Sverigedemokraternas jakt- och viltpolitiske talesperson, Runar Filper, anser att Sverige måste begära omförhandling med EU och på sikt lämna unionen.
Foto: Shutterstock och Riksdagen Sverigedemokraternas jakt- och viltpolitiske talesperson, Runar Filper, anser att Sverige måste begära omförhandling med EU och på sikt lämna unionen.

Swexit kan rädda svenska jakten

Endast omförhandlingar av det svenska EU-medlemskapet och i förlängningen ett utträde likt det i Storbritannien kan rädda den svenska jakten, skriver Runar Filper, jakt- och viltpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, SD.

Idag styrs inte jakten nämnvärt av svenska lagar och förordningar, nej i stället är det EU:s regelverk och rättsordning som avgör det mesta genom sina direktiv och konventioner.

Omöjliga jaktbeslut
Brexit vädrar inte bara morgonluft för nationernas Europa, utan även  för jakten i Sverige, om man tänker mer långsiktigt. Förutom EU:s direktiv och konventioner gör rättsordningen tillsammans med miljöorganisationers talerätt vid jaktbeslut, det i praktiken omöjligt att genomföra jaktbeslut på rovdjur som varg. En stam som växer okontrollerat, men som också får lida genom den tjuvjakt som uppstår i kölvattnet av denna ohållbara rovdjurspolitik.

Ödesdigra konsekvenser
Det är svårt att se en ände på den ständiga rundgången med jakbeslut som inte kan verkställas. Därför kan en svensk uppföljare till Brexit på sikt betyda en chans till förändring och en möjlighet att få svenska lagar och jaktregler att återigen gälla i Sverige.
De inställda jakterna kommer att kunna få ödesdigra konsekvenser. Det är fullt nödvändigt att hålla ett jakttryck på vargen och att därigenom lära vargen att människor inte är vänliga. Det är det bästa både för djur, människor och vargen själv. Med dagens vargstam som tillåts växa okontrollerat på grund av utebliven jakt i ett flertal län, lär vi annars få det mycket svårt att undvika situationer där vargar lär sig vistas nära människor.

Lång från sans och vett
Det är just i de områdena där vargen blir ett med civilisationen som attacker är vanligast på tamdjur, men även på människor, vilket skett i både Nordamerika, Ryssland och Asien.
Vidare så är debatten om huruvida vargens förekomst försvårar eller är obetydlig för verksamheter och näringar långt ifrån både sans, vett och ärlighet. De socioekonomiska effekterna på lokal och regional nivå måste vara det vägledande när man utvärderar påverkan, livsvillkor och levnadskvalitet för den berörda befolkningen i områden med vargrevir.

Värdelös utvärdering
Naturvårdsverkets ”Analys och redovisning av hur socioekonomin påverkas av en vargpopulation som har gynnsam bevarandestatus i Sverige”, med vilket menas ”hur rovdjurens närvaro påverkar förutsättningarna för näringsliv, rekreation, fäboddrift, jakt och människors vardag”. Den utgår ensidigt från den nationella nivån där man bland annat slår fast: ”På samhällsnivå finns det däremot ingen omfattande ekonomisk påverkan på verksamheter och näringar från varg”.
Det är en helt värdelös utvärdering som dessutom är fullständigt oärlig. Självklart finns ingen mätbar påverkan räknat på hela landets yta, när koncentrationen av varg framför allt finns i västra delen av Svealand och södra Norrland. En rättvis utvärdering utgår så klart helt och hållet från de områden där vargen har etablerat sig.

Omförhandling
Sverige borde omgående kräva omförhandling av medlemsvillkoren. Att försöka ändra art- och habitatdirektivet är en väg att gå, men förmodligen skulle det ta många år innan en förändring kommer till stånd i den byråkratiska snårdjungeln.
Det är svårt, när överstatlighet, regelverk och ansvariga myndigheter som Naturvårdsverket gör allt för att försvåra. Här måste vi nog gå ända till roten av det onda. Endast omförhandlingar av det svenska EU-medlemskapet och i förlängningen ett utträde likt det i Storbritannien kan rädda den svenska jakten.

Runar Filper (SD) jakt- och viltpolitisk talesman