Två av vargarna hoppade in i hans fårhage. Men de fick en så kraftig stöt av den elledning som är fäst cirka en decimeter ovanför stängslet att de tappade aptiten på fårkött och bet sig ut genom fårstängslet.
Olle Frääs beskriver den rädsla och osäkerhet som spritt sig bland byns innevånare. Flera drar sig för att vistas ute i skog och mark eller ens motionera hundar. Föräldrar har skärpt vaksamhet på sina barn och ingen vågar längre låta spädbarn sova ute i vagn, som förr var vanligt. Tryggheten är borta och livsbetingelserna har kringskurits i byn.
Olle, som driver jordbruk med djurhållning, förklarar att rovdjurssituationen i området har fått drastiska konsekvenser.
Fastigheten mindre värd
Intresset hos nästa generation eller andra intresserade att ta över hans egendom när han vill sälja har minskat, eftersom både djurhållning och jakt kraftigt försvårats.
Denna värdeminskning på fastigheterna delar han med flera jordbrukare i området. Som jägare och jordbrukare känner han sig helt förvirrad av den svenska jaktlagstiftningen. Han måste se på när hans djur blir sargade innan han får skjuta det angripande djuret.
Det finns en känsla av övergivenhet, att inte bli lyssnad på, att politiker och myndigheter har lämnat landsbygden åt sitt öde. Man känner sig djupt kränkt och förolämpad av vargkramare, som menar att bara man får tillräcklig kunskap om vargen, så kommer rädslan att försvinna.
– Den ömma omsorgen för vargen hos Svenska rovdjursföreningen med flera ökar med kvadraten på avståndet till vargreviren och är störst i stora städer, anser Olle Frääs.
Brist på medkänsla
Så långt Olle Frääs. Sedan jag talat med honom har nu Rättviks kommun, på samma sätt som Ovanåkers kommun i höstas, vänt sig till Naturvårdsverket med krav på skyddsjakt på fyra vargar inom kommunens gräns. Men kommunen lär väl få samma avslag som Ovanåker. På grund av detta initiativ har kommunalrådet i Rättvik nu mordhotats av en anonym vettvilling.
Representanter för Svenska rovdjursföreningen med flera har i artiklar om vargfrågan redovisat en monomental brist på empati och inlevelse i de problem som landsbygdsbefolkningen upplever när vargar etablerar sig i deras närhet. Man försöker lasta skulden för massakrer på får, som skedde förra sommaren och hösten i Ovanåkers kommun, på lösspringande hundar. Länsstyrelsens expert har i samtliga fall bekräftat att vargar hade gjort dem.
Varjakt nu – inte utredning
Ett av angreppen med fem dödade får och två försvunna skedde innanför av länsstyrelsen godkända rovdjursstängsel, som uppenbarligen inte är det universalmedel som vargkramare framhåller.
Det borde nu vara ställt bortom allt tvivel, att införande av licensjakt på varg och avlivning av varg och björn som uppehåller sig intill människors boende, är en absolut förutsättning för en rimlig grad av acceptans av riksdagens mål för den svenska rovdjurspolitiken. För att fatta detta kloka beslut, behövs inte den utredning som regeringen nu påpassligt tillsatt inför valet.
Hans Degerman, ordförande, Jägarnas Riksförbund Gävleborgsdistriktet
