Tankfulla cykelturer i björnens skogsrike
  • Venatio/Trijicon

Tankfulla cykelturer i björnens skogsrike

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-03-29 10:39

Ett krånglande knä fick mig för ett halvår sedan att dra ned på löpträningen och börja cykla. Under barndomen var cykeln det enda sättet att inom rimlig tid ta sig från punkt A till punkt B.
Sedan kom moppen och därefter bilen. Cykeln förträngdes.
Men nu, efter 25 års bilåkande och si så där 15 par joggingskor, är cykeln tillbaka i mitt liv. Och det må jag säga: Det blev en riktig aha-upplevelse.

För det spelar ingen roll om du är 25 år eller 45 – efter en löpträning är man mörbultad och stel i kroppen. Men efter några mil cyklande är man snarare mjukare när man kliver av än när man kliver upp på sadeln.
Och det är därför som jag nu far fram i härjedalsterrängen på grusiga skogsvägar med min nya mountainbike, som kostar ungefär lika mycket som min bil.
Och räknar björnskitar.

För i likhet med mitt motionsintresse har också naturen förändrats under decennierna. På den tiden jag cyklade för att jag måste fanns det bara enstaka och synnerligen fridlysta björnar just här i Härjedalen. Numera är höstens björnjakt en begivelse i stil med älgjaktspremiären.

Och sådana som jag kan räkna blåbärsfärgade dynghögar på grusvägen. Efter tre mil är jag uppe i fyra, fast då har jag säkert missat några i hastigheten. Ett tämligen normalt resultat.
Jag har varit bjuden hit på björnjakt flera gånger, men inte lyckats ta mig iväg. Problemet är att när björnjakten startar kör arbetssäsongen igång hemma, vilket innebär att man måste jobba på hårt för att senare ha tid för älgjakten. Och den lilla fritid man har över går åt till just älgjaktsförberedelser. Pass ska byggas, hundar tränas, slakterier underhållas, ammunition laddas och bössan skjutas ordentligt varm.

Men nu vette sjutton. Med så många björnskitar på vägen borde ju björnjakten bli ganska händelserik (Fast det tror man ju alltid före alla jakter). Man kanske trots allt ska nappa på erbjudandet – några dagar i alla fall.

En fin sak med cykling är att man får tid att tänka. Löpning kräver en annan koncentration då man hela tiden måste se upp för var man springer och sätter fötterna. När man cyklar pågår träningen i regel längre, ofta ett par timmar. Är det inte allt för dålig grusväg har man egentligen inget annat att göra än att tänka – och pumpa på med pedalerna.
Så vid sidan av att räkna in björnskitar tänker jag på det som råkar finnas närmast till hands, nämligen skogen. Dels för att jag just nu färdas genom den i cirka 20 kilometer i timmen och dels naturligtvis för att den är mitt intresse och delvis också levebröd.

Jag tänker på den tiden omkring 1980 då allvarsamma skogstjänstemän och deras närmaste – till exempel kollegerna på skogsvårdsstyrelsen – intalade svenskarna att älgen var ett fördärv. Älgen var ett hot mot framtiden som snarast måste bringas under kontroll medelst avskjutning.
För vi måste tänka på kommande generationer, förklarade skogsexperterna i kör, varpå älgstammen sköts sönder och samman. (Och vi kan inom parentes konstatera att det enda som inte förändrats alls under de senaste 25 åren är just ”skogsexperterna”. De säger nämligen samma sak nu som då.)

Nu har snart nästa generation tagit över. Den får mindre än hälften så mycket betalt för skogsråvaran – med hänsyn taget till penningvärdets förändring. Skogsåkare och entreprenörer med sina skotare och skördare får allt svårare att klara ekonomin med sina mångmiljoninvesteringar.
Och skulle någon knysta om att virkespriserna borde öka så importerar man bara en skeppslast extra från öst – varpå saken är klar: Räkna snarare med sänkta priser.

Så vad menar egentligen skogsbolagens experter och deras kolleger på skogsvårdsstyrelsen när de kräver vårt – jägarnas och de små skogsägarnas – ansvar för kommande generationer? Paradoxalt nog är jakt och fiske det enda med skoglig anknytning som hittills har ökat i värde. Och vi kan lätt och snabbt öka det jaktliga värdet kraftigt med en större älgstam.
Samtidigt dyker det upp allt fler exempel på hur jakten passerat skogsbruket i lönsamhet.
Nej, ska man dra någon slutsats av de senaste två-tre decennierna så är det snarare att det traditionella skogsbruket befinner sig i fritt fall.
Anta att utveckling fortsätter. Halvera virkespriserna igen. Undrar just om skogsvårdsstyrelsen och bolagen tjatar om samma saker då? Förmodligen.

Ska jag tänka på mina barn så borde jag snarast hitta en ny användning för min investering – något annat än att på traditionellt vis sälja virket till skogsbolagen. Och ger det inte pengar så ska det åtminstone ge någon form av tillfredsställelse.
Där jag far fram på min cykel konstaterar jag att den också sparar in en hel del bensin, som i skrivande stund kostar 11:93. Suck! Nio lakan för en kubik olja… kanske tio när du läser detta. Och absolut ingenting tyder på att priserna går ned på lång sikt.
Vilket också rycker undan marken för skogsindustrin, samtidigt som det så klart är en chans för skogsbruket. Det är nämligen lätt att räkna ut att till och med timmer av hög kvalitet är mer värt i form av bränsle.

Mycket – inte minst ekonomin, vilket ju är det avgjort viktigaste – talar för att skogen med tiden blir en betydelsefull förnyelsebar energiresurs. Det öppnar helt nya perspektiv; naturligtvis för skogsbruket – men också för viltet, jakten och en rad naturvårdsfrågor. Allt talar nämligen för att ett sådant skogsbruk tål höga viltstammar och att det finns utrymme för ytterligare anpassning till andra samhälls- och naturintressen. Till exempel blir de så kallade älgskadorna ganska ointressanta.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsEdvardson
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB