Med hjärta för luzernerstövare
  • Elmia Game Fair

Med hjärta för luzernerstövare

HundarPublicerad: 2008-03-04 11:37

Luzernertiken Nova hittar harslag nästan direkt vi kommer ut i skogen. Det är inte nattens slag men tiken tar direkt an de delvis översnöade spåren och är snart försvunnen.

Vi går upp på en höjd med en vidunderlig utsikt. Den bleka vintersolen har nyss stigit över horisonten och värmer överraskande skönt. Det kanske 20 centimeter djupa snötäcket är inget stort hinder för en stövare och de är lätt att ta sig fram även för vi tvåbenta.
Allt är upplagt för en perfekt jaktdag, men Gun-Britt Wallgren från Åsele jagar inte hare i egentlig mening.

Har egen uppfödning
Hon kom i kontakt med luzernerstövare genom åselebon David Häggblad.
Gun-Britt fattade tycke för rasen och idag har hon en liten familjeuppfödning för luzernerstövare, Lärkvallens kennel.
Själva fällandet av villebrådet är inte något som hon saknar.
Gun-Britt Wallgren upptäckte snart att hennes hundar drev för drivandets egen skull och är närmast ointresserade av skjutna harar.
– Om man skjuter en hare för hunden ger den sig direkt ut på sök efter en ny hare, säger hon.

Hundarna huvudsaken
Gun-Britt Wallgren älskar hundar och natur. Möjligheten att vara i skogen med sina bevisligen duktiga jakthundar ger en upplevelse som är så stark att hon inte saknar själva skottögonblicken i jakten.
– Men jag har absolut inget emot att det fälls hare för mina hundar. Jag har ofta jaktkamrater med mig som vill jaga och fälla hararna och det tycker jag är bra.
Själv kan hon röra sig i terrängen och koncentrera sig på hundarnas arbete.

Av Gun-Britts fyra vuxna luzernerstövare är tre jaktmeriterade och två är elitklasshundar. En luzerner skiljer på jobb och fritid och kan i normala fall rastas okopplad. Eftersom en av tikarna löper får hanhunden Isac ändå finna sig i att vara kopplad.

Bättre än att frysa
– Det kan vara ett bra alternativ mot att kanske stå och frysa en halv jaktdag på ett tveksamt harpass, säger Gun-Britt.
I väntan på upptaget berättar hon om sin verkliga fixstjärna, SUJCH Isac, som för övrigt blev tvåa på luzernerstövar-SM i
Ulrika 2006.
Isac blev även jaktchampion vid denna tävling efter drev på både hare och räv. Hemma finns också den femåriga tiken Lizzy.
Tiken är visserligen jaktprovsmeriterad men Gun-Britt anser att Lizzy inte håller den klass som krävs för att användas avelsmässigt.
På gården finns även den lovande ungtiken Amina, som Gun-Britt redan anser vara klar för jaktprovsstart. Nova äger Gun-Britt tillsammans med David Häggblad från Åsele.

Isac är Gun-Britts ögonsten. Han är en mycket snabb upptagare och har en gnistrande jaktlust. Isac blev SM-tvåa i luzernerstövarnas svenska mästerskap i Ulrika 2006 efter drev på såväl hare som räv.

Gun-Britt Wallgren väntar på upptag.

Norsk import
– Nova är importerad från Norge som valp och borde rent genetiskt vara bra för den svenska luzernerstammen, förklarar Gun-Britt.
Efter kanske 20 minuter plockar hon fram sin pejl för att kolla var Nova befinner sig.
– Borde väl ha misstänkt det. Hon är nere vid landsvägen. Förra dagen när jag jagade här med Isac buktade haren där nere hela dagen. Det kan bli likadant idag, så vi går ner till vägen direkt, beslutar Gun-Britt.
Vid vägen finns även harslag som bedöms vara nattens spår men tiken väcker aldrig.
– Det är synd för jag uppskattar att få några väckskall emellanåt, kommenterar matte.

Upptag
20 minuter senare kommer upptaget helt utan förvarning. Minuten senare är tiken uppe på vägen men vi har inte sett någon hare.
Men snart förstår vi att haren måste ha tagit långa benet före längs den nyplogade vägen.
En bil har just passerat och efter närmare en halvtimmes väntan förstår vi att det blir svårt för tiken att reda ut detta.
Det blir granskning av vägkanterna. Vi hittar även ett spår av en hartass mellan hjulspåren, som visar att vi är på rätt väg. Haren har noggrant följt de isiga hjulspåren och närmare en kilometer bort återfinns avhoppet.
Tiken har varit nästan ända fram men vänt mindre än 100 meter från avhoppet.
Nu dröjer det inte länge innan drevet är igång igen. Och det är ett riktigt bra hardrev.
Haren buktar bra och det är ett typiskt förvinterdrev. Jösse är inte alls intresserad av den plogade vägen utan håller sig i den skyddande granskogen.

Vänder två gånger
Två gånger är drevet ända fram mot vägen men vänder när mindre än 100 meter återstår. Det tar en dryg timme innan haren första gången är uppe upp på vägen. Men denna gång följer jösse vägen mindre än 100 meter.
Tiken som är mindre än två minuter efter haren har inga som helst problem denna gång.
Hon blir bara gles i skallet och tar avhoppet direkt. Sedan är det fullt ös i skogen igen.
Nu drar haren iväg upp mot området där vi startade jakten direkt på morgonen. Periodvis är det svårt att höra drevet, men halvtimmen senare förstår vi med hjälp av pejlen att drevet ännu en gång passerat vägen längre söderut.
Nu är drevet helt utom hörhåll, men dryga kvarten senare hör vi plötsligt tiken norrut.
Nu är haren i samma område där den buktat snävt under första timmens drev. Tiken är duktig på att nyansera drevfarten och det är tveksamt om hon överhuvudtaget hade tappt sedan det första intermezzot på vägen.

Visst kommer haren på skjutbart avstånd.

Kommer nära
Plötsligt och oväntat är haren uppe på vägen. Ett för haren helt ofarligt skott avlossas eftersom det rör sig om ett kameraskott. Haren följer vägen bara en kortare sträcka innan den letar sig in i den skyddande skogen igen.
– Nu kommer jag att koppla tiken. Det är drygt tre timmar sedan hon reste haren och det räcker. Nova är säkert helt nerisad eftersom jag ser att skallindikatorn på pejlen lagt av, säger Gun-Britt.
Det gör pejlen när den blivit inhöljd i is. Det är ofrusen mark och vatten under snötäcket. Därmed finns det anledning att misstänka att även tikens tassar är nerisade.
Nova har drivit betydligt mer än två timmar sedan hon fick ny kontakt med haren efter den olyckliga jaktstarten på vägen.

Kroppsvärmen från Nova har smält snö och gjort att pejlen är nerisad. Då la skallindikatorn av.

Nerisade tassar
Tiken kopplas och Gun-Britts farhågor om att tiken är nerisad besannas.
Pejlen och pejlhalsbandet är helt nerisade av smältsnö från tikens kroppsvärme.
Även tassarna är närmast att likna vid isklumpar.
Det är helt rätt att bryta jakten i detta läge.
Nova är inte alls nöjd med kopplingen och visar tydligt att hon gärna skulle ha fortsatt med att driva sin hare om inte matte stoppat henne.
För Gun-Britt är Novas formbesked gott. Nova har inte kommit till sin fulla rätt på det senaste provet.
Däremot har hon startat sin jaktprovskarriär på ett ypperligt sätt och hade på sina fyra första provstarter två förstapris på jaktprov öppen klass samt en tvåa och en trea i elitklass.

Nova har en mycket imponerande jaktprovsserie.

Ett förstapris fattas
Med tre certifikat i utställningsringen fattas ett första pris i elitklass på jaktprov för att Nova ska få titeln svensk utställnings- och jaktchampion.
Men ett första pris i elitklass är inte bara att hämta. Det rör sig om tvådagarsprov och hunden måste göra verkligt bra prestationer bägge dagarna för att komma ifråga för en elitetta.
Den här jaktdagen har Nova bevisat att det finns fler stövarraser än våra nordiska traditionella stövare, som verkligen klarar kraven i en av våra absolut mest traditionella och älskade jaktformer.

Luzernerstövare ett gott alternativ

År 1967 infördes de första luzernerstövarna i Sverige. Dessa hundar var avelsbasen för de hundar som idag har lyft fram rasen som ett fullvärdigt alternativ till de i Sverige traditionella stövarraserna.
Den schweiziska luzernerstövaren fick direkt ett gott rykte om att vara en social, mjuk, följsam och extremt lättdresserad hund.
Artikelförfattaren minns hur Nisse Lundqvist i lilla Malå under 70-talet gick eller cyklade till pressbyrån och köpte kvällstidningen med sin luzernerstövartik okopplad. Det var otänkbart med våra dåtida inhemska stövare, som direkt skulle ha tagit chansen och stuckit till skogs.
Det fanns säkert många som av den anledningen drog slutsatsen att en jakthund som okopplad följer husse som en klok pudel inte är någon riktig jakthund. Men skenet bedrog. Luzernerstövarrasen var nog den första rasen av självständigt jagande jakthundar som dessutom var verkligt social och samarbetsvillig. Dessutom tillräckligt klok för att skilja på jobb och fritid.

Lätt att dressera
En luzernerstövare är ofta mycket lätt att få helt rådjursren. Det säger en del om rasens dressyrbarhet, eftersom man i hemlandet Schweiz även jagar hjort, rådjur och vildsvin med dessa hundar.
Denna schweiziska stövare präglas ofta av ett noggrant och spårnoga arbetssätt. Drevsättet kan närmast jämföras med schillerstövarens omvittnat spårnoga arbetssätt.
Där ligger nog förklaringen varför man fick det bästa resultatet med luzernerblod i den svenska schillerstammen när schillerfolket gjorde ett par försök att öka genbanken hos den svenska schillern med att korsa in friskt blod från andra stövarraser. En obekräftad källa anger även att luzernerstövaren var den ras som gav det bästa resultatet med inkorsningsförsök med nytt blod även i den norska dunkerstövaren.

Bra skall
Rasen har ofta ett mycket hörbart och klangfullt skall som uppskattas av jaktprovsdomarna.
Skallet har ofta en djup och klangfull ton som markant brukar särskiljas från övriga stövarraser. Somliga hävdar att luzernerstövaren ylar under drev medan någon annan lär ha uttryckt att den joddlar.
I dagsläget finns cirka 1 000 luzernerstövare i Sverige.
Jaktprovsstatistiken avslöjar att rasen idag hävdar sig mycket bra även jaktligt. Valpproduktionen ligger under 100 valpar per år och efterfrågan på valpar är betydligt högre än tillgången. Det är en väsentlig skillnad gentemot många andra jakthundsraser idag.
Vad som rent generellt tycks ha följt rasen är ett trängre sök än vad de övriga stövarraserna visar upp. Däremot har dagens hundar ofta ett mycket bra och ihärdigt drevsätt.
En annan fördel är att en luzernerstövaren är en förhållandevis lätt och torr hund. Det gör att rasen automatiskt är mindre utsatt för belastningsskador än andra, tyngre raser. Dåliga tassar tycks vara mycket sällsynta inom denna ras.

Välplanerad avel
Även om den nordiska stammen av luzernerstövare är liten tycks rasen ha klarat sig mycket bra mot påvisbara ärftliga defekter.
En anledning kan vara att rasen aldrig blivit drabbad av storuppfödare. Avelsråden har jobbat målmedvetet för att bredda avelsbasen och tycks ha lyckats tämligen bra. Man tillåter inte massproduktion av valpar från rasens fixstjärnor utan införde tidigt begränsningar. En annan förklaring är att det finns ett bra och genetiskt helt obesläktat hundmaterial, framför allt i hemlandet Schweiz. Det har importerats nya hundar vid ett par tillfällen, men bland andra David Häggblad i Åsele inom luzernerringen skulle gärna se att fler hundar av bra kvalité skulle importeras till vårt land. Det skulle trygga och bredda avelsbasen i ett långsiktigt perspektiv.
Tillgången till bra och obesläktat avelsmaterial utomlands är en mycket stor tillgång, speciellt när det rör sig raser med få hundar.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma