Margita och Zita ute på vallen. Zita nosar och snokar mest i gräset efter små djur som prasslar.
Margita och Zita ute på vallen. Zita nosar och snokar mest i gräset efter små djur som prasslar.

Tjejer på rätt spår

Att spåra vilt är en viktig del av hundförarens jobb. Under sensommaren har det genom Jägarnas Riksförbund anordnats en viltspårkurs för tjejer utanför Södertälje.
Nu är det dags för slutprov och avslutning, och Jakt & Jägare är där på ett besök. De ivriga hundarna får nu visa vad de går för.
Trots störningsmoment i form av goda pinnar, spännande smådjur i gräset och läskande vattenpölar, är tjejerna nöjda med vad de lärt sig.

Annika Ramstedt leder kursen där en handfull tjejer och deras hundar går för att lära sig att spåra vilt. Ikväll har Annika redan lagt spåren innan alla kommer, mest för att spara tid. Det blir mörkt fort nu när sommaren börjar lida mot sitt slut.

En efter en dyker tjejerna upp. Hundarna släpps ut ur bilarna, stövlar träs på och spårlinor reds ut. Ett herrans liv utbyter när Margitas vita älghund Zita tydligen har något otalt med blandisen Tassa och jack rusell-tiken Inez. Hon skäller ut dem med besked medan respektive matte försöker hålla sina telningar lugna.

Lena har med sin hofvawart Mjölner har riktat in sig på bruks-spår, så de skippar viltspåret.

Den unga jämttiken Gyrdhi kommer i sällskap med Yvonne. Hon är kelsjuk och gosar med alla som ser ut att behöva en hårig kram.

Till slut är alla på plats och hundarna har lugnat sig. Det enda som stör nu är de envisa myggen som tycks se oss som världens chans till ett skrovmål och dessutom spritt ryktet till alla sina kompisar. De surrar runt och sticks i ett.

Spåren redan klara

– Jag har redan lagt spåren. De är lite olika långa, det var mycket kantareller som distraherade i början, säger Annika med glimten i ögat och vi drar muntert på smilbanden.

Spåren är några hundra meter långa, där Annika dragit en skånk efter sig och med jämna mellanrum spillt ut några droppar blod i terrängen.

Ekipagen blir tilldelade varsitt spår. De är lagda för att passa de olika hundarna med tanke på de framsteg de hittills gjort.

– Lita på hundarna nu, släpp ut dem och styr dem inte, säger Annika.

Nöjd med kursen

Innan vi går ut berättar Annika att hon är väldigt nöjd med spårkursen. Det var tjejerna själva som frågade efter den. Tidigare hade de gått en skyttekurs tillsammans, men de ville även ha något för att lära upp hundarna.

– Många i gruppen jagar aktivt, det är bra. Det gör att vi har ungefär samma syn på saker och ting. Alla är också måna om att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper, så det här har blivit en jättebra kurs, säger Annika nöjt.

Vi följer med Margita och Zita ut. Spåret börjar alldeles intill jaktstugan, fortsätter genom skogen och ut på en vall.

– Spåra Zita! peppar matte Margita.

Zita sätter nosen i marken och drar iväg. Men så hittar hon pinne som måste tuggas en stund, sen drar hon vidare mot vallen. Margita har gett henne fullt rep och hänger med så gott hon kan mellan trädstammarna.

Distraheras

Ute på vallen blir Zita mer nyfiken på annat än att följa spåret. Hon går fint en stund med nosen i gräset, men plötsligt hoppar hon runt och stirrar stint ner mellan stråna. Hon ser mer ut som en hungrig räv. Förmodligen är det någon liten mus som fångar hennes intresse.

– Nu har hon nog tappat fokus, säger Margita. Hon bestämmer sig för att gå tillbaka en bit för att börja om.

Vi går vidare för att följa med ett annat ekipage som spårar längre in i skogen. Här är det skumt mellan träden. Weimaranern Whisqu har precis startat och matte Åsa går efter.

Whisqu nosar duktigt till en början, men sen blir vattenpölarna alltför lockande. Han dricker lite här och lite där, och spårandet kommer av sig.

Vi lämnar dem och kikar hur det går för Tassa och Inez. Tassa är precis klar när vi hittar dem, hon har ångat på som om hon inte gjort annat i hela sitt liv. Åsa är även matte till Inez, som nu får prova sina färdigheter. Det går lika bra för henne och matte är stolt över sina duktiga tjejer.

Skiftande resultat

Snart är alla klara, men med ganska skiftande resultat. Inez och Tassa har klarat sina spår med bravur, medan de andra hundarna hade det lite svårare.

Annika lägger ett kortare spår i närheten av samlingsplatsen för att Whisqu ska få lyckas ikväll.

Det är så gott som bäcksvart i skogen nu. Till och med myggen har dragit sig tillbaka. Whisqu klarar spåret och får beröm av Åsa.

Det gick inte heller så bra för Margita och Zita ute på vallen. Zita tyckte det fanns betydligt mer spännande saker att kolla in än att följa spår.

Margita är inte nöjd med prestationen, så hon har lagt ett annat spår. Nu har det legat en stund så hon knäpper på pannlampan och drar iväg ut i mörkret med Zita.

Fikadags

Tjejerna tar fram kaffetermosar och bullar. Annika visar några böcker som handlar om spårning. Stämningen är gemytlig och kvällen ljum. Alla deltagare är nöjda med kursen och Åsa berättar att hon och Whisqu snart ska gå på prov. Gänget önskar dem lycka till.

Kaffet är snart urdrucket och vi bryter upp. Hundarna har nu fått en bra grund att stå på. Trots att alla inte var helt på hugget ikväll så tror jag att de har all chans att hålla sig på rätt spår i framtiden.