Vilket slaktavfall får ligga kvar i skogen?

Först får jägarna signaler om att allt slaktavfall och räntan från älg och annat jaktbart vilt skall tas om hand för destruering eller grävas ner. En chock för alla jägare som framför sig såg massor av extra arbete och värdefull mat för fåglar, räv och andra gå till spillo.
Sedan kommer kontrabesked.

Räntan från älg, rådjur och andra jaktbara djurarter får ligga kvar i markerna, men då är beskedet konverterat med andra hårresande propåer.

Ingen ränta från tamboskap får lämnas kvar eller läggas ut, inte heller hela djur. Allt skall tas till vara för vidare transport till destrueringsanläggning. Allt annat betraktas som ett brott och kommer att beivras.

Frågorna hopar sig

Nu hopar sig frågorna. Vad är det för skillnad på rens från vild och odlad fisk? Vad vi förstår lever de i samma vatten med den skillnaden att den ena simmat fritt omkring medan den andra levt i kasse.

Vildlevande hjort går bra att skjuta, ta ur och låta räntan ligga kvar. Lever hjorten i hägn kommer saken i ett annat läge.

Sedan har vi renen som beroende på årstiden sprider sig över stora områden i Norrland.

Rovdjuren tar sin del och trafiken tar sin del och faktum är att det ligger renkadaver lite varstans i markerna. Vi skall kanske påpeka att renen räknas som tamdjur.

Vem tar hand om renarna?

Vem ska ta hand om bil- eller tågdödad ren? Är det renägaren, fordonsföraren eller den markägare som råkar få djuret liggande på sin mark? Vem ska stå för ”bärgningskostnaden” och vem ska destruera djurkroppen? Vem ska betala för den destrueringen?

I dagsläget är detta oklart och det vore naturligtvis önskvärt att Jordbruksverket eller Naturvårdsverket bemödade sig om att ge de nödiga direktiven.

Mats Eriksson, sekreterare i Jägarnas Riksförbund distrikts i Jämtland/Härjedalen