Det intressanta är varför det tjuvskjuts vargar

Det intressanta är varför det tjuvskjuts vargar

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-03-28 11:15

Att döma av nyhetsrapporteringen från Vålådalens vargsymposium är det frågan om ett eko från förra året.
Nåja… det är ju inget unikt när det gäller vargdebatten, som ju tycks leva sitt eget liv med på det hela taget ganska låsta positioner år efter år. Så i den meningen speglar nyhetsrapporteringen verkligheten väl.
Tjuvskyttefrågan dras ett varv till – denna gång på ett mer trovärdigt sätt än förra året.

Ni minns väl? Kopplingen till mc-gäng och allt det där... Jisses! Forskarna bedömer att 20-25 vargar tjuvskjuts årligen och det nämns åter att det finns ett indirekt stöd bland folk i vargområdena för tjuvjakten.
De siffrorna och resonemangen känns onekligen både relevanta och rimliga, trots att det naturligtvis finns de som hävdar motsatsen.
Det är nämligen lite motsägelsefullt. De som skriker högst efter ”bevis” för tjuvjakten och att det är frågan om falska anklagelser är ju i regel samma debattörer som gärna framhåller den förskräckande tillväxttakten på vår vargstam.
Tja. Nog växer den till alltid. Det vet vi. Och det konstaterades åter igen i Vålådalen.
Men stammen växer inte alls i den takt den har potential till. Jag erinrar mig en artikel i början 2000-talet där denna tidning, med stöd av forskare, räknade ut att till och med en för vargen ovanligt låg tillväxttakt skulle vargstammen vara uppe i 200 individer (det berömda etappmålet) redan inom två-tre år…
Så skedde inte.
Och det har inte kommit några nya – i så fall revolutionerande – forskarrön som kullkastar teorin om den naturliga tillväxttakten hos en vargstam.
Visst sjutton tjuvskjuts det varg.
Men den intressanta diskussionen är inte om det sker, eller om det går att bevisa – utan varför det sker, trots ganska kännbara straff och dessutom en hel del polisresurser.
Visst, det är svårt att få fast en tjuvskytt. Men riskfritt är det ta mig tusan inte. Och visst, det är intressant att spekulera kring både hur organiserad tjuvjakten är och varför allmänheten skyddar brottslingarna. För i viss mån kan man ju påstå att båda påståendena är riktiga.
Men det är bara fanatikerna som hävdar att det skulle vara något särskilt utstuderat djävulskap inblandat just när det gäller tjuvjakten på rovdjur.
Vi andra i stort sett hyggliga glesbygdsbor känner snarare igen oss från debatten kring till exempel hembränning.
För visst var det sällsynt att grannar och bybor satte dit varandra för hembränning, till och med om grannen råkade vara nykterist.
Nåja – hembränningen behövs ju inte längre, den billiga spriten flödar som aldrig förr och den enda reaktionen från lagstiftarna är väl att göra alkoholen ännu mer lättillgängligt så att statliga Vin och sprit hänger med i konkurrensen...
Tänk så det fungerar ibland. Poängen är emellertid att folk i byarna håller ihop.
Fel eller rätt? Kan diskuteras emellanåt.
Förståeligt? Definitivt!
Ett annat inslag från årets Vålådalssymposium var att forskare faktiskt konstaterade att orädda vargar är ett växande problem.
Vargforskaren Scott Brainerd från Skandulvprojektet var orolig för att fenomenet med orädda och ibland aggressiva vargar kan bli vanligare i takt med att stammen växer till sig.
Det man konstaterar är ingen farsot av människoätande vargar, utan däremot att det dyker upp fler vargar som tar hundar inne på gårdar samt att man faktiskt börjar ta rapporter om aggressiva vargar vid varg-människo-möten på allvar.
Diskussionen är nog inte oväntad, men däremot ny i de mer ”vetenskapliga” salongerna – vilket är uppseendeväckande. Det är också den nyhet som jag själv reagerade mest på.
Men uppenbarligen är inte min nyhetsnäsa vad den har varit. En högst ovetenskaplig Google-sökning på internet den 6 mars gav vid handen att bara en dagstidning publicerat artikeln. Däremot hade minst ett 30-tal publicerat artikeln om tjuvjakt.
Apropå det: Kommer ni ihåg Brottsförebyggande rådets teorier förra året om att pressen skriver negativt om rovdjur…
Årets symposium i Vålådalen får betecknas som på det hela taget ljummet. En för alla parter – får man väl påstå – positiv rapport är att man diskuterade förhållandet älg-varg-jägare lite mer ingående.
Om den konflikten/konkurrensen får lite mer belysning kanske det börjar gå upp för folk att det finns fler som borde omfattas av rovdjursdebatten och ta ansvar för rovdjurspolitiken.
Nämligen skogsbruket, skogsbolagen och Skogsstyrelsen, vars syn på älg fortfarande är beklämmande.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma