Vänstern gör folkets jakt till överklassnöje
  • Vildmarkshörnan

Vänstern gör folkets jakt till överklassnöje

Genom kikarsiktetPublicerad: 2006-05-16 14:52

Att socialdemokraterna lade sig platt för samarbetspartierna vänstern och miljöpartiet om en ändring av paragraf 28 var inte oväntat.
Det oväntade var att den politiska kohandeln med jaktfrågor visades upp så tydligt.
Kanske beror det på att jaktfrågorna och rovdjursfrågorna faktiskt blivit, om inte en valfråga, i vart fall mer intressanta för den politiska profileringen.
För självklart kommer aldrig jakt- eller rovdjursfrågor att dominera någon valdebatt, varken i år eller i framtiden. Att s skramlar lite med ett förslag om att förändra paragraf 28 är i själva verket mycket listigt när man senare vill ha med sina stödpartier på de betydligt större och tyngre frågorna i vårbudgeten.

Det är i sammanhanget ett billigt pris – rena struntsumman. Men för de drabbade är det givetvis inga struntsummor.
Har man jakt som huvudsakligt intresse eller bor på landsbygden och plötsligt hamnar mitt i ett vargrevir är frågan så betydelsefull att man tänker på den dagligen och resonerar om den på byns fik och med grannarna. Hur många politiska frågor har den digniteten?
Man kan inte heller undgå att notera det märkliga i att vänsterpartiet tydligen ser ändringen av paragraf 28 som en viktig vänsterfråga (Det gör säkert många av miljöpartisterna också, även om de i första hand bekänner sig till miljöfrågor.)
Smaka på det: Vänster brukar man ju förknippa med småfolk, arbetare och lika människovärde – eller hur?
Vem tror vänsterpartiet drabbas av en vargetablering som förstör jakten totalt inom ett 100 000 hektar stort område? Skogsdirektörerna? Eller kanske de politiska kollegorna i riksdagens jaktklubb? Godsägarna?

Nej, de fixar så klart sin jakt ändå. Att södra Norrland och skogslänen fylls av varg struntar väl adelsmän och direktörer i.
De drabbade är så klart skogsfolk, småbönder och helt vanliga människor. Svensk jakt är nämligen ytterst folklig. Det finns en utbredd missuppfattning – ivrigt underblåst av jaktmotståndarna – att jakt skulle vara ett överklassnöje.

Sanningen är att alla som vill – oavsett om de är arbetslösa, förtidspensionärer, järnverksarbetare eller hemmafruar – har råd att jaga i ett traditionellt jaktlag i skogslänen.
Ingen tror väl ändå att alla de närmare 300 000 registrerade jägarna är höginkomsttagare?
Utanför Norden skulle älgjakten vara ytterst exklusiv och definitivt förbehållen jägare med feta plånböcker.
Så vad som sker med jakten när de svenska rovdjursstammarna växer är egentligen att jakten marginaliseras mot det överklassnöje som så många jaktmotståndare brukar spotta och fräsa åt. Bra jobbat, vänstern och miljöpartiet – och socialdemokraterna.

Själva sakfrågan är alltså om paragraf 28 (skyddsjaktsregeln) ska ändras så att det blir enklare att skjuta vargar som attackerar tamdjur utanför hägn.
Jordbruksministern, flera andra socialdemokrater samt större delen av oppositionen har uttalat sig för det. Men förslaget ströks vid vårbudgetdiskussionen. Miljöpartiets motivering var solklar – en lagändring skulle ju få jägarna att skjuta varg hejvilt med motiveringen att de försvarade sina hundar. Så man får väl utgå från att mp:s förtroende för jägarna är tämligen lågt…

Lite lustigt är emellertid att viltforskaren Jens Lindberg vid Grimsö forskningsstation ungefär samtidigt konstaterade att rätten att skydda sin hund knappast utgör ett hot mot vargstammen.
Hans uppskattning är att mellan två och fyra vargar om året skulle dödas om lagändringen genomförs. Som stöd för detta har han tittat närmare på 150 tillfällen då vargar angripit hundar i Sverige och Norge.
Och bara någon månad tidigare konstaterade Olof Liberg, också forskare vid Grimsö, att det stora hotet mot vargen inte är illegal jakt, utan inavel. Det börjar forskarna se allt tydligare – bland annat på reproduktionen.

Det hela skulle kunna avhjälpas med till exempel en utplantering av importerad varg.
Men den frågan är ju som bekant så känslig att man knappt kan föra den på tal. Och – vilket konstaterats både här och i andra debattforum – diskussionsklimatet och kompromissviljan blir knappast bättre av att de direkt berörda slängs i fängelse så fort de försöker freda sig – helt i strid med den allmänna rättsuppfattningen, ska tilläggas.
Skulle man däremot börja ta de berördas åsikter på allvar, stötta dem samt ge dem ett uns av inflytande – ja, då kanske man också kan börja diskutera åtgärder som verkligen hjälper rovdjuren. Och kanske skulle man kunna få bukt med tjuvskyttet.

Men – vilket vi väl sett många gånger förr – sakkunskapen får sällan tala, än mindre påverka besluten.
Det som i detta fall var avgörande var alltså en helt annan fråga – kanske en skattereform eller en arbetsmarknadspolitisk satsning.
Vem vet?

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma