Här lever drömmen om en stor öring
  • Sunne Jaktmässa

Här lever drömmen om en stor öring

FiskePublicerad: 2006-05-16 09:00

Människor vallfärdar från när och fjärran till lilla samhället Älvkarleby i Norduppland.
Här lever drömmen om att fånga en stor öring eller lax.

Bengt Jonsson och döttrarna Johanna och Emma Lindblå, från Bjursås i Dalarna, är vana besökare i Älvkarleby och blir därför Jakt & Jägares guider under reportaget. Vi anländer sista veckan i april och ska fiska två hela dagar.
– Egentligen är det laxfisket som drar mest – öringen blir mest ett substitut för att stilla den värsta fiskefebern. Älvkarleby har ett hyfsat fiske till överkomliga priser, säger Bengt Jonsson.
Vi checkar in med husvagnen på den trestjärniga campingen. Det är fullt med fiskare från hela landet, men också många finländare och en och annan besökare från andra europeiska länder. Så fort stödbenen är nedskruvade på husvagnen börjar vi tackla spöna.
– Vi kör med tubflugor eller vanliga flugor med enkelkrok. Bly sätter vi på när vi ser hur mycket vatten det går i älven – någonstans mellan 40 och 80 gram kan det bli fråga om, berättar Bengt.
Det är spinnfluga vi ska fiska. Det betyder att vi har en tafs som är ungefär lika lång som spöet. Med en trevägslekande får vi en liten stump lina som vi fäster blyvikten i. Sedan är det bara att kasta ut och låta blytyngden driva med strömmen och studsa fram över botten. Förhoppningen är att det står en riktigt grov öring i någon djuphåla och hugger distinkt på flugan.
Vi har också rejält med vobbler och andra spinndrag, om flugfisket skulle gå trögt.

Havsöringen går till
Älvkarleby ligger någon mil uppströms Dalälven från havet. Här går havsöringen upp från ungefär mars till slutet av april. Till skillnad från laxen äter öringen under sin vandring i älven. Laxen hugger ju bara när den ska försvara sin ståndplats i älven.
Landskapet utmed Dalälven i Älvkarleby är hårt präglat av kraftindustrin. Älvstranden är till större delen kantad av sprängsten och ge landskapet en artificiell, konstgjord, karg karaktär. Inte så kul, men får man en stor fisk på kroken glömmer man säkert omgivningen.

Hängbro på ön Korallen
Vi tar en av hängbroarna ut på ön Korallen mitt i älven, några hundra meter från kraftstationen, och börjar dänga ut våra beten i de blå och virvlande strömmarna.
Vi har tacklat med flugor som går i rött, orange och blått.
– Ju mer vatten dom släpper, desto mer fart blir det på fisken, säger Bengt.
Han hinner avsluta meningen innan vattnet börjar sjunka avsevärt i älven. På någon halvtimme sjunker vattennivån ett par decimeter och strömvirvlarna blir märkbart tamare.
– Sjutton vad liten vatten – dom lovade ju att det skulle släppas omkring 250 kubik. Det här kan inte vara mer än 150 kubik, säger Bengt.
Vi kastar långt, vi kastar kort, ibland plaskigt och amatörmässigt, ibland som riktiga proffs. Vi slänger uppströms och nedströms och tar hem flugorna med små knycker – allt för att locka till hugg. Men fisken lyser med sin frånvaro på Korallen.
Vi knallar vidare på en ny hängbro och kommer över på andra sidan älven. Där försöker vi outtröttligt med alla möjliga taktiker.
– Nu ska en naturbegåvning kasta, säger elvaåriga Johanna med ett brett flin över läpparna.
13-åriga Emma har tagit rast och sitter vid en sten och tecknar av landskapet. Då och då fastnar någon av oss i någon av de hundratusentals revar som sitter fast i älvbotten. Ibland lossnar bottennappet, ibland måste vi kapa linan.

Inte ett litet nafs
– Dom rensar botten med dragg. Just nu är det i början på säsongen och då är det ganska rent på linor, säger Bengt.
Vi byter till drag och vobbler, men det är helt dött. Inte ett litet nafs ens.
Vi beslutar att försöka på Korallen igen. På vägen dit ser vi dagens första fisk. En lycklig kille i 30-årsåldern har en nyfångad havsöring i en håv och fotograferas av kompisarna. Det visar sig att det är Janne Ruohonen från Finland som lyckats.
– Jag kastade bara ett kort kast i kanalen och då högg det. Den högg på tubfluga och var stark, säger Janne Ruohonen.

Entusiasmen avtar
Tillbaka till Korallen, där vi tar nya tag under en halvtimme, men utan att känna minsta livstecken. Det är kväll och vi har fiskat sedan lunch. Nu börjar entusiasmen avta och Emma och Johanna sitter i ett gapskjul och äter grillade marshmallows. Jag tar taxen och knallar hem till husvagnen.
Ett par hundra meter ned efter älven ligger det plötsligt en jättefin havsöring på en bänk. Jag tar en bild ser hur en fiskare nere vid älvkanten iakttar mig i ögonvrån.

Olle från Avesta?
– Är det inte Olle Bäckström från Avesta? hojtar jag men utan att få något riktigt svar.
– Är det inte Olle Bäckström...
– Jo, det är det, svarar han på mitt andra försök.
– Se inte så rädd ut – kom upp så att jag får ta en bild på dig med fisken.
– Hittar du ingen större? undrar Bäckström.
– Det är ju en jättefisk med tanke på hur trögt fisket går, bestämmer jag.
Bäckström kommer blygsamt upp till bänken och fisken och poserar framför kameran, om än motvilligt.
– Den tog på en spinner. Men egentligen är det så bedrövligt dåligt med fisk inne i älven, så att man överhuvudtaget inte skulle åka hit, säger Olle Bäckström.

Fruktansvärt frustrerande
Den följande fiskedagen blir precis lika händelsefattig som den första. Och det är fruktansvärt frustrerande att se alla människor som det låga vattenflödet till trots, fångar fisk.
Farfar och barnbarn, Matti och Ilka Jormanen, har kommit från Finland till Älvkarleby. Nu är det förmiddag och de försvinner med en stor kasse in i den allmänna köksavdelningen på campingen.
Jag rusar efter för att få bilder. Matti ser förskräckt ut när Jakt & Jägares utsände rycker upp dörren.

Tre fiskar på tubfluga
– Vi fiskade så långt upp, mot dammluckorna, som det är tillåtet. Där fick vi tre stycken på tubfluga ganska snabbt, berättar Matti.
Jag ringer fiskekontoret:
– Vi är här och gör reportage. Var kan du rekommendera oss att fiska, så att vi får lite kort på en öring som landas? frågar jag kontrollanten.
– Försök ganska högt upp i älven – försök hitta en plats i det värsta stenskravlet. Där kan ni i alla fall få någon liten, tipsar han.

En svår väg
Det är en svår väg till den fiskeplatsen. Man måste hitta en något så när säker väg över de förrädiska, stundtals såphala och vassa stenarna. Väl på plats slänger Bengt, Johanna och Emma för allt vad tygen håller.
Plötsligt ser jag en mörk skugga efter Emmas drag. Jo visst, det är en öring efter, men den vänder snabbt och simmar ned i djupet av älven.
Det blir det mest dramatiska vi upplever under dagarna i Älvkarleby. För sedan börjar vattnet sjunka på nytt och då ger vi upp. Vi kliver över småfisk som blir kvar på den torra älvbottnen när vattnet snabbt sjunkit.

Plus och minus för Älvkarleby:
+ Trevlig och naturnära camping med bra service. Hyfsade priser på fiskekorten. Många trevliga människor att prata fiske med. Stundtals hett fiske.
– Konstgjord och karg miljö. Ryckigt vattenflöde som gör fisket svårt. Väldigt skräpigt på sina ställen. Kan det verkligen vara fiskare (naturvänner) som bara slänger ölburken över ena axeln när ölen är urdrucken? Stundtals uselt fiske.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma