I en debattartikel på Jakt & Jägares webbplats kritiserar Karl Hedin och Björn Törnvall bland annat den beräkningsmodell för varg som vår forskargrupp på Grimsö publicerade i en vetenskaplig journal i somras. Vi bemöter här det som berör vårt arbete och för övriga spörsmål hänvisas till berörd instans.
Bakgrunden till den nya teoretiska modellen är att Naturvårdsverket gav Skandulv (det skandinaviska vargforskningsprojektet) i uppdrag under 2014 att ta fram en ny omräkningsfaktor från familjegrupper till total populationsstorlek. Den gamla omräkningsfaktorn (10) baseras på förhållandet mellan antal föryngringar och totalt antal vargar från inventeringarna under åren 2001-2003, då det bedrevs en total räkning av antalet (det vill säga räkning av alla) vargindivider i både Sverige och Norge.
Dagens inventering bygger på en totalräkning av antalet familjegrupper (flockar) under oktober till mars i Sverige och Norge, och denna siffra utgör underlaget för den nya metoden. Ett viktigt antagande i den nya metoden är att alla familjegrupper hittas. Det finns flera indikationer på att få familjegrupper missas. Omfattande analyser av DNA från främst spillning, insamlad under snöspårning av varg, visar att en stor andel (> 98 %) av identifierade vargar har föräldrar som ingått i en familjegrupp.
Ytterligare en indikation är att identifieringen av nya familjegrupper oftast föregås av ett nyetablerat revirmarkerande par året innan.
I samband med att vargpopulationen har ökat kraftigt i antal sedan den första omräkningsfaktorn togs fram är det möjligt att även sammansättningen i populationen har förändrats, till exempel förhållandet mellan reproduktioner och antal individer, och även andelen vandringsvargar i populationen.
Samtidigt har vår kunskap från populationens sammansättning ökat, främst i samband med radiomärkning av vargar i population. Detta var ytterligare en anledning till att man från förvaltningen ansåg att den första omräkningsfaktorn behövde ses över.
Ett sätt att beräkna en ny omräkningsfaktor är att använda information från radiomärkta vargar, som forskningen har samlat information från sedan 1998, i en så kallad populationsmodell. I en sådan modell ingår information om olika faktorer som påverkar sammansättningen i vargstammen, till exempel hur stor andel av djuren som reproducerar sig, kullstorlek, ålder för utvandring, för parbildning och för första reproduktion, samt åldersspecifik dödlighet.
Vi har sedan i så kallade simuleringar kört denna modell med startpunkt i den kända populationen 2003, fram till 2015, och jämfört modellens populationsutveckling med data från inventeringen. Detta har upprepats ett stort antal gånger, och modellen har på basis av dessa körningar modifierats så att den ger en god överensstämmelse med populationsutvecklingen enligt inventeringsdata.
Det är alltså denna ”teoretiska modell” som Karl Hedin och Björn Törnvall hänvisar till i sin debattartikel. Modellen är i själva verket inte alls teoretisk utan byggd på observerade data och är jämförd och kalibrerad mot inventeringsdata. Den är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecological Modelling, vilket innebär att den är granskad och godkänd av oberoende internationell expertis. Förutom forskare på Grimsö forskningsstation, SLU, ingår även kollegor från Norsk Institutt for Naturforskning och från Høgskolen i Innlandet i författargruppen.
Resultaten från modellen ger en lägre omräkningsfaktor (8) än den som tidigare har använts och beskrivits kort ovan (10).
Ett viktigt missförstånd från Karl Hedin och Björn Törnvall är att dessa omräkningsfaktorer är direkt jämförbara, vilket inte är fallet. För det första bygger den gamla faktorn på antal föryngringar, medan den nya bygger på antal familjegrupper.
Anledningen till bytet av bas för omräkningsfaktorn är att det inte längre är ett mål med inventeringen att inventera antal föryngringar. För det andra ger omräkningsfaktorn 8 en beräkning av populationsstorleken i december och en skattning av antalet då levande vargar, medan omräkningsfaktorn 10 ger en beräkning av populationsstorleken under hela inventeringssäsongen och inkluderar både levande och kända döda vargar.
För att illustrera skillnaden mellan de båda omräkningsfaktorerna presenterar vi här populationsuppskattningar för inventeringssäsongen 2015/2016. Omräkningsfaktorn 8 ger ett medianvärde på 256 vargar i Sverige (baserat på 32 familjegrupper) den 1 december 2015 med ett konfidensintervall (95 procent) på 212-322 individer, vilket visar osäkerheten i skattningen.
Vid användandet av omräkningsfaktorn 10 ges en populationsstorlek på 340 vargar i Sverige (baserat på 34 föryngringar), varav 33 bekräftat döda, under hela inventeringsperioden (oktober 2015-mars 2016) med ett konfidensintervall (95 procent) på 269-442 individer.
Båda dessa beräkningssätt har alltså stora konfidensintervall som till stor del också överlappar med varandra. Detta illustrerar svårigheten med att skatta populationsstorleken när enheten man inventerar i fält (för varg revirmarkerande par och familjegrupper) inte är den enhet som efterfrågas (i detta fall total populationsstorlek).
CAMILLA WIKENROS, OLOF LIBERG, MIKAEL ÅKESSON OCH HÅKAN SAND
(SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET)
