Forskarna menar dock att de slutsatser som dras i artikeln inte kan föras över till svenska förhållanden. Detta eftersom det intensiva jord- och skogsbruket sätter villkoren för naturens utveckling i Sverige till skillnad från orörda nordamerikanska nationalparker där andra faktorer är avgörande.
Blir det färre viltolyckor?
Förutom älgens påstådda hot mot den biologiska mångfalden så hetsas det allt som oftast mot älgen i fråga om trafikolyckor och det är inte ovanligt att de som motsätter sig vargjakt menar att fler vargar ger färre älgar och därmed färre trafikolyckor, något som i en första analys kan verka logiskt. Men frågan är om vargen, mot bakgrund av det ovan skrivna, verkligen bidrar till ökad biologisk mångfald och minskade trafikolyckor.
Tre intressanta punkter
Det intressanta i debattartikeln är de tre punkter som forskarna ställer upp i artikeln och som är anledningen till att rovdjuren har så begränsad påverkan på dagens nordiska ekosystem. Punkten 1 berör det svenska skogsbruket, vilken i sig själv skulle kunna rendera i en debattartikel, men punkterna 2 och 3 kräver en närmare analys. Här skriver man:
2 Aktuell forskning visar att i många områden kommer inte älgarna att minska i antal på grund av varg, eftersom jägarna jagar mindre i nyetablerade vargrevir vilket i vissa fall till och med kan leda till fler älgar.
3 Stora och viktiga förluster av biodiversitet i Sverige beror inte på att vi har för få träd utan är i stor utsträckning kopplad till att 70 procent av Sveriges forna ängs- och hagmarker har försvunnit och huvudsakligen planterats med skog, oftast gran.
Samma konsekvenser får vi även av punkten 2. Att jägarna minskar sin avskjutning av älg när det kommer varg till markerna är en självklarhet.
Att släppa hundar på marker med varg är om inte omöjligt, så pass riskabelt att de flesta jägare drar sig för detta. Detta leder således till en minskad avskjutning och därmed en ökad älgstam. Vargetableringar kan således leda till en ökad älgstam.
Förutom detta, vilket inte forskarna tar upp, men som ändå är allmänt vedertaget, så leder vargetableringar till att älgarna rör sig mer eftersom de blir mer oroliga och därmed mer lättskrämda, ”lättstötta”. Så slutsatsen av punkten blir att vargetablering i ett område torde öka mängden trafikolyckor där älg är inblandad eftersom det blir fler älgar som rör sig mer.
Betesdjuren minskar
I punkten 3 spelar självklart (avsaknaden av en) svensk jordbrukspolitik en viktig roll, men även vargen spelar en nyckelroll. Många lantbrukare slutar med betesdjur i vargområden. Framförallt är det svårt att nyttja avsides belägna betesmarker eftersom den ständiga tillsyn som vargens närvaro kräver inte är möjlig att hålla för normalsvensken. Detta gör att dessa marker förbuskas och förskogas med tiden och med detta minskar den biologiska mångfalden.
Bör tas med i beräkningarna
Självklart får de ovan uppställda slutsatserna ur en strikt akademisk mening spela rollen som arbetshypoteser, men det är slutsatserna som jag anser måste dras av den debattartikel som ”Kjellander et al” skrivit i DN och tills hypoteserna är bevisade eller förkastade så måste man ta med dessa antaganden i beräkningarna när man diskuterar rovdjursförvaltningen.
Ronnie Hermansson
