Jägarnas största problem – Vi är faktiskt bara människor
  • Elmia Game Fair

Jägarnas största problem – Vi är faktiskt bara människor

Genom kikarsiktetPublicerad: 2007-10-23 13:25

Ett av jägarnas största problem är att de är människor. Vi ser saker som inte finns och vi drar ofta alldeles för snabba slutsatser.
Typiskt mänskligt.
Vi försöker vara så objektiva vi kan, men vi kan inte undvika adrenalinkickar, (till exempel under jakt) våra egna förutfattade meningar (det vi förväntar oss att se, eller vill se) och allt det där obegripliga som brukar kallas inbillning eller hjärnspöken – också typiskt mänskligt.
Det är svårt och krävs träning för att vara saklig och objektiv. Det är exempelvis vad forskarstuderande lär sig och övar. För att närma sig något som kan liknas vid sanningen krävs många gånger både metodik och systematik.

”Jägarens främsta verktyg sitter mellan öronen. Övningsskytte, älgpassbyggande och siktröjningar i all ära. Men ägna också lite tid åt att diskutera ödmjukhet, eftertanke och mänskliga tillkortakommanden. Hur bibehåller man lugnet i het och stressig situation? Vad vet vi och vad tror vi?”

Exempel 1:
Söndagen före älgjakten samlas hugade jägare och talar upprymt om den stundande jaktpremiären.
Man diskuterar om den där kon och kalvarna som finns på storhygget, om pinntjuren som synts i dalen och att det borde finnas minst tio älgar inne i den första såten.
Frågan är om de där resonemangen någonsin stämt. För på måndagskvällen är det alltid samma visa: Folk har sett älgar som inte ska finnas och folk undrar var de där älgarna som borde finnas har tagit vägen. Om nu någon över huvud taget har sett någon älg.
Och de där våldsamma älgskadorna, som gjorts av en flock älgar, var både två och tre år gamla och kan nog, vid närmare eftertanke, ha orsakats av ett ensamt djur som råkade parkera sig där några veckor en vinter.
Ytterst mänskligt och lite charmigt och roligt – men man får se upp så man inte planerar avskjutningen efter alla åsikter som finns före en älgjakt. Det kan vara svårt nog med älgobs samt helikopter-, spillnings- och skadeinventeringar.

Exempel 2:
Hur många gånger har en eftersökssituation verkligen utvecklats så som man trodde då man började spåra?
När hundföraren kommer till skottplatsen får han en redogörelse av en människa som många gånger har blodet fullt av stresshormon och huvudet fullt av tänkbara förklaringar till varför inte älgen föll där den skulle falla.
Typiskt mänskligt.

Förutom att det faktiskt är svårt att avgöra alla detaljer i en skum grovskog och i en snabb jaktsituation, oavsett hur rutinerad och kylig jägaren är, finns det så många känslomässiga intryck och tolkningsmöjligheter att verkligheten ofta är en helt annan än den verklighet personen på älgpasset uppfattade.
Känner ni igen det, alla hundförare?
Här krävs närmast någon form av jaktpsykologi för att saker och ting ändå ska sluta lyckligt. Det är viktigt att hundkarlen tar tid på sig och samtalar lugnt med skytten och är öppen för att verkligheten kan vara en helt annan.

Det är också viktigt med tolerans i jaktlaget. Att man förvisso tar allvarligt på misstag och felbedömningar, men ändå inser att de inträffar.
Och att ett väl utfört eftersök är hela jaktlagets ansvar. Det är inte den olyckliga skyttens fel att ett eftersök misslyckas.
En rovdjursforskare, som ägnar hela vintrarna åt att spåra, berättade en gång att det är fantastiskt hur sanningen kan vara, i de få fall man verkligen får facit på vad som händer i naturen. Ofta är sanningen något helt annat – något som ingen kunde tänka sig.
Så är det också ofta i jakten.

Exempel 3:
Någon har sett en varg.
Nio gånger av tio är det en hund.
Åtta gånger av nio får man nästan en smäll när man påpekar det.
Rovdjursobservationerna är ett övertydligt exempel på hur man ser saker som inte finns och drar alldeles för långtgående slutsatser. Förklaringen är ganska simpel: Det är lätt att ta miste på hundar, lodjur, rävar och vargar, och framför allt – vargdebatten är så oerhört laddad. De flesta har en förutfattad mening.
Och då blir det lätt fel.
Vilket är ytterst mänskligt.

Vad ska vi nu dra för slutsatser av allt detta, så här inför jakten på älg?
Tja, en skulle kunna vara att jägarens främsta verktyg sitter mellan öronen.
Övningsskytte, älgpassbyggande och siktröjningar i all ära. Men ägna också lite tid åt att diskutera ödmjukhet, eftertanke och mänskliga tillkortakommanden.
Hur bibehåller man lugnet i het och stressig situation?
Vad vet vi och vad tror vi?
Hur förebygger vi och hanterar den kanske enda sanning vi kan vara riktigt säkra på:
Att vi faktiskt bara är människor.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma