Vad blåser det för vindar inom JRF?

Det tycks som att personalen på Jägarnas Riksförbunds kansli lever ett eget liv och företräder andra åsikter än de gängse åsikter medlemmarna ute i landet har. Är det också så att kanslipersonalen med alla medel försöker att hålla information ifrån sina medlemmar?

Jag har den senaste tiden haft ganska täta samtal med en god vän, som börjat tvivla på JRF:s arbete med i första hand vargfrågan. Vi är båda företrädare för en nollvision vad gäller frilevande varg, mycket beroende på att vi båda är hundägare och vi är båda kloka nog att förstå att den dag vi har vargen etablerad i våra jaktområden så är det också slut på hundjakten och därmed slut på all meningsfull jakt.
Jag ser lite av mig själv i min bekant, så som jag var för kanske 20 år sedan, lite het i temperamentet och otålig. Jag har lugnat mig betydligt nu och inser kanske att man kommer lättare fram om man i vart fall försöker vara lite mer diplomatisk.

Försökt vara diplomatisk
Som sagt, vi har haft både täta och långa diskussioner. Jag har i min roll som såväl lokal som distriktsföreträdare i länet på bästa sätt försökt anta en diplomatisk ton i hopp om att jag skulle kunna lugna min vän och likt mig, se tiden an med tillförsikt och på bästa sätt få honom att faktiskt tro på mig då jag med en dåres envishet hävdar att JRF faktiskt jobbar på med vargfrågan i den riktning som vi önskar. ”Det finns inga JRF:are som vill ha frilevande vargar”, har jag försäkrat honom.
En dag före jul ringde han mig på väg hem från ett jobb i södra Sverige. Vi talades vid en god stund då jag fick snilleblixten att lotsa in honom på förbundskansliet i Södertälje. Han skulle ju i alla fall ändå passera där, så jag tyckte att det kunde vara en god idé. Några timmar senare ringde han mig och var om möjligt ännu mer upprörd.

Träffade Per Wanström
Han hade hoppats på att få träffa förbundsordföranden Solveig Larsson, men jag anade att hon inte fanns där, så där någon dag före julafton. Men generalsekreteraren Per Wanström borde väl vara där i alla fall. Mycket riktigt, Per Wanström fanns där och de språkade en stund.
Wanström hävdade med bestämdhet att förbundsstyrelsen jobbade helt i linje med medlemmarnas önskan, en majoritet av JRF:s medlemmar var FÖR frilevande varg i Sverige…
Min bekant blev förstås bestört av beskedet, likaså blev jag då jag fick reda på att jag faktiskt var med i en intresseorganisation som var FÖR frilevande varg. Jag som gått ur Kennelklubben för att jag omöjligt kan vara verksam i en förening som tycker det är okej med varg i skogen! Måste jag gå ur JRF nu också och var ska jag då vara organiserad som jägare? Det känns trots allt ganska bra att ha en organisation bakom sig med likasinnade, en bra försäkring känns också bra. Med absolut inte om det innebär att jag ska bidra med pengar till någon som vill ha varg. Jag handlar ju inte ens på Willys längre för att de stöder SNF!

Är medlemmarna för frilevande varg?
Fråga nummer ett blir då, är det Per Wanströms uppfattning att majoriteten av JRF:s medlemmar är FÖR frilevande varg, eller är det förbundsstyrelsens uppfattning, eller är det de facto jag som är ute och cyklar?
Efter detta ber min bekant, som alltså är medlem i JRF, att få protokoll och kopior på motioner till förbundsstämman 2011. Då konsulterar Wanström, Ulf Kallin och man bestämmer sig för att dessa är sekretessbelagda. Det säger något om att det som står skrivet där så lätt kan misstolkas så de lämnas inte ut. Då kommer fråga två som ett brev på posten!
Är det Wanströms och Kallins uppfattning eller är det förbundsstyrelsens uppfattning som gör gällande att deras, det vill säga Wanströms, Kallins eller förbundsstyrelsens uppdragsgivare, nämligen förbundets medlemmar INTE hartillgång till protokoll från förbundsstämman? Jag kan i morgon dag tåga in till vilken polismyndighet som helst och ta del av ett förundersökningsprotokoll rörande det mesta. I stort sett är det bara barnporrbrott som skyddas men annars har jag som medborgare rätt att läsa dessa handlingar. De är offentliga men vad som avhandlas på en förbundsstämma skulle vara så svårt att tolka att man anser att det skrivna protokollet ska skyddas från insyn.

Förbrukat förtroende
Såvida inte detta är en ren misstolkning från början till slut så känner jag att förtroendet för i första hand herrar Wanström och Kallin är helt förbrukat. Jag vill inte ha dem att företräda min sak. Vad Wanström och Kallin tycker och tänker när de inte representerar mig är egalt. Men så fort de är på sin, av mig betalda, arbetsplats har de att företräda mig och mina
intressen eller ja, i vart fall majoritetens intresse och att det skulle vara att vi som kollektiv är positiva till frilevande varg och att protokoll ska hållas hemliga, då vill i alla fall inte vara med längre!

Peter Olsson

Svar från Per Wanström

Att personalen på kansliet jobbar för av medlemmar fattade beslut på stämmorna är en självklarhet. Att personen som var inne och pratade med mig har missuppfattat stora delar är otvivelaktigt.

Han frågade efter JRF:s ställningstagande vad gäller varg. Jag gick igenom vår policy och hur den ställer sig till antal och till påverkan av de stora rovdjuren. Jag tog bland annat fram stämmoprotokollet, där det på en motion om nollvision blev
beslutat att den rovdjurspolicy som fanns vad bra men att ett tillägg om kommunalt veto i rovdjursfrågan skulle införas (Vilket naturligtvis är gjort.)
I den policyn så fokuseras på hur de stora rovdjuren får påverka människors sätt att leva, bedriva näringsverksamhet och fritidssysselsättning. Vidare står att summan av de regionala besluten skall utgöra det nationella målet, inte tvärt om. (Det vill säga om alla lokalt beslutar om noll vargar så skall detta vara det nationella målet.)

De som påverkas ska ha beslutsmakten
Hela det resonemanget bygger på att människor som är påverkade skall ha beslutsmakten om förekomsten av de stora rovdjuren.
Att uppfatta frånvaron av ett måltal för vargen i vår policy som att huvuddelen av våra medlemmar är för frilevande varg är för mig en ofattbar slutsats.
Som vi skrivit många gånger tidigare är det stämmoombuden (som är valda av medlemmarna) som har beslutanderätt på stämmorna. Förbundsstyrelsen och personal har ingen beslutsrätt.
Förbundsstyrelsen och personalen har att följa stämmobesluten då detta är medlemmarnas vilja.
Vad gäller stämmoprotokollet är det inte kansliets personal som fattat beslutet att det inte skall lämnas ut, utan ett tidigare beslut av förbundsstyrelsen.

Har ansvar att informera internt
Personen fick gärna läsa protokollet men inte få någon kopia med sig hem. Det lite lustiga i sammanhanget är att den person som skickat in denna insändare är förtroendevald i en avdelningsstyrelse.
Avdelningsstyrelserna har tillgång till alla protokoll och skrivelser via vårt interna distributionssystem och har enligt mig skyldighet att föra detta vidare till medlemmarna vid till exempel årsmöten. Den här personen har alltså haft tillgång till alla handlingar och protokoll, men inte orkat svara medlemmen själv.
Om han hade kollat i systemet vad gäller alla våra utgående skrivelser, som går ut från kansliet, skulle hans tvivel på vår ställning vad gäller vargen vara utredda.

Misstolkning av samtalet
Om denna person efter denna genomgång skulle känna att hans förtroende för oss på kansliet vad gäller att följa stämmobesluten är obefintligt så får han ta upp detta med förbundsstyrelsen, som är min arbetsgivare.
Under den pratstund som jag hade med medlemmen diskuterades även mycket annat, som jag inte berör i detta svar. Men jag vill med bestämdhet hävda att påståendena i insändaren är en ren misstolkning av vårt samtal.

Per Wanström, generalsekreterare Jägarnas Riksförbund