Eftersök i det fördolda
  • Elmia Game Fair

Eftersök i det fördolda

Genom kikarsiktetPublicerad: 2008-01-14 15:23

En vanlig notis på sidan 12 i en vanlig lokaltidning en vanlig nyhetsdag i början av december:

Två personer undkom oskadda från en viltolycka på riksväg 80 strax väster om Storvik på söndagskvällen.
Bilen färdades västerut mot Hofors när den 55-åriga kvinnliga föraren upptäckte älgen bara några meter framför bilen. Smällen blev så kraftig att bilen inte gick att köra från olycksplatsen. Både föraren och hennes jämnåriga kamrat klarade sig utan fysiska skador, men fördes till sjukhus för kontroll.
Älgen tog sig däremot från olycksplatsen och in i skogen. Det rådde kraftig dimma och regn vid olyckstillfället.


Men det finns även en annan historia. Den här till exempel:
På söndagskvällen fick Sven telefon från polisen, som meddelade att det skett en olycka på den vägsträcka han är kontaktperson för.
”Alltid när man minst önskar det”, muttrade han och drog på sig stövlarna.
Det brukar alltid vara lite si och så med märkningen av en olycksplats. Men just i det här fallet satt plastpåsen på vägstolpen nästan precis rätt.
Sven konstaterade massor med älghår, men inget blod. Därefter ringde han till jaktledaren på den aktuella jaktmarken.
Bengt jobbar femskift och rycktes ur TV-soffan vid 21-tiden på söndagen när Sven ringde. Han kontaktade en av passkyttarna i jaktlaget och tillsammans åkte de till olycksplatsen för att kontrollera om älgen låg nära vägen och om den kunde avlivas.
De såg knappt 15 meter framför sig trots den kraftiga ficklampan och den till synes en friska och fullvuxna älgen spårades en kilometer, bland annat över en åker, vilket innebar tydliga spår. Det fanns inget blod och inga tecken på skador.
Dagen efter var Bengt tvungen att jobba och ringde därför till jaktlagets andra hundkarl, nämligen mig, som inte skulle jobba förrän på kvällen. Ytterligare fem passkyttar ställer upp trots det fullkomligt bedrövliga vädret.
Det spöregnar, i december…
Inget blod, som sagt, och dessutom står två nya älgar på samma åker som olycksälgen korsade kvällen före.
När älgarna märker oss springer de först samma runda som olycksälgen, vänder och springer tillbaka åt andra hållet.
Inte bra. Min gråhund står på bakbenen och bjäbbar redan inne bilen. Ett gammalt spår är inte speciellt intressant nu.
Men vi måste försöka.
Tack vare att regnet gjort marken mjuk så kan vi själva följa olycksälgens spår. Så småningom har vi mer eller mindre dragit hunden förbi alla färska spår och han börjar motvilligt intressera sig för gårdagens spår. Men jag får hela tiden se upp, för han vill hela tiden vända tillbaka. (Han måste tycka att husse är knäpp...)
När vi väl börjar spåra ”på allvar” är vi redan genomsura och min kommunikationsradio har upphört...
Vi hamnar till slut på låglänt mark nära sjön. Hela området är översvämmat efter de senaste veckorna kraftiga regn. Spåren går rakt ut i halvmeterdjupt vatten. Jaha… Vad gör vi nu?
Vi försöker först spåra runt översvämningsområdet, utan resultat.
Alla spår ser gamla ut, allt är blött och vattensjukt. Vi spårar igen och överväger efter någon timme att ge upp. Inget spår. En älg som inte visar några tecken på skador. Sex frysande och genomblöta jägare. Och det är ingen idé att låta hunden söka fritt, eftersom han garanterat skulle återvända till de färska spåren.
Vi gör ett sista försök – egentligen en ren chansning. På ett ställe reagerar hunden, inte tydligt, men ändå. Fem minuter senare hittar vi en hårtuss. Kanske…
Och nu spårar hunden igen. Tydligt. Men det är svårt att avgöra vad. Det kan vara helt andra djur. Jag tycker att klövarna är små, som från en kalv, och överväger efter fem minuter att avbryta igen.
Då smäller fyra skott.


Epilog

Kjell är en rutinerad jägare.
Han såg ko och kalv – inte alls vad vi sökte efter – komma mot honom. Någon kalv hade ju aldrig nämnts. Och spåret från olycksplatsen var från ett ensamt djur.
Först såg Kjell att älgkon verkade gå lite dåligt. Men han sköt inte. Älgen fick vittring och vände. Då syntes stora ljusa hårlösa ytor på sidan, tecken på skador.
Efter fyra skott låg både ko och kalv.
Älgkons fram- och bakben på vänster sida hade fått rejäla smällar. Lederna var blodsprängda och svullna. Revben hade knäckts och vi hittade en del andra småskador på kroppen när vi flådde. Men skulle den ha dött? Svårbedömt.
Älgkons lever visade sig vara en blodig gröt. Men hinnan hade ändå hindrat blodet från att tränga ut i buken. En klart allvarlig inre skada.
Vid olyckan var kalven säkert med, fast bilföraren såg den aldrig. Djuren hade därefter skilts åt och under natten hittat tillbaka till varandra.
Älgkons livmoder innehöll dessutom två välutvecklade foster. I själva verket dog alltså fyra älgar vid olyckan.
Det var hela historien bakom en av de tusentals små nyhetsnotiser som produceras varje dag.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma