När föraren upptäckt grisen bland granarna gäller det att få fram skytten, som med hjälp av ett hagelvapen avlossar två knallskott. Zimbas förare Stig Johansson avvaktar när Thomas Råberg ska brassa på.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen När föraren upptäckt grisen bland granarna gäller det att få fram skytten, som med hjälp av ett hagelvapen avlossar två knallskott. Zimbas förare Stig Johansson avvaktar när Thomas Råberg ska brassa på.

Blodspår för blodigt allvar

– Håll igen! Håll igen!
Ejnert Anderssen hojtar för att skytten ska hamna i rätt position framför hundekipaget.
Det här är klimax på ett ovanligt realistiskt blodspår.
Både hunden, föraren och skytten får visa hur de skulle hantera ett riktigt eftersök på vildsvin.

Det behövs två för att dansa tango. Men gäller det att klara eftersök på vildsvin kan det vara bra att vara tre som gör de rätta stegen i den täta och dunkla granskogen.

Ejnert Anderssen sitter hemma på verandan strax utanför Enåker i Heby kommun.

Han väntar på de första två jägarna som ska prova ett annorlunda blodspår.

Realistiskt spår

– Det här är ett riktigt realistiskt blodspår. Folk pratar mycket om gris ”och att det här klarar vi”. Men det är inte så säkert, kommenterar Ejnert Anderssen.

– Här är försiktighet A och O. Den skadade grisen kan ju plötsligt fara upp från ingenstans och gå till anfall, tillägger han.

Ejnert Andersson har lagt ett cirka 400 meter långt blodspår. Det är cirka en meter mellan blodet. Blod finns även i spårets vinkel. Det är alltså inget särskilt svårt spår för en spårtränad hund.

Klöven har dragits fram till galten ”Sture”. Med huvudet och skinnet monterat på en träställning ser det mycket realistiskt ut.

Hålla igen hunden

– Det viktiga för hundföraren är att hålla igen hunden och inte komma fram för snabbt mot den skadade galten, säger Ejnert.

När föraren upptäckt grisen bland granarna gäller det att få fram skytten, som med hjälp av ett hagelvapen avlossar två knallskott.

Det bästa är naturligtvis att ekipaget hinner stanna på lämpligt avstånd framför grisen, så att skytten kan komma fram på cirka 25-30 meters avstånd. Det ska finnas säkerhetsavstånd om grisen gör en rusning.

– Det går alltså att utvärdera hur de två jägarna beter sig och hur hunden reagerar. Hunden ska våga gå fram och nosa på Sture när allt är klart, förklarar Ejnert.

Nu är det dags för de två jägarna från Sala att träda in på blodspårsarenan.

Har ovanliga hundar

Båda är jaktledare för varsitt jaktlag och båda har ovanliga hundar. Thomas Råberg från Eriksnäs utanför Sala har Krut, en vakt- och vallhund av rasen australian sheppard, som ska prova sina spårningsegenskaper.

Thomas har även med sig en riktig grishund – en kopov. Men kopovtiken Driva är bara 14 veckor och får nöja sig med att sniffa på Sture när de stora hundarna gjort sitt.

På tal om stor så har Stig Johansson från Sala en magnifikt kraftig hane i början av spårlinan. Zimba är en ovanligt muskulös ridgeback.

Stötande ridgeback

Zimba använts som stötande jakthund när han inte är en mycket respektingivande väktare i Stigs guldsmedsbutik i Sala.

Zimba är mycket lugn och cool, men saknar inte skärpa när det väl gäller.

– Går skadat vilt undan vid ett eftersök går han lätt ifatt och nyper ihjäl dem direkt. Det är heller inget problem efteråt eftersom han inte är bytesmedveten och släpper fram alla till fällt vilt, säger Stig Johansson.

Zimba är först ut med sin husse som förare. Thomas får gå med hagelbössan redo.

Leds till ”skottplatsen”

Ejnert leder fram dem till ”skottplatsen” i skogskanten nära den lilla bilvägen.

– Titta, här är rivspår efter grisen. Nu är det allvar, så det gäller att vara tyst. Ser ni blod är det bara att säga ”psst” och visa hunden. Tappar den spåret leder jag tillbaka er, introducerar Ejnert.

Zimba hittar snart fram till Sture och allt går bra.

När det är Kruts tur får Ejnert se till att ekipaget backar, så att de finns bakom skytten när det är dags att brassa på mot galten.

– Se om hunden går fram och luktar på grisen nu, uppmanar Ejnert. Det är inget fel att hunden är försiktig. Den ska inte vara dumdristig och rusa på, men våga fram och lukta!

Krut tar en titt

Krut tar en titt på grisen och får beröm och klappar av Thomas, som också är nöjd med provet.

Krut har gått lite mer på vind i spårningen, visar det sig.

När Thomas och Ejnert kånkat ut Sture till vägen får den lilla tiken Driva möta galten.

Kopov som hon är sätter hon nosen mot det väldiga trynet utan att darra det allra minsta.

– Det här provet är jag mycket nöjd med, säger Stig. Vi vill vara beredda, nu när grisarna är på gång.

– Det är mer lo än rådjur i våra marker, inflikar Thomas.

Vildsvinen är därmed ett välkommet tillskott.

– Vi har förberett för att kunna börja fodra in dem på markerna och även ha åtlar, förklarar Stig.

– Det här blodspåret ger inget dokument på färdigheter utan ska ses som ett realistiskt komplement till en hund som kanske redan gjort ett godkänt anlagstest på spårning, säger Ejnert.

”Som riktig jakt”

Thomas och Stig tycker att Ejnerts initiativ är nyttigt.

– Vi ville se hur hunden gör när den kommer fram. Det är en bonus att blodspåret är så realistiskt. Det är som riktig jakt.

För den som vill prova på spåret nås Ejnert på telefon:

0224-910 79 eller 070-283 40 57.