Ny älgförvaltning som ligger i tiden
  • Sunne Jaktmässa

Ny älgförvaltning som ligger i tiden

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-08-23 17:32

Älggruppen har lagt ett förslag till ny älgförvaltning som i hög grad ligger i tiden.
Det är nämligen dags att på allvar bedriva älgskötsel över betydligt större och sammanhängande områden än i dag.
Det är likaså på tiden att man följer biologiska gränser – inte administrativa läns- eller kommungränser.
Och det är en självklarhet att älgstammen ska hållas på en nivå som både skogsbruk, trafikanter, jägare och den gryende upplevelseindustrin kan leva med.
Även om det inte framgår av Älggruppens förslag, så kan man dessutom tillägga att samhällsklimatet kräver en mer genomtänkt och motiverad älgförvaltning.
Politiska strömningar och många intresseorganisationers verksamhet går ut på att kräva mer ansvar av jägarna.
Jakten ska motiveras och argumenten underbyggas. Och då håller det inte att sitta på småskiften och hoppas på den största älgen. Det håller inte heller att inte samarbeta med angränsande markägare, eller att strunta i skogsfrågor och förvaltningsfrågor så länge det hamnar några kilo kött i frysboxen.
Samhället av i dag accepterar helt enkelt inte att en så betydelsefull resurs hanteras lättvindigt, kortsiktigt eller inskränkt.
Älgjakten engagerar i runda tal 300 000 jägare och älgen är vår kanske viktigaste nationalsymbol.
Det blir dessutom allt mer uppenbart att älgen har stor betydelse för upplevelseindustrin såväl som för rovdjurspolitiken.
Mot det perspektivet får man definitivt ge Jägareförbundets ordförande rätt när han säger att Älggruppens förslag kan vara den enda vägen att undvika ökad myndighets- och politikerstyrning av jakten.
För går det politik, populism eller symbolik i jaktfrågorna så kan vad som helst hända. Det har vi redan bittert tvingats erfara.
Det är säkerligen också en av anledningarna till att Jägarnas Riksförbund ställt sig bakom förslaget, vilket på sitt sätt är epokgörande.
Rätten att fälla vuxen älg på egen mark och frivillig samordning av jakt och viltvård har under alla år varit en fundamental princip för förbundet.
Nu ställer sig Jägarnas Riksförbund bakom en kompromiss. Själva jakten och viltvården kan fortfarande bedrivas enskilt – till och med i högre grad än tidigare. Samtidigt inordnas de mindre markerna och jaktområdena i den förvaltningsplan som ska gälla för ett betydligt större biologiskt älgskötselområde.
Det är inte konstigare än björnjakten. När kvoten inom förvaltningsområdet är fylld blir jakten avblåst.
Att Älggruppens förslag talar om förvaltningsområden på 50 000 hektar, eller mer, är ett resultat av vad vi lärt oss under de senaste decennierna.
Det finns naturligtvis undantag, men generellt behövs det sådana ytor för att fånga in en älgstams sommar- och vinterbeten. Det är också inom sådana områden man kan bedöma de genomsnittliga älgskadorna.
Äbin (älgbetesskadeinventeringen) är inget exakt verktyg oavsett områdets storlek. Men att börja bolla med procentsiffror inom ett område på något eller några 10 000-tals hektar är över huvud taget inte meningsfullt. Det gäller för övrigt också en styrd avskjutning. Älgskötsel förutsätter stora sammanhängande och biologiska områden. Det finns ingen väg runt detta faktum – och det är också det som återspeglas i Älggruppens förslag.
Vad som däremot oroar är den tydliga skogsbolagsandan som genomsyrar många resonemang och påståenden. Till exempel föreslår Älggruppen att skogsägarnas tolerans för tallskador ska vara styrande för förvaltningen.
Formuleringen är direkt odemokratisk. Skogsägaren har den makten redan i dag, eftersom markägaren också äger jakträtten. Men om en sådan formulering ingår i en lag om älgförvaltning – som ska bygga på samråd – försvagar det jägarnas, och alla andras, inflytande betänkligt. Särskilt mot bakgrund av att länsstyrelsens direkta koppling till älgförvaltningen minskar avsevärt.
Det är också en tydlig indikation åt om det håll skogsbruket vill driva utvecklingen. För formuleringen är knappast till för de bondmarker där delägarna tycker att älgjakten är viktigare än skogen.
Fundera ett varv till: Ska samhällets tolerans för älg vara styrande för skogsbruket?
Om hälften av trädstammarna lyser vita av barkgnag så kan man nog utgå från att gränsen för vad skogsägaren kan acceptera är passerad.
Ska man då fråga sig vad skogsägaren gjort för fel, eller är lösningen alltid så enkel som att skjuta mer älg?
Tyvärr kan man också konstatera att Älggruppen detaljerat redogör för hur många miljarder (vilket definitivt går att ifrågasätta) man anser att älgskadorna kostar. Samtidigt gör man uppskattningar – eller inga alls – av älgstammens värde ur olika aspekter.
Även historiebeskrivningen och avsaknaden av framtidsvisioner känns minst sagt inramade av ett stelbent och traditionellt skogsbrukstänkande.
Vad betydde egentligen det maskinella skogsbrukets intåg och det faktum att man skalar trädstammarna nästan hela vägen ut i toppen och använder riset (den mest begärliga älgmaten) att köra på?
Vad betyder det jättelika röjningsberget (massor med älgmat) som skogsstyrelsen så livfullt förfasar sig över?
Vad betyder de rekordavverkningar som vi upplevt på senare år och som öppnat upp jättelika framtida älgbetesområden?
Och hur går det med den urholkade lönsamheten för skogsägarna?
Och vad händer med det ökande värdet av naturturism och naturbruk i olika former samt Sveriges (med sin unika älgstam) roll i det nya Europa. Visst borde väl det ha betydelse?
Älggruppens förslag bygger på att älgförvaltningen ska ske i lokala samråd.
Bortsett från formuleringen kring ”toleransen för tallskador” är principen riktig. Men det säger också en del om vad som förväntas av jägarna.
Vill jägarna ha en stark älgstam så måste de engagera sig i skogsfrågor.
Ska jägarna argumentera med skogsbruket gäller det att ha mer kunskaper än att pricka femettan på älgbanan och bygga pass.
De måste lära sig mer och de måste vara beredda att jobba praktiskt med inventeringar och kanske till och med skogliga åtgärder.
Den självklara lösningen på älgskador – i den mån de verkligen är kostsamma älgskador – är att skjuta mer älg. Tyvärr sitter detta i väggarna i skogsbolagens och skogsstyrelsens kontor. Det sitter också i ryggmärgen på många jägmästare.
Att skjuta mer älg är naturligtvis ingen självklar lösning.
Och det måste jägarna kunna argumentera för.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma