Varje år dödas inte bara varg

Varje år dödas… Så börjar ledaren i Expressen och så börjar även jag. Varje år dödas ett antal får, renar, kalvar, sällskaps- och jakthundar av varg. Vargen börjar bli mera närgången när det gäller kor, hästar och människor också, men det tystas ned. Vi har redan facit i hand från både öst och väst om hur det slutar när rovdjurstryck blir för hårt.

Vi blev lovade att det skulle bli ett kontrollerat antal vargar, stöd för rovdjursstängsel som skyddar oss från vargen och ersättning för döda djur.

Nu visar det sig att vargarna tar sig förbi de ”godkända” stängslen, Länsstyrelserna kallar dom nu ”rovdjursavvisande” stängsel och erbjuder mera stöd. Vi på landsbygden lever idag med döden runt knuten och kan inte släppa ut hunden utan att försäkra oss om att vargen inte står där. Mammor med småbarn vågar inte ställa ut barnvagnen eftersom vargen var där på morgonen. Inga stöd i världen kan ersätta den trygghet vi förlorat.

Vi djurhållare uppmanas att använda boskapsvaktande hundar, men att använda dom fullt ut går stick i stäv med vad Allemansrätten föreskriver. De som håller djur i liten skala, som tidigare var så viktiga i sin roll att hålla Sveriges landskap öppet, får inget stöd och säljer sina djur. Fäbodsbrukets existens har gjorts omöjlig med vargens närvaro och försvinner en efter en. Sveriges kultur är i allra högsta grad hotad, men inte pratar vi om det.

När det däremot uppdagas att ett par vargar skjutits illegalt och några inte kan redovisas så blir det stort pådrag och folket håller sig för munnarna. Polisgrupper bildas. Man kunde ju hoppas att samma engegemang kunde visas på andra håll i Sverige när människor blir våldtagna och mördade. Bildas det grupper med poliser i Malmö som jobbar på sin fritid? Nej, jag trodde inte det…

Angående vår syn på illegal jakt – ni kan väl inte för en sekund tro att vi som inte vill ha varg, fåruppfödare eller jägarkåren springer runt och dödar vargar?! Det är olagligt och ingenting någon stöder vare sig man är för eller emot varg! Uttryck som ”rädslan för vargmotståndare” och ”aggressiv minoritet” utmålar oss som ”de onda” när verkligheten är precis tvärt om.
Jag kan garantera att vi är inte stöddiga när vi står över våra döda och lemlästade djur – fåruppfödaren över sina döda och halvdöda tackor och lamm, jägaren över sin ”jaktkamrat” och villaägaren över sin älskade mops.
Visst hatar vi vargen, men bara för stunden när den dödat våra djur. Den gör bara vad vargar gör och så växer misstron över rovdjurspolitiken och vad den för med sig istället. Det vi gör är att vi slåss för våra liv och vår rätt att leva på landsbygden med någon slags livskvalitet!

Ett annat exempel på vargfrågans urartande är den paragraf skriven av Expressen som börjar just så: ”varje år dödas…”. Majoriteten i Sverige vill INTE ha varg, det säger Expressens egen enkätundersökning, men det pratas det inte om.
”Obehagliga påtryckningar” utsätts vi också för varje dag. Ett av de exempel Expressen hänvisar till var när det lokala slakthuset bestämde sig för att stötta sina kunder, djuruppfödarna, och vägrade att skicka slaktavfall till djurparken i fråga.
Det handlade alltså om att skydda en livsmedelsnäring och att stötta de som ser till att landsbygden håller sig levande. Men det var förgäves, Naturvårdsverket hittade ett kryphål. Som rovdjurspolitiken ser ut idag är väl det enda raka att vi landsbydgsbor som ser till att maten finns på bordet för den svenska befolkningen rent av ger upp och flyttar till stan!

Expressen hade rätt i en sak. Regeringen har fattat beslut och dem måste vi följa trots att andra inte gör det. Vi blev lovade att utsättningar av varg enbart kunde ske när det fanns en ”lokal förankring” och att alla djuruppfödare och jägare skulle bli varnade om var nedsläppet skedde för att kunna skydda sina djur. Naturvårdsverket gick förbi oss där också.
Ett annat regeringsbeslut som nämns är skyddsjakten, men det fungerar inte i praktiken. Oavsett hur närgångna vargen i fråga har blivit och hur många livdjur och hundar den dödat, så blir det med majoritet avslag och när det i enstaka fall beviljas så hotas tjänstemän på länsstyrelserna till livet. Det är resultatet av rovdjurspolitiken idag i Sverige, men enligt Expressen så är det ”inaveln som är den stora ödesfrågan”. Ett slag i ansiktet på alla oss som bor på landsbygden med vargen idag!

Att ta bort samernas lagliga rätt att påverka rovdjurspolitiken är absurt. De lever där, det är deras hem och renarna är deras levebröd.
När Fru Svensson måste kika runt porten åt båda håll innan hon kliver ut på Strandvägen så köper jag det förslaget. Lika för alla!
Ina Eriksson, fåruppfödare