Per Hållnissa med dottern Sandra talar med en av jägarna som bevakade fåren mot nya vargattacker.
Per Hållnissa med dottern Sandra talar med en av jägarna som bevakade fåren mot nya vargattacker.

Varg viktigare än människan?

Efter mina upplevelser och erfarenheter från i somras vid Kruppa fäbod står det klart för mig att myndigheterna i Sverige anser att vargen är viktigare än människan. Ett citat från en politiker, som verkar ha en sund inställning i frågan.
”Det får inte råda någon tvekan om att när konflikten mellan rovdjur och människa efter att rimliga förebyggande åtgärder vidtagits blir så stor att någon måste vika undan då är det inte människan, som i första hand skall tvingas göra det.”

Men i detta fall har människan fått vika undan.
Min pappa har varit vid vår fäbod i 70 år och jag har varit där i 41 år. Varje sommar har det varit djur på fäboden. Mina föräldrar tog upp mig och min äldre bror till fäboden under all ledig tid, när vi var barn. Där kunde vi leka fritt utan en massa trafik, men idag har situationen förändrats radikalt. Jag ville att min 4-åriga dotter skulle uppleva fäboden som jag gjorde. Men så blev det tyvärr inte.
Den värsta sommaren
Denna sommar var den värsta, som jag har tillbringat på fäboden.
Jag blev vittne när ett får blev attackerat av varg cirka 125 meter bort. Vargen visste, att det fanns människor i närheten. Besiktningstjänstemannen från Dalarnas länsstyrelse var närvarande och blev tagen av denna händelse.
Han ringde flera telefonsamtal till berörda personer på länsstyrelsen. Vad resulterade det i? Ingen åtgärd från länsstyrelsen!
Fem dagar senare händer det otroliga. Vargen smyger upp bakom ryggen på den beväpnade jägaren och attackerar ett får endast två meter från honom och endast cirka 75 meter från vår inhägnade tomt.
Avslag på skyddsjakt
Fårägaren har efter första attacken ansökt om skyddsjakt men har fått avslag och sökt igen, efter andra attacken, men fick avslag igen. Om vargen kan attackera ett får två meter från en vuxen människa är det inte otänkbart att den kan attackera min dotter!
Efter dessa attacker var min dotter alltid högst en meter från mig eller sin farmor, även på vår inhägnade tomt. Efter den andra attacken ökade min olustkänsla. Situationen blev olidlig. Den enda utväg jag såg var att avsluta min semester och åka hem till Stockholm.
Jag har följt vargdebatten och konstaterat att många av de människor, däribland politiker, som förespråkar att vi ska ha många vargar inte behöver konfronteras med dem.
Bor inte där det finns varg
De flesta av de människor, som vill ha vargarna i närheten, bor i storstäder eller i områden där det inte finns varg.
De flesta vargarna finns i Dalarna och i Värmland. Som förhållanden är nu vad gäller antalet vargar och villkoren, som krävs för skyddsjakt, kommer jag inte att vara på vår fäbod. Jag känner stort obehag för min dotters säkerhet även då hon är på vår inhägnade tomt.
Några frågor infinner sig:
• Vad händer om människor inte vill vara på fäbodarna?
• Vem vill då bevara detta kulturarv?
• Vem vill ta dit får, som ständigt blir attackerade och dödade av rovdjur på fäboden?
• Vem vill vara bunden av att tillbringa orimligt mycket av sin tid med att ständigt följa barn på en meters avstånd?
• Vem orkar med att ständigt vara orolig för barns säkerhet till och med på den inhängnade tomten?
• Vem ska underhålla hus, lador, härbren och gärdsgårdar om man ständigt känner sig otrygg vad gäller barns säkerhet?
• Är vargen viktigare än att bevara vårt kulturarv?
Tyvärr anser uppenbarligen myndigheterna och politikerna i Sverige att vargen är viktigare!
Vad är det som är så bra med vargen?
Människor har inte blivit dödade eller attackerade av varg i Sverige sedan 1800-talet eftersom de har varit utrotade till och med cirka 1988, när antalet ökade och är nu för stort. 
Vargattack mot människor bara en tidsfråga
Men om inget görs åt vargpolitiken tror jag att det bara är en tidsfråga innan det händer. Det har inträffat i Finland, Ryssland och Kanada.
Jag är inte jägare, inte hundägare, inte fårägare, inte lantbrukare och jag bor inte på landsbygden. Jag är familjefar och bor i Stockholm och känner stor olust över den rådande vargsituationen.
Jag vet, att det har varit rovdjur runt fäboden tidigare också, men inte så oskygga som de är nu. De som finns runt fäboden nu bokstavligen stryker runt vår tomt. Många säger, att vargen är skygg och rädd för människor, men jag delar inte den uppfattningen.
Tillåt licensjakt på varg
Vargen är fridlyst och ”helig” i Sverige och får inte jagas Därför behöver den inte vara skygg för människor.
Politiker och berörda myndigheter:
Ta rädslan, som finns över den nuvarande situation på allvar och tillåt regelbunden licensjakt och gör det möjligt att få skyddsjakt på varg.
Vargen är ett rovdjur och inget kramdjur!
Läs artikel på: http://www.dt.se/nyheter/orsa/article463011.ece