TV4 fick felaktiga vapenfakta
  • Jämtland Game Fair

TV4 fick felaktiga vapenfakta

E-postbrev från polisen avslöjas

DebattPublicerad: 2015-09-16 11:14

TV4-inslaget om halvautomatiska studsare byggde en mängd på felaktiga uppgifter från Peter Thorsell på Rikspolisstyrelsen (RPS). E-postbrev till TV4 visar att RPS använder desinformation i korståget mot halvautomater. Det bästa vore att vapenlicenser togs över en ny viltmyndighet, skriver Michael Eriksson i en debattartikel.

TV4 visade för några veckor sedan ett inslag om ”militärliknande” vapen för jakt och skytte. Många upprördes då över felaktigheterna i inslaget, liksom den negativa bild av jägare och målskyttar som förmedlades. 
Efter att mailkonversationen mellan TV-reportern och polisens vapenansvarige Peter Thorsell på Rikspolisstyrelsen (RPS) lämnats ut som allmän handling står det dock klart att det är Thorsell som var källa till många av felaktigheterna i programmet. (Läs mailkonversationen här)
Reportern bör givetvis klandras för att han inte kontrollerade de uppgifter han tagit emot, men den som verkligen skall klandras är polisen. Allmänhet och media måste kunna lita på att uppgifter från en myndighet är korrekta.

Rent felaktiga eller vilseledande påståenden från polisens företrädare är heller ingenting nytt. I min rapport ”Legala vapen – samhällsproblem eller rättighet?” (Timbro: 2014) listar jag en rad exempel på sådana.
Även Thorsells företrädare Claes Johansson ägnade sig under sin tid vid RPS åt att sprida felaktiga uppgifter. I hans fall var det att ange grovt missvisande siffror för hur många vapen som stulits från privat personer i de rapporter, som han under åren 2001-06 lämnade till regeringen angående förhållanden som kunde ha betydelse för vapenlagstiftningen.
Som exempel angavs att 2216 vapen (POA 5512228/06) stulits eller förkommit 2005 medan forskningsstatistik för samma år visat att det endast stals omkring 250 stycken (Lakomaa 2012).

De uppgifter som Peter Thorsell lämnar till TV4 är av varierande slag. En del är direkt felaktiga, en del är vilseledande och andra bara bisarra. Exempelvis att kikarsikten skulle vara ”främst avsedda för polisens och militärens taktiska behov” eller att halvautomatiska studsare är helautomatiska vapen som fått ändrad funktion.
Genomgående handlar det dock om en jakt- och skyttefientlig agenda som lyser igenom. Det halvautomatiska gevären Thorsell fokuserar på i sin konversation med reportern är de samma som han tidigare ondgjort sig över. 
Nedan ges några exempel de felaktiga och rent missvisande uppgifter som Thorsell lämnat ut till reportern:

1. Studsaren Benelli MR1 påstås ej vara ”ursprungligen konstruerad och tillverkad för jakt”. Detta är fel och har verifierats hos tillverkaren. Vapnet är registrerat för civilt jaktbruk hos italienska myndigheter.

2. Benelli MR1 påstås ha ”militär överbyggnad runt pipan i syfte att skydda användaren mot brännskador p.g.a. ihållande eldgivning”. Detta är fel. Att förstocken omsluter pipan beror på att gasröret till omladdningsmekanismen sitter på ovansidan av pipan och måste skyddas från stötar, skräp och väder. Detta är alltså en nödvändighet på grund av konstruktionen.

3. ”Bilder på vapnet [Benelli MR1] med alla dess taktiska delar visar att det är olämpligt för jakt i Sverige”. Bilderna som Thorsell skickat med visar istället en modell av Benelli MR1 som inte är den av Naturvårdsverket godkända jaktmodell som det sökts licens på i Sverige.

4. ”Man kan enkelt ändra kolven till pistolgrepp” på Benelli MR1. Byta kolvar kan man göra på de flesta vapen, dock är det något som kräver verktyg med mera. Det finns inget som tyder på att det är enklare att byta kolv på MR1 än på något annat vapen, däremot på motsatsen.

5. ”Det är lätt att byta pipa” på Benelli MR1. Det är inte enkelt att byta pipa på en Benelli MR1, det kräver att man har vapensmedskunskaper eftersom gasomladdningsmekanismen kräver inpassning. I jämförelse med många andra moderna jaktvapen är det snarare betydligt svårare att byta pipa på en Benelli MR1.

6. Målskyttegevär av typ AR-15 beskrivs som ”alltför potenta och kraftfulla för civila behov” eftersom kulan ”har avsevärt högre utgångshastighet, längre räckvidd och högre anslagsenergi än t.ex. en kula från kulsprutepistol modell 45.” Det senare är formellt korrekt men det beror på att K-pist m/45 är i kaliber 9x19 som inte är känd för hög utgångshastighet, räckvidd eller anslagsenergi. Tvärtom i stort sett ALLA vanligt förekommande gevär för målskytte och jakt (i annan kaliber än .22LR) passar in på den beskrivningen. Däribland samtliga jaktvapen i klass 1 och 2 (9x19 är enligt Naturvårdsverket klass 3).

7. Thorsell skriver (med fetstil och understrykning så att man inte skall missa det) ”Vapnen [här avses halvautomatiska kulgevär för målskytte av typ AR-15] kan lättare anpassas till olika behov utifrån en stridssituation. Flexibiliteten och möjligheten att använda pipor med olika längd och kaliber, kolvar av olika design och utformning samt magasin av olika storlek och konstruktion liksom kikarsikte, ljudförstärkare och lampor, som främst är avsedda för polisens och militärens taktiska behov, medför samtidigt att samhällets kontroll över dessa vapen försvåras”. Här försöker Thorsell åter ge bilden att det handlar om militär utrustning, det är dock svårt att påstå att möjlighet att byta pipa vilket är vanligt på många moderna vapen (pipa är också en licenspliktig del) gör ett vapen farligare eller att kikarsikten skulle vara ”främst avsedda för polisens och militärens taktiska behov”.

Flera av Thorsells uppgifter dyker upp i det korta inslaget i TV4 (eller i påannonseringen av det på webben). Samtliga fel skall dock inte skyllas på Thorsell. Här presenteras ytterligare fyra exempel på felaktigheter som förekom i programmet.

(a) Trots beskrivningen handlar det inte om ”automatvapen”. Sådana har aldrig varit tillåtna för jakt. Det handlar om halvautomatiska vapen, det vill säfa sådana som laddar om själva men där man (precis som på en revolver) måste trycka på avtryckaren separat för varje skott (ett automatvapen, exempelvis en automatkarbin eller kulspruta, skjuter däremot så länge man håller inne avtryckaren.) – detta stod på webben men var inte med i programmet. Där talas istället om ”militärliknande”.

Uppgiften förekommer dock i mailkonversationen där Thorsell kallar de halvautomatiska kulgevären för ”militära”, ”där kapaciteten […] reducerats genom att omladdningsfunktionen är ändrad; från helautomatisk till halvautomatisk”

(b) Vapnet som figurerar i inslaget är inte en jaktmodell och är i det utförande som visas upp inte godkänd för jakt av Naturvårdsverket (den myndighet som har föreskriftsrätt på området). Jaktmodellen av sagda bössa är däremot explicit godkänd. Det är den som det sökts (men polisen nekat) licenser på. Bilderna kommer uppenbarligen från Thorsell. Länk till den filmsnutt som (utan att detta nämns) visar en otillåten modell kommer också från Thorsell.

(c) Magasin för halvautomatiska jaktgevär som rymmer mer än fem skott än vid jakt är inte förbjudet att inneha. Övar man på skjutbanan är det helt ok, men däremot inte vid själva jakten. Polisen ville ha regleringar för magasin men fick inte gehör för det önskemålet hos regering och riksdag. Detta nämns däremot inte av Thorsell.

(d) Vapen av dessa typer är inte attraktiva bland kriminella. Utgår man från den tillgängliga statistiken och forskningen finner man att inget sådant vapen någonsin använts vid grov brottslighet i Sverige (Hagelin 2012), inte heller har något sådant någonsin stulits (Lakomaa 2015). Här kan nämnas att Thorsell i konversationen medger att dessa vapen ”påverkar inte den allmänna tryggheten och säkerheten i samhället i någon större utsträckning” och att ”Ett samhällsproblem blir det först när vi har 1 000-tals eller kanske 10 000-tals sådana kraftfulla vapen, som kanske dessutom kommer i händerna på fel personer”.

Att en myndighetsföreträdare på detta sätt sprider felaktiga uppgifter i media måste sägas vara anmärkningsvärt. Det är dock inte första gången som en myndighet har valt att inte tillämpa gällande vapenlagstiftning och själv införa egna och långt mer restriktiva regler. Fram till att polisen tog över utfärdandet av vapenlicenser var det landets länsstyrelser som utförde den uppgiften.
Flera av landets länsstyrelser valde då en linje som påminner starkt om den som nu drivs av polisen. Då var det kaliber 6,5x55 som ansågs extra farlig och olämplig då den användes av militären i dåtidens mausergevär m/96. För att få bukt med problemen hos länsstyrelserna så överfördes licenshanteringen till polisen i samband med att 1973 års vapenlag trädde i kraft. Det vore därför lämpligt om ny myndighet fick ta över uppgiften.
Idag finns det planer för en ny viltmyndighet (SOU 2013:71). En sådan myndighet har  behov av att bygga upp kompetens på vapenområdet då den kommer att syssla med jaktfrågor och är därför synnerligen väl lämpad att även administrera vapenlicenser.

Michael Eriksson, författare till Timbro-rapporten
”Legala vapen - samhällsproblem eller rättighet?” (Timbro: 2014)

Filer

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma