Konsten att använda statistik mot jägarna
  • Jämtland Game Fair

Konsten att använda statistik mot jägarna

Genom kikarsiktetPublicerad: 2009-01-20 10:02

Statistik hålls för en vetenskap, liksom matematik. Det krävs ett visst mått av utbildning, kunskap och – kanske framför allt – sunt förnuft för att hantera statistik.
Och de som kan konsten är profeter.
Alltså: Om jag nu vore jaktmotståndare skulle jag förslagsvis säga:
”99,5 av alla skadskjutningar orsakas av jägarkåren och därför borde jägare fråntas rätten till jakt...”, eller ”Eftersom merparten av vådaskjutningarna i landet orsakas av jägare är 
de olämpliga som vapeninnehavare...” och så vidare.

Logisk kullerbytta
För den oinvigde låter det så klart graverande och upprörande. Att det nu råkar vara så att skadskjutningar tyvärr inträffar och det per definition måste vara en jägare som utför denna illgärning är en självklarhet som är lätt att glömma bort. En så kallad logisk kullerbytta.
För att tydliggöra saken kan man jämföra med följande påstående: ”Bilförare står för majoriteten av singelolyckorna på landets vägar och en klok åtgärd därför borde vara att förbjuda bilförare att köra bil... 
I varje fall på landets vägar.”
Invändning? Någon!

Hugger glatt in med miniräknare
Ungefär så här används statistiken i jakt- och vargdebatten. Varje gång en forskningsrapport, inventering eller examensarbete publiceras hugger debattörerna glatt in med miniräknare och fantasi. 
Kan man dessutom kombinera sin statistiska talang med konsten att skriva insändare till intet ont anande fria ord-redaktörer på dagstidningarna – som vi ju numera vet sväljer det mesta, till exempel från djurrättsaktivister som utger sig för att vara jägare – så är förvirringen snart total. 
Inte helt sällan hör man vetenskapsmän och upphovsmän till rapporterna uttrycka en tydlig frustration över hur deras material används.

Dödsorsaker för hundar
En alldeles särskild position intar statistiken om dödsorsaker på hundar. Vargvänner och jaktmotståndare – ofta två sidor av samma mynt – hävdar sakkunnigt och fullt korrekt att tusentals hundar dör i trafiken medan bara något hundratal blir rovdjursdödade. Dessutom blir fler hundar vådaskjutna än rovdjursdödade.
Jo, jo, men det finns så klart andra sätt att vrida siffrorna.
Till exempel hittar man inte de ihjälkörda hundarna där vargarna är. När de frisinnade debattörerna vältrar sig med siffrorna jämför man glatt olycksstatistiken från den hårt trafikerade Mälardalen eller Skåne, med vargdödade hundar i de glesbefolkade svenska skogslandskapen. Och man glömmer så klart bort att nämna att en stor del av hundarna är sällskapshundar.

Vådaskott i relation till omfattningen
Vådaskjutningarna ställs aldrig i relation till omfattningen av verksamheten. 300 000 jägare skjuter 80 000 älgar om året och betydligt mer småvilt. 
Det blir en väldig massa jaktskott där hundar ofta är nära bytet. Vi talar om en mångmiljardindustri där hundar och vapen är några av en huvudbeståndsdelarna. Självklart sker det olyckor. Detta jämförs med några hundra vargar.
Och liksom för att ytterligare understryka vargens oskuldsfulla väsen påpekar rovdjursvännen gärna – också fullt korrekt – att det ofta är den korkade hunden som själv söker upp vargen och därmed låter sig bli dödad. 
Som om det förändrar problemet.

Hur farliga är vargarna?
Nåja, så långt statistiskt tjafs. För så måste man nog betrakta debatten om vargdödade jakthundar. 
Frågan vi alla ställer oss är så klart: Hur farliga är egentligen vargarna?
Den vetenskapliga sanningen får vi antagligen vänta på. Den statistik vi hittills fått säger egentligen ingenting. Man jämför äpplen och päron. Och om sanningen till slut kommer lär den drunkna i statistiska dimridåer. Sanningen för mig är däremot följande:
När jag släpper min hund i det i ett viltvårdsområde i Torsåker där jag normalt jagar den första älgjaktsveckan är vargen inte alls ett bekymmer. 

Trafiken eller vargar största risken
Här har jag två riksvägar och två järnvägar. Jag är för min del övertygad om att just här kommer trafiken alltid att vara den största risken – oavsett vargförekomsten.
När jag någon vecka senare släpper min hund i vargreviret norr om Ockelbo är trafiken det minsta av alla bekymmer. Där är vargarna den helt dominerande risken. Så kommer det alltid att vara just där. 
Jag är förvisso lyckligt lottad som har flera jaktmarker. Men de jägare som bara har vargmarken att tillgå är det synd om. De begåvade statistiska resonemangen kan inte ändra på det. 
Som hundägare sitter jag alltså med ännu en risk att kalkylera med: vargen. De fina områden som var så härliga att jaga på – just för att jag slapp oroa mig för trafiken – blev plötsligt minst lika osäkra som när vi jagar intill riksväg 80.
Inte ens en miljon ihjälkörda hundar nere i Skåne kan ändra på det.

Det var inte bättre förr. Då var nämligen religionen ett instrument för att hålla befolkningen i herrens tukt och förmaning. Maktmedlet miste emellertid sin relevans i takt med att sakinnehållet i religionens fundament, bibeln, blev ifrågasatt.
Så numera använder man statistik.
Det går nämligen lika bra. 


Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma