Medierna blev vargens största fiende
  • Elmia Game Fair

Medierna blev vargens största fiende

Genom kikarsiktetPublicerad: 2010-01-26 09:53

Jodå. Vargjakten avslöjade en hel del. Jägarna gjorde – medierna till trots – ett nära nog perfekt jobb och lyckades med något som många trodde var mycket svårt. Däremot visade bevarandesidan sådant prov på omdömeslöshet att det närmast kan betraktas som ett demokratiskt sabotage.

En kort tillbakablick: Efter ett drygt decennium med växande vargstam och stegrande protester mot vargproblemen – samt en mycket klar bild av de två främsta hoten mot vargstammen; nämligen inavel och tjuvskytte, beslutar riksdagen, med uttalat stöd från socialdemokraterna, att kompromissa: Varg­stammen ska frysas till 210 individer och åtgärder ska sättas in för att minska inaveln.

Därefter fattar Naturvårdsverket ett restriktivt beslut om vargjakt, med goda marginaler för kommande skyddsjakter, överskjutningar och osäkerhet kring tillväxten.

Nära perfekt vargjakt
Avslutningsvis genomförs en så gott som perfekt vargjakt.
Då – och först då – iscensätter bevarandeorganisationerna en aldrig tidigare skådad mediakampanj mot jägarna som sväljs med hull och hår av krönikörer och chefredaktörer.
För det är just jägarna debatten handlat om – inte vargarna.
De bärande argumenten var följande:
• Att jägarna var 12 000.
4 000 är en mer realistisk bedömning, men det saknar relevans. I själva verket var det förvånande att så många ställde upp i kylan på en så omständig och händelselös jakt. Å andra sidan rör dig sig bara om en tredjedel av älgjägarna på samma, mycket stora, områden.
• En överskjutning.
Ett närmast otroligt bra resultat. Ingen förvaltningsjakt i världen kan uppvisa bättre precision.
• Ett tiotal dåliga skott.
Inte oväntat. Träffytan är stor som handflata, rörlig i djup lös­snö och dold bakom en yvig päls. Skytten ska efter timmar i 25 graders kyla leverera ett perfekt skott med kort varsel. Kort sagt: Detta är förbaskat svårt, även om jägarna både kan – och vill – bli bättre.
Alla eftersök (ett par) klarades upp. ”Proffs” – som vissa krönikörer ropat efter (utan en susning om vad de menar) – skulle knappast ha skött jakten bättre. Eller menar man helikopter och hagelskytte på låg höjd? Eller att nacka vargungar i lyorna, som Rovdjursföreningen föreslagit?
• Fel djur sköts.
Nej, forskare och myndigheter förordade allmän jakt. Jakttiden lades så att det inte spelar någon större roll om föräldradjur skjuts.
En preliminär rapport från Skandulv visar att de skjutna djuren motsvarar stammens sammansättning. Ett helt väntat resultat.
• Att de skjutna vargarna var friska.
Ingen har någonsin påstått att våra vargar är sjuka. Däremot vet alla vem som antydde det, nämligen miljöministern, vilket var klantigt. Men bevarandeorganisationerna ”trodde” tydligen det och inkompetensförklarade snabbt jägarkåren.

Krigsrubriker
Så vad blev resultatet av denna absurda kritik av jägarna?
Jo, rubriker som ”Krig”, ”Kaos”, ”Hets” och ”Vargslakt”.
Myter och okunskap om varg i all ära – men redaktörer och krönikörer missade sannerligen inte tillfället att spy ur sig sina egna myter och okunskaper om jägare:
”...genom att skicka ut tusentals jägare utan kunskap om varg som skjuter hej vilt på allt de ser...”.
”...skjutglada troféjägare...”.
”Jag är mer rädd för jägarna än djuren. Kan de med geväret på axeln skilja en svampplockare från en genetiskt svag hona?”
”...det var bara för jägarna att lyfta bössan. Det handlade om avrättning.”
”...hejdlöst skjutande av hjärtans lust.”
”Jägarna dreglar nästan av blodtörst och bara vrålar efter att få skjuta fler.”

En dimma av motsättningar
Som final JO-anmäler Nordiska Rovdjursnätverket samtliga inblandade svenska myndigheter, eftersom ”det finns så många vittnesmål och berättelser inom media och på webben om oegentligheter i samband med den här vargjakten...”.
Kvar efter mediastormen ligger nu en dimma av motsättningar och okunskap.
Hundratusentals svenskar anser sig oförtjänt tillplattade, vilket i värsta fall leder till anarki – med andra ord ett ökat tjuvskytte.
Syftet med vargjakten var det motsatta.

Vargens största fiender
Egendomligt nog blev alltså vargens största fiende under varg­jakten bevarandeorganisationerna och medierna.
Man kan tyvärr bara hoppas att även de får stå till svars för sin fullständigt besinningslösa eldgivning.
För oss som ändå tror på en kompromiss; att Sverige kan ha en liten kontrollerad vargstam, finns det inget annat val än att sträva vidare – om inte för vargpolitiken och förvaltningens skull, så åtminstone för vargens skull.

Dan Törnström

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma