GPS-pejlen har förändrat jakten
  • Elmia Game Fair

GPS-pejlen har förändrat jakten

Genom kikarsiktetPublicerad: 2009-11-19 10:25

Okej, jag erkänner. Jag föll slutligen till föga och köpte en GPS-pejl. Annars har jag – med begränsad framgång – försökt hålla stånd mot nymodigheter och teknik under jakt. Det är faktiskt med visst vemod när jag tänker tillbaka till ungdomen, då det inte var tal om varken mobiltelefoner, radioapparater eller pejlar.

Det var enkelt på den tiden att dra till skogs. Bössa, kniv och koppel var allt som behövdes. Var det okända marker fick kompassen följa med. Det var dåtidens high-tech, som förvisso räddat mig åtskilliga gånger även på senare år.
En påse med kompass, tändstickor och snitselband i bröstfickan är liksom mitt överlevnadskit när tekniken fallerar. Med det håller jag mig varm, hittar ut ur skogen och hittar tillbaka igen – vilket många gånger är minst lika viktigt, särskilt vid eftersök.

Har sina förtjänster
Men det är klart att utvecklingen går framåt. Trots vemodet måste jag medge att de nya elektroniska prylarna har sina förtjänster.
Nu för tiden skulle det anses direkt farligt att genomföra en älgjakt med 20 personer utan radioapparater. Det handlar om allt från att snabbt få iväg en varning och kunna avbryta jakten när ett djur skjutits, till att försäkra sig om att alla jägare verkligen kommer hem i god ordning.

”Trygghetslarm” för äldre jägare
På mina hemmamarker finns det många gamla jägare som jagat älg i hela sitt liv och som naturligtvis måste få fortsätta med det så länge de kan. Då är radion (delvis också telefonen) ett sorts trygghetslarm.
En liten grupp jägare på kända marker klarar sig förvisso med telefon, förutsatt att man har täckning. Dessutom är ju telefonen väldigt praktisk när man ska kontakta grannjaktlag, förvarna slakteriet, ringa efter traktor eller meddela flickvännen att man blir sen till middagen... igen.
Själv köpte jag min första pejl i samband med min första älghund. Före det var det småvilthundar. Oräkneliga är de nätter jag ägnat åt att sakta köra runt på skogsvägar och stanna i gårdarna för att lämna telefonnummer.

Pejlen blev ett lyft
Så en pejl var onekligen ett lyft. Nu hade man åtminstone en riktning, delvis också ett avstånd.
Men det är lätt att överutnyttja prylarna.
I jaktradion babblas det hellre än gärna, vilket naturligtvis trevligt och förståeligt när dagarna börjar bli långa. Å andra sidan framträder ett tydligt mönster, där de som skjuter älgarna använder radion efter skottet, snarare än före.
På samma vis är det med pejlen. Står man med den i handen hela tiden missar man inte bara det faktum att man befinner sig i guds härliga natur, utan också en massa andra tecken och signaler som man får om man ”lyssnar på skogen”.

”Sönderpejlade” hundar
Och alla hundförare är säkert bekanta med begreppet ”sönderpejlade” hundar, alltså hundar som lärt sig att husse hämtar dem så fort de kommer ut på en väg.
Fast det är givetvis svårt att undvika när möjligheten ges, av både känslomässiga och praktiska skäl, det medges. Sanningen är jag själv inte är ett föredöme på den punkten.
Sedan kom GPS-mottagaren (inte GPS-pejlen). I det fallet tvekade jag inte, eftersom jag var kartansvarig i jaktlaget.
GPS:en var ett utomordentligt verktyg för att pricka in pass, nya vägar och annat exakt på kartan.

Ersätter snittselbanden
Inledningsvis trodde jag att jag skulle ha stor nytta av den under själva jakten, vilket emellertid visade sig vara fel.
Erfarenheten är snarare att GPS:en ligger i fickan fram till dess något inträffar. Och då ersätter den snitselbanden. I praktiken tar jag fram den när jag behöver veta var jag gömt bössan, var ett spår gått ut ur marken eller var en död älg ligger. I förekommande fall var ett kantarellställe finns, så jag hittar dit efter jakten.
Dessutom är det ganska praktiskt att ta för vana att alltid markera var bilen står. Blir det mörkt kan man alltid hitta tillbaka den snabbaste vägen.

Öppnat nya möjligheter
Så kom då GPS-pejlen in i mitt liv, vilket har öppnat för helt nya möjligheter.
Och det är med blandade känslor jag konstaterar det.
Jag medger gärna att jag aldrig tidigare haft så kul under hundträningen som den här säsongen. Det är nästan lite övernaturligt att kunna sitta på en stubbe och se exakt hur hunden rör sig på kartan en kilometer bort. När min unghund – som fortfarande kan sätta efter allt från harar till älgar – häromdagen drog iväg i fullt drev var det bara att gå till löpan över en mjuk skogsväg och konstatera: ko med två kalvar.
Fast GPS-pejlen är också brutalt avslöjande.

Avslöjar hundens grävande
Till exempel inser man att många av de där gångerna man tror att den ”rutinerade och målmedvetna” hunden är ute och snokar i en älglöpa i själva verket tillfällen då hunden befinner sig i en myrkant 75 meter bort och gräver efter något äckligt...
Och det finns risker. Det blir naturligtvis lockande att låta GPS-pejlen styra jakten. Det är lätt att börja posta om skyttar när man ser exakt hur älgen går.
Förutom att det kan uppstå direkt olagliga situationer finns det också anledning sådana gånger att fundera över varför man jagar. Kanhända är det på sin plats att jaktlaget tar upp en jakt­etisk diskussion om saken vid nästa årsmöte?
Emellertid vill jag påstå att GPS-pejlen är ett utomordentligt säkerhetsverktyg, framför allt vid oklara påskjutningar.

Oumbärligt verktyg
Att alltid kunna hitta spårlöpan är helt enkelt oumbärligt och det skulle inte förvåna mig om det om några år anses direkt oansvarigt att inte förse älghundarna med GPS.
Så livet som älgjägare och hundkarl förändras.
Bilen är inte bara viktig för transporter, utan numera också för att den har ett cigarrettändaruttag som driver diverse elektroniska mojänger.
I jaktstugan eller hemma ser rutinerna inför jakten numera helt annorlunda ut.
Det är inte längre matsäcken och kläderna man ägnar sig åt. Istället ska man hitta laddare, se över batterier och putsa kontakter med stålull.
Intill vapenskåpet ligger en hel arsenal med kabelförsedda prylar. Till och med kikarsiktet på studsaren ska i förekommande fall ha nya batterier.
Gud bevare oss jägare för ström­­avbrott.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma