Bockens retsamma skällande
  • Jämtland Game Fair

Bockens retsamma skällande

Genom kikarsiktetPublicerad: 2007-07-10 10:48

Dan Törnström

Jag och min gode vän, holländaren, har skjutbänken som underlag. Skulle det behövas så kan man lägga en liten sandsäck under studsaren som stöd.
Vi har så klart uppsikt åt alla håll, nu är det ju jakt. Men faktum är att de flesta bockar som skjutits här faktiskt har skjutits med vallen som kulfång. Fast just denna jakt är tämligen trist. Det är i och för sig en härlig tid att sitta i naturen och kontemplera. Det är försommar, fast ännu inte riktigt så långt kommen att myggplågan blivit påträngande.
För min egen del räcker detta alldeles utmärkt. Men nu har jag en gäst med mig som gärna vill se just bockjakt. Så om bocken ska komma vore denna kväll perfekt.
En räv svansar förbi bakom oss, nere vid skjutpaviljongen. Fågelkvittret är nästan öronbedövande i skogens stillhet, en uggla jagar sork över hygget vid sidan av skjutbanan.
Jag berättar viskande för holländaren att de knorrande fåglarna som flyger över oss är morkullor och att de blev extra skyddsvärda och inte längre kan jagas i och med EU-inträdet.
Han skrattar till – nästan lite för högt. Han – om någon – förstår exakt och direkt vad jag menar.
Vi ägnar oss åt att räkna morkullesträck tills det mörknar. Morkullorna är varken fler eller färre än på den tiden vi jagade – så klart.
Men ingen bock. Nytt försök. Den här gången blåser vinden helt annorlunda och vi sätter oss på andra sidan om den plats vi tror det är störst chans att bocken kommer.
Nu skjuter vi alltså baklänges på skjutbanan. Det går det med, men man får se upp lite så inte skjutpaviljongen kommer i vägen. Denna gång är myggplågan mer märkbar.
Fast myggbetten märks mindre när vi tydligt noterar knakande ljud inne i min ogallrade ungskog (en ständig källa till dåligt samvete). Landskapsbilden ser nämligen ut så omkring oss: Vi har en cirka 350 meter lång och 25 meter bred siktyta. Det hela omgärdas av tät ungskog.
Det känns lite som att sitta i ett rum i skogen, rektangulärt och prydligt. Men det betyder också att vi kan ha djur 30 meter från oss utan att ha en chans att upptäcka dem.
Råbockarna skulle lätt kunna studera oss på bekvämt håll från nästan alla vinklar utan att vi märker det.
Därför är hörseln ett viktigt instrument vid den här typen av skogsjakt. Många gånger har bocken avslöjat sig med just några bestämda knäpp av kvistar i skogen. Det är knäpp som liksom sticker ut från de övriga småljuden.
Så också nu, varpå myggorna får fritt spelrum i säkert 20 minuter innan en älgtjur kliver fram och räddar kvällen åt oss, eller kanske snarare för holländaren.
Vi sitter kvar en stund till och utnyttjar tillfället. Det vore nämligen inte första gången jag i så fall utnyttjat älgar vid råbocksjakt. Minst två gånger tidigare i mitt liv har jag skjutit bockar tack vare att en älg visat att bocken funnits där. Nix. Ingen bock nu heller.
Vi försöker igen i höst, säger jag till holländaren, som nickar och förklarar sig helt nöjd med att ha haft en fullständigt aningslös älg – skogens konung – trampande bara 25 meter från sig.
Veckan efter har vi fest. Det är en liten speciell fest eftersom jag bjudit hem hela nattredaktionen på en dagstidning för en inledande skyttedemonstration och efterföljande middag och festlighet. Allt blir utomordentligt lyckat.
Många av mina kolleger hade aldrig hållit i ett vapen, vilket ju får anses vara en klar kompetensbrist när man verkar i Sveriges skogstätaste län och där jakt och vapen är en viktig del av människors vardag.
Gäddsoppan fick godkänt och jag fick hjälp av min gode vän holländaren med matservering, nybakat bröd och service.
Själva middagen avnjöts just vid skjutbanan. Det var så varmt att vi flyttade ut hela möblemanget utanför skjutpaviljongen. Och där sitter vi, stojande, skrattande och diskuterande i skogens stillhet till framåt 22-tiden i den varma och stilla försommarnatten, då vi plötsligt avbryts av ett hetsigt skällande.
Alla tystnar och vänder sig om och tittar ut över skjutbanan.
Där står bocken och liksom skäller ut oss i gott och väl en minut innan den avslutar med ett jättesprång in i buskridån, där den uppslukas av ungskogen. Och medan mina kolleger – som ju inte är riktigt vana med närkontakt med naturen på det här viset – förundras av det hela så börjar jag och holländaren skratta.
Vi vet nämligen vad bocken skäller retsamt på.

Att bocken, eller bockarna, finns här vet jag. Spåren i vegetationen talar sitt tydliga språk. Jag har sett bockar inte så långt härifrån och platsen är dessutom välkänd som ett bra bockpass. Här har jag lyckats få några troféer genom åren.
Platsen är dessutom en skjutbana. Här kan man tala om säker jakt, nämligen.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsBosjökloster