I en naturlig barrskog är det ont om växtlighet och alltså dåligt med föda för klövdjuren. Detta klövdjursbestånd kan aldrig föda en stor rovdjursstam utan slutresultat blir en balans efter en ”predation pit”, det vill säga mycket låga individantal både på klövviltsidan och för rovdjuren. Vi får en biologisk utarmning av naturen.
Vår natur är inte sådan utan har formats genom människans uppodling och kreatursskötsel till ett lapptäcke av skog och öppna ytor. Denna miljö har en mycket stor biologisk mångfald eftersom de många olika biotoperna passar för olika arter.
Rovdjurens inverkan betyder att kreaturen trängs ihop bakom stängsel och stödutfordras även sommartid. Det naturliga kretsloppet, djur-växter förstörs därigenom och kreaturen blir en belastning på miljön istället för en väsentlig del av denna.
Vi ser till och med att fäbodbruket mer och mer inhängnar sina djur, en direkt natur- och kulturvidrig styggelse.
Jag har en mening jag brukar dra.
Att tro att fritt fram för alla predatorer leder till biologisk mångfald är mänsklig enfald.
Trots upprepade försök har jag aldrig fått något exempel på vilket ekologiskt problem som har blivit bättre av den förda rovdjurspolitiken.
Däremot finns det flera rapporter som visar att den biologiska månfalden minskar i rovdjursområden.
Calle Seleborg, Värmlandsavdelningen, Folkaktionen ny rovdjurspolitik
