Dags att värna älgarna med röjsågen
  • Granngården

Dags att värna älgarna med röjsågen

Genom kikarsiktetPublicerad: 2010-07-23 09:48

Jag har måhända en något apart inställning till lämpliga försommaraktiviteter. När mina grannar tar fram gräsklipparen så tankar jag röjsågen. De sätter på sig grillförklädet och jag hörselskydden. De lagar kvällsmat och jag ringer min gode vän pizzabagaren, som förser mina barn med all näring de kan tänkas behöva...

Nåja, så dålig pappa är jag kanske inte, men det är inte helt lätt att hålla en perfekt hemservice när man är ensamstående och samtidigt journalist och skogsbrukare. Man får gena lite i kurvorna så att säga.
Jag älskar försommarkvällarna med röjsågen på hyggen och i ungskogar.
Arbetet är betydligt lättsammare än vinterns tunga och ibland farliga avverkningar. Det är nu jag skapar förutsättningar för en bra älgstam.
Med röjsågen, hör och häpna.

Matematiken och älgskogen
Låt oss dra en parallell mellan matematik och älgskogsförvaltning:
Ur matematisk synvinkel är nämligen röjningen en viktig variabel i en ganska komplicerad ekvation – en ekvation som bland annat innehåller variablerna älg­skador, avskjutning, foderproduktion, skogsbruk och meningsfull jakt.
Så fick jag en gång tiden – när jag läste fysik – lära mig betrakta verkligheten. Man kan inte bara ”glömma bort” en variabel när man ska räkna ut en effekt, eller en rörelse, eller en massfördelning. Då går det åt fanders. Det är då rymdsonderna missar mars och slukas av världsrymden.

Då går det åt skogen
På samma vis är det om man missar variabler i älgförvaltningen. Då går det åt skogen – antingen med älgstammen, tallplantorna, eller jakten.
Det är naturligtvis inte lätt. Det gäller till exempel att känna till variablerna.
Ofta vet man inte riktigt hur älgstammen ser ut, hur stor foderproduktionen är... och så vidare. Därför blir det mer eller mindre kvalificerade gissningar. Det är ofrånkomligt.

En viktig aspekt bortglömd
Men det fascinerande är att man oanständigt ofta – säkerligen ibland medvetet – utelämnar en variabel helt när man diskuterar älgförvaltning. Nämligen hur man brukar skogen.
Det brukar låta ungefär så här på samrådsmöten och i älggrupper: Skogsstyrelsen säger X procent skador, helikopterinventeringen visar på Y älgar per 1 000 hektar och (i förekommande fall) rovdjuren äter Z bytesdjur.
För det mesta kommer skogsbruket fram till att skadorna är oacceptabla och att älgstammen ska skjutas ned.

”Hur sjutton röjer vi egentligen?”
Aldrig säger någon: Skadorna är oacceptabla, hur sjutton röjer vi våra skogar egentligen?
När det kommer till kritan verkar det vara för komplicerat att ha med mer än två variabler i ekvationen: nämligen antal älgar och antal skadade tallar. Intressant, eller hur?
Och lite egendomligt, eftersom det ofta är välutbildat folk som sysslar med de här beräkningarna. Och dumt!
Hur vi sköter våra ungskogar har nämligen allt att göra med skadesituationen – och i förlängningen vår älgstam och älgjakt. Det har jag personligen, både bittert och till min glädje, fått erfara.

Kunde ha räddats med röjning
Jag överdriver inte när jag påstår att jag hundratals gånger sett skadade ungskogar där skadorna kunde ha begränsats markant, antingen med röjning på annat sätt, röjning i rätt tid eller röjning i omgångar.
Röjsågen är, generellt, det viktigaste verktyget för att dana skogen och påverka betesskadorna. Förutsatt givetvis att vi talar om normala älgtätheter – låt oss säga 10-15 djur i vinterstam – någorlunda bördig mark, och att det inte dessutom finns stora bestånd av hjort på markerna.
Som bekant förekommer det extremt betestryck på sina håll, främst i Götaland.

Aptitligare för älgen
Röjer man för sent blir tallungskogen inte bara kvävd under lövsly – som undertryckt blir den dessutom aptitligare för älgen.
Det handlar inte bara om att spara fodervegetation till älgarna (som ju vi från älgkramarsidan ibland lite lättvindigt hävdar) utan också om att styra älgarnas bete och skapa tillräckligt med huvudstammar.
Det är i själva verket en balansgång, där man i älgrika marker får jobba i omgångar med röjsågen.
Skogsvårdsstyrelsen och skogsbruket brukar ju älska sifferexercis. Speciellt förtjust är man i det så kallade två procents-målet – något som man inte ser som en variabel, utan som en ”konstant”. Det är på matematikerspråk något oföränderligt och alltid gällande i en ekvation.

Två procent av vad?
Kort sagt: Mer än två procent betesskador är åt fanders. Då ska älgarna skjutas.
Men...
Två procent av vad? 2 000 stammar per hektar eller 5 000?
Två procent av huvudstammarna i ett bestånd med i huvudsak gran, eller rena tallbestånd?
Och hur blev det två procent egentligen? Var det för att hygget röjdes för sent, de friställda stammarna redan var betade och större delen av plantorna kvävts?
Frågorna hopar sig.
Men vem har sagt att älgförvaltning ska vara lätt?

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGranngården
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB