Dennis Andersson och June-Mari Eriksson är de personer man möter på Ökersbo hundskola.
Dennis Andersson och June-Mari Eriksson är de personer man möter på Ökersbo hundskola.

Mannen som talar med jakthundar

På Ökersbo hundskola är det inte hundarna som dresseras – det är deras förare.
– Hundarna gör inget fel, det står vi människor för. Här får förarna lära sig att förstå sina hundar, säger Dennis Andersson, Sveriges svar på mannen som talar med hundar.

Det är många jägare som kommer till Dennis Andersson och sambon June-Mari Eriksson, som båda är jägare. Dennis Andersson har också förflutet som jaktelev och yrkesjägare.

På deras hundskola finns unika möjligheter att exempelvis prägla blivande harhundar på just hare. Hela området är nämligen ett tio hektar stort hägn som håller både svensk- och tyskhare. Dessutom finns tillräckligt med vatten för att träna apporterande hundar.

Dennis Andersson hade TV-kända Barbro Börjesson som en av sina lärare under ett och ett halvt år på Statens hundskola i Sollefteå. För 20 år sedan drog han i gång sin egen hundskola på gården Ökersbo, fem kilometer in i skogen från närmaste samhälle i nordöstra Västmanland.

June-Mari kom med en av sina drevrar till en lydnadskurs och fick både pli på hunden och en sambo. I dag är hon lika delaktig i instruktionsarbetet som Dennis.

Dressyr är grunden

De båda utgår från dressyr i allt sitt arbete med hundar, oavsett om det är hundar för jakt, sällskap eller bruks. Det handlar om att med auktoritet och tydlighet få hunden att börja se sin förare.

– I grunden handlar det om att ägarna måste börja tänka som hundar. Det största felet människor gör är att de förmänskligar sina hundar – en hund har inget logiskt tänkande på det sätt som vi människor, säger Dennis.

Tappar förtroendet

Vi ska exemplifiera med några vanliga fel. Hunden rymmer och ägaren skriker så att halspulsådrorna syns och det dunkar i tinningarna. När hunden väl återvänder blir den bestraffad. Eller: söndagsmiddagen som stod på bordet blir stulen och uppäten i ett obevakat ögonblick – hunden är med all rätt huvudmisstänkt.

– Det syns på Karo att han vet precis hur fel han gjort – han skäms och kryper ihop, säger ägaren.

Men det är fel. Karo har bara sett att husse eller matte är skitförbannad och vet att nu vankas det bannor. Hunden läser ansiktsuttrycken och kroppsspråket hos sin förare. När den blir bestraffad i det läget blir den bara förvirrad och tappar förtroende för sin opålitliga ledare.

Kärlek och konsekvens

– Hunden ska tillrättavisas kärleksfullt av en konsekvent ägare som förstår hur hunden tänker. En hund som får tydliga signaler från sin ägare kommer att betrakta honom eller henne som Gud, alltså som flockledare. Hunden kommer att söka flockledarens blick och kontakt och försöka vara till lags.

– Det gäller inte minst jakthundar. Det finns ingen anledning att en drivande hund ska jaga självständigt i timtal på en plats, när Gud, alltså föraren, är någon helt annanstans, säger Dennis Andersson.

Han ser det som sin livsuppgift att få bland annat jakthundar att bryta när föraren vill, inte när hunden har drivit i åtta timmar och nästan sjunker ihop av utmattning. Mer om jakthundar längre fram i artikeln. Vi ska börja med grunden för en bättre kontakt, dressyr.

Rätt tidpunkt

En eventuell bestraffning måste komma i exakt rätt läge – inte långt efter hundens regelöverträdelse. Det är utgångspunkten när Dennis och June-Mari börjar jobba med dressyrhalsband av raka stållänkar på dressyrplanen.

Med korta och rappa korrigeringar i kopplet, med ett bestämt nej samtidigt, befäster Dennis och June-Mari vad som är oönskade beteenden.

Dressyrhalsbandet ger enligt Dennis och June-Mari exakt samma effekt som när alfadjuren i en vargflock korrigerar lägre stående flockmedlemmar. Det gör en tillrättavisning mot halsen.

– Vargar bankar och slår inte på varandra. En hund som blir slagen blir bara förvirrad, säger June-Mari.

– Många gör felet att de förväxlar auktoritet med brutalitet, säger Dennis Andersson.

Ska vara flockledare

På dressyrplanen lärs hunden ska stå lugn och stilla intill flockledaren, inte söka kontakt med andra hundar eller söka slag efter jaktbyten. Det är flockledaren som ska fånga hundens uppmärksamhet. När husse eller matte står stilla är också hunden stilla. När husse eller matte går, går också hunden lugnt vid sidan.

– Som fortsättningskurs kör vi lydnadsklass ett en hel helg med ekipage som gått grundkursen.Vi avslutar med tävling. Ännu länge är det aldrig någon brukshund som vunnit utan jakthundar. Många människor åker härifrån med nästan religiösa upplevelser. De är helt tagna av att deras hundar faktiskt börjat se och lyssna till dem, säger Dennis Andersson.

Omtalade kurser

Det kan låta som osvenskt skryt, men faktum är att Jakt & Jägares utsände fått just den här bilden av flera av varandra oberoende källor.

Dennis och June-Maris framgångsrika kurser är vida omtalade. De anlitas exempelvis av specialklubbar landet runt.

I lydnadsklass ett ingår följande moment:

Platsliggning: Hundarna läggs med fem meters mellanrum och förarna avlägsnar sig 20 meter. Hundarna ska ligga kvar tyst och stilla tills förarna återvänder och sätter upp dem.

Linförighet: Hunden är kopplad och ska gå fot.

Fritt följ: Hunden går fot utan koppel.

Platsläggande under gång: Hunden är lös och läggs på kommande under gång. Den ligger kvar tills föraren återvänder.

Inkallande: Hunden sätts okopplad och föraren utgår 15 meter. Föraren kallar in hunden.

Ställande under gång: Hunden går okopplad fot och stannar på förarens kommando. Föraren går 15 meter ytterligare och stannar för att sedan återvända till hunden.

Tandvisning: Domaren ska utan problem kunna inspektera hundens tänder.

Hopp över hinder: Hunden går okopplad vid förarens sida och hoppar på kommande över ett hinder. Den går fot före och efter hoppet.

– Vi hade en rolig episod här för några år sedan. Det kom en dam med en stövare till en helgkurs.

Mannen i familjen ville inte följa med. ”Jag vet hur hunden fungerar”, hade han sagt när kvinnan åkte hemifrån. Det gick mycket bra för kvinnan och stövaren, de fick fin kontakt.

– När vi träffade henne en tid senare, berättade hon att mannen nästan skällt ut henne när hon kom hem.

”Vad har du gjort – hunden tittar ju inte åt mitt håll längre”, sa mannen.

Började med ekorrjakt

Dennis Andersson första jakthund var en blandning mellan schäfer och collie. Den ägdes av hans syster och blev en hejare på att ståndskälla ekorrar.

– Jag sköt många ekorrar för den och det var en bra extrainkomst på 1950-talet, berättar Dennis.

Sedan har följt en lång rad olika jakthundar – stövare, taxar, grythundar, älghundar och så vidare. Massor med championdiplom pryder väggarna på gården i Ökersbo.

Kan bryta drev

– Det är hundarna som varit mitt stora intresse i jakten – att få dem att fungera på det sätt som varje specifik jakt kräver. Av min älghund kräver jag att den ska gå att kalla in även mitt under pågående stånd. Därför har jag inte haft några som helst problem att jaga på marker som inte varit större än 150 hektar.

– När ståndet befinner på fel mark, eller hunden fått tag i ett djur som inte är skjutbart, så ska man kunna blåsa i jakthornet och kalla in den. På det sättet blir jakten också mycket roligare och mer effektiv, säger Dennis Andersson.

Han befäster att en stöt i hornet betyder jakt – det roligaste hunden vet. När hunden hör hornstöten ska den veta att husse eller matte har något spännande på gång. Då kommer den gärna.

En hund som direkt blir uppkopplad och satt i bilen, kommer snart att lära sig att hålla sig undan.

Dennis Andersson kan berätta många historier om jägare som han hjälpt med sina hundar. En norrlänning kom med en väldig jämthundshane, som var både hundilsken och okynnesjagade hare.

– Vi avslutade hans besök hos oss med att släppa en drever i hägnet. Den tog upp en hare och vi ställde oss uppe på berget, eftersom hararna alltid går förbi där. Han fick sin hund att ligga helt stilla när haren passerade på bara några meters avstånd och stannade till och med alldeles intill. Hunden låg också kvar när drevern kom. Den mannen var mycket tacksam, berättar Dennis.

Inget omöjligt fall

Han har också tagit hand om hundar som varit duktiga jakthundar men som hotats av avlivning, eftersom de bitit människor. En sådan hund var drever-schiller-korsningen Pia.

– I jaktlaget var de beredda att klättra upp i träden när Pia kom i närheten. Att gå fram till ett skjutet bytesdjur var inte att tänka på. När hon också bet matte bestämdes att hon skulle avlivas. Jag beslöt att ta hand om henne.

– Hon högg sig fast i magen på mig första gången vi träffades. Men när jag väl fick på henne kopplet och kunde tillrättavisa henne ett par gånger med dressyrhalsbandet, så visade hon totalt underkastelse.

– Mitt första stora test med Pia blev när sotaren kom. Jag sa ingenting till honom och han kunde lugnt klappa om Pia som viftade på svansen.

Dennis fick i Pia en fantastisk jakthund, som aldrig jagade mer än två timmar. Hon visade ingen ilska mot människor och satt bredvid och tittade när jägare tog ur skjutna rådjur.

Även i hemmiljön

Dennis och June-Mari jobbar med samma pedagogik som amerikanen Cesar Millan, som visas i svensk TV. De har också samma arbetssätt och reser bland annat omkring i landet och hjälper människor med problemhundar i deras hemmamiljöer. Det kan vara allt från aggressivitet till oönskade jaktinstinkter. Speciellt i städerna börjar det bli stora problem med hundar som jagar rådjur som lämnar loskogarna.

De jobbar ofta med hundar som, i brist på ledarskap i sina familjer, tagit över ledarens roll.

– Hunden måste alltid stå lägst i rang i flocken. Vi hade en hund här som satte sig över både ägare, barn och barnbarn, det kom åtta personer från den familjen till kursen. Det slutade mycket bra. Till och med barnen blev naturliga ledare för hunden, berättar Dennis.