Dags se björnar som tillgång
  • Jämtland Game Fair

Dags se björnar som tillgång

Genom kikarsiktetPublicerad: 2010-10-19 09:35

Ständigt dessa jägare som anser att björnstammen är för stor. Ständigt nämns björn och varg i samma andetag. Ständigt begär mina jaktliga företrädare – närmast per automatik – extra tilldelningar så fort jaktkvoten är fylld.

Irriterande! Helt enkelt för att kraven på ökad björnjakt och decimerade björnstammar känns lika främmande som om jägarna ville hindra vildsvinens utbredning eller begränsa vapengarderoben ytterligare.
Är det så här vi jägare ska se på det imponerande storviltet som björnen faktiskt är?
Jag tycker inte det – trots att jag mycket väl inser att djurägare (speciellt norska fårbönder och samer) månar om sina tamdjur, eller biodlarna om sina kupor.
Man ska naturligtvis ha stor respekt för både den rädsla många känner och de risker som björnarna faktiskt innebär. För det här är inga smådjur man vill ha i trädgården.

Klargöra rollerna
Men det är en helt annan sak.
Nu handlar det om att klargöra rollerna – ungefär som när det gäller älgjägare och skogsbolag.
Problematiseringen av björn­stammen är huvudsakligen en fråga för de drabbade – till exempel renskötare, LRF och boende som drabbas av ”soptunnebjörnar” – men bara i undantagsfall jägarna.
Varför ska jägarna driva på för en hårdare begränsning av björnstammen, som för varje år blir en allt mer intressant jaktresurs?
För 15-20 år sedan gjorde jag reportage från Härjedalen, där man redan då noterade ett växande intresse för den – på den tiden – mycket blygsamma björnjakten.
I dag är björnjakten väl etablerad och innebär på sina håll en jaktpremiär fullt i dignitet med älgjaktspremiären.

Björnjaktens värde
Miljöorganisationerna må hävda vad de vill, men ingen ”björnupplevelseturism” kommer någonsin att slå värdet av björnjakten.
Björnjakten har utvecklats till en tillgång på de magra markerna – där värdet av skogsbruket sakta urholkas.
Björnjakt kan säljas för en tusenlapp eller mer per jaktdag. Björnjakten drar med sig både höjda jaktarrenden och stigande fastighetspriser. Och en fälld björn kan mycket väl betinga ett köttvärde på 10 000 kronor eller mer.
Även på mina relativt sydliga marker, i Gästrikland, har björnjakten blivit en viktig jaktlig händelse – trots att det ännu inte fällts en enda björn i min hemby.

Lockar allt fler jägare
För några år sedan var det bara några få entusiaster som samlades för den smått obefintliga chansen att få fälla en björn. Nu lockar björnjaktspremiären ungefär halva jaktlaget.
I dag finns det dessutom en reell chans att verkligen få fälla en björn. Fler jägare specialiserar sig och skaffar hundar för ändamålet. Kort sagt: Mitt – och många andras – jägarliv har berikats med en utomordentligt stämningsfull storviltspremär tidigt på jaktsäsongen.
Ur jaktlig synpunkt finns det egentligen bara en invändning mot björnarna: Nämligen predationen på älg.
Björnpredationen brukar få ganska stora proportioner när jägare talar. För det mesta är det emellertid struntprat – speciellt när svepande påståenden om sken­älgar och att björnar skrämt bort älgarna ur markerna börjar komma i omlopp.

Hundarna föredrar älg
På de björnjakter jag deltar är problemet snarare att hundarna ofta växlar från björn till älg – och skäller stånd på älg istället.
Ingen forskning visar att björn är en balanserande faktor för älgstammen (till skillnad från exempelvis vargen som behöver tre kilo kött om dagen året om).
I björntäta marker – av typen norra Gävleborg, delar av Dalarna och Härjedalen – kan björnarna ta runt en fjärdedel av älgkalvarna och någon enstaka procent av de vuxna älgarna – förutsatt att det finns en hyfsad älgstam. Huvuddieten är emellertid myror och bär – och på vintern äter de inte alls.

Inte björnarnas fel
Orsa, där debatten om älgstammen och rovdjurstrycket är synnerligen aktuell, är ett lysande exempel på när björnen blir problematisk för älgjakten. Det betyder emellertid inte att björnen orsakat problemen. Älgstammen runt Orsa är i huvudsak nedskjuten, inte björnriven.
Mycket tyder på att Orsa har hamnat i den så kallade rovdjurs­fällan. Med en så svag älgstam blir en ännu större andel av kalvarna björnrivna och älgstammen har svårt med återhämtningen till och med efter ett jaktstopp.
Självklart vill älgjägarna i dag minska björnstammen för att lättare bygga upp en älgstam igen.
Men att ge björnarna skulden för den uppkomna situationen är alltså fel. Den beror på dålig förvaltning
Vi jägare behöver tänka ett varv till i björn- och rovdjursfrågorna. Det är nämligen både en trovärdighetsfråga, en förvaltningsfråga och ett jägarintresse.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma