Fäll med kula – inte med fälla
  • Elmia Game Fair

Fäll med kula – inte med fälla

Genom kikarsiktetPublicerad: 2009-06-30 10:07

Tillåt mig tvivla. Jag kan inte tro att det krävs fällor för att hålla efter vildsvinen. Likheterna med vulgärdebatten om älg på 1980-talet är slående. En fantastisk naturresurs ska tillintetgöras med till alla buds stående medel – likt ohyra i en trädgårdsodling.

En stilla undran, mitt i hysterin: Varför fällfånga vildsvin när så många människor vill jaga? Varför inte jaga rådjur i trädgårdar med fälla, eller fånga älg i hägn och sedan avliva dem? Inget av detta är omöjligt, men ändå naturligtvis otänkbart, eller?

Överorden för viltstammarnas tillväxt och skadeverkningar saknar gränser.
När det gäller älgstammen kan man förvisso förstå varför, av rent taktiska skäl, eftersom man vill påverka länsstyrelsen eller älgskötselområdet så att tilldelningarna ökas.
Men vildsvin? Det enda som begränsar den jakten är i princip normal jaktetik och säkerhetsregler. I övrigt är avskjutningen obegränsad.
Om jag vore hårt drabbad mark­ägare – med så stora problem som vissa påstår sig ha – skulle jag snarast annonsera efter tio jägare och anvisa lika många platser där de får bygga sig ett eget jakttorn, under förutsättning att de skjuter alla vildsvin som är etiskt och lagligt försvarbart. Förslagsvis tillfaller hälften av köttet markägaren som kompensation för skador och administration.
Jag tvivlar starkt på att en sådan annons skulle förbli obesvarad…
På det resonemanget brukar svaret bli något i stil med att jägarna inte vill, eller att man inte kan göra så i ett viltvårdsområde.
Tja, markägarna äger jakträtten och har därför all makt över jakten.
Däremot kan det ju finnas andra markägare som tycker annorlunda. Det kallas demokrati. Och skulle det händelsevis vara en arrendator som har problemen är det snarast en fråga mellan arrendatorn och markägaren.
Lösningen på den så kallade vildsvinsexplosionen är inte fällor, det är samtal och samarbete.

DET ÄR INTE VARGEN SOM BEHÖVER RESPEKT
I Nås blev det närkontakt med varg av tredje graden när den förföljde en tonårsflicka på några meters håll.
Paniken var nära och ropen skallade: Vargarna måste lära sig respektera människor, varpå vargen sköts.
Vad vargen i fråga lärde sig av det är diskutabelt. Och att risken för liknande historier minskat är väl ännu mer tveksamt. I själva verket får vi naturligtvis se fler liknande händelser i takt med att rovdjursstammarna växer.
Vårt kanske mest jagade djur, älgen, tycks aldrig lära sig. Ständigt dyker närgångna och rent av ilskna (möjligen lekfulla) älgar upp bland husen.
Vid närmare eftertanke är fenomenet ganska vanligt.
Berguvar bygger bon i stan, rådjur käkar tulpanlökar, rävar och grävlingar bygger bon under altaner.
Beklagligt, så klart, men inte särskilt dramatiskt och i de fall det uppstår olägenheter kallas skyddsjägarna in.
Händelsen i Nås visar emellertid vilken laddning vargfrågan har, samtidigt som den också sätter fingret på vissa grundläggande rättigheter som befolkningen som lever nära rovdjuren måste ha.
En sådan här varg ska man naturligtvis kunna skjuta direkt, utan klartecken från Stockholm.
Inte för att lära vargarna något, utan av respekt för lokalbefolkningen.

EFTERSÖKSPENG EN BEKRÄFTELSE
Nu ska jägarna få betalt för eftersök, men inte nog bra betalt menar vissa.
Som om det handlar pengar.
Jag känner inte till en enda jägare som skulle stå och se på hur ett djur lider – och väldigt få hundägare, som jag själv, som skulle missa en chans att jobba med hunden.
Eftersök är en konstart och en hederssak. Vissa saker kan bara vi göra. Och då träder samma moral och anständighetskrav in som för brandmän. Om vi bojkottar drabbas tredje part – i detta fall djuren – på ett grymt sätt.
Emellertid är ersättningen också en anständighetsfråga och – i just detta fall – ett sorts erkännande.
Det samhället talar om för oss med några hundralappar är att vi behövs.
Och det var väl på tiden att vi fick det bekräftat.

INGEN ÄR OPARTISK
När viltskadefondsföreningen levererade viltolycksstatistiken för första kvartalet svalde journalisterna budskapet helt okritiskt.
Över hela Sverige kablades nyheten ut om en befarad explosion av viltolyckor samt att detta troddes bero på ökande viltstammar, särskilt älg.
Jakt & Jägare fann dock några forskare som ifrågasatte det faktum att man jämfört ett snöfattigt kvartal med ett snörikt kvartal. Inte ens Vägverket trodde riktigt på statistiken.
Förutom att det visar att ingen egentligen är opartisk visar det också att förmågan att analysera lite mer komplexa problem i medierna är synnerligen begränsad – med fällfångstdebatten i färskt minne.

AVFYRA INNAN DU FYRAR PÅ GRILLEN
Sommaren är här och min laddapparat har smorts upp.
Jag tillhör det mer traditionella gardet avdankade tävlingsskyttar som anser att grunden för allt kulskytte är att skjuta mitt i prick.
Gärna en älgstig, men först en korrekt avfyrning.
Jag har med åren lärt mig att det är kontinuiteten som räknas samt att träning är färskvara. Man kan inte leva på ”gamla meriter”.
Mitt recept är därför att ”offra” en halvtimme, oftast ännu mindre, och skjuta tolv skott om dagen på vanlig gevärstavla, 100 meter.
Det blir ganska många skott fram till älgjakten och sitter fint i ryggen när det verkligen gäller.
Rekommenderas ljumma sommarkvällar.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma