Norrbottenspetsen – liten men tuff
  • Sunne Jaktmässa

Norrbottenspetsen – liten men tuff

HundarPublicerad: 2007-12-19 15:05

Norrbottenspetsen är mycket lik en verkligt klok jämthund i psyket, lugn, trygg och stabil.

Ursprunget till denna lilla jaktspets har under årtusenden varit taigajägarens ständiga följeslagare. Denna kloka lilla hund användes ursprungligen vid all jakt. Troligtvis var det jakten efter ekorre och mindre rovdjur som mård som tidigare var rasens verkliga livsuppgift.
Men i takt med handeldvapnens insteg i den svenska jakten började säkert den nuvarande huvudsysslan som trädskällande fågelhund att prioriteras avelsmässigt.
Samtidigt finns det många berättelser över dessa små jakt-spetsars mod när det gäller högvilt som älg och björn. Bland annat var de tidigare så omtalade ljusträskhundarna beryktade för sin förmåga att ställa älg.

Egons norrbottenspetsar skiljer mellan jakt och fritid. De kan vistas lösa på gården hela året.

Klokt att ha i tankarna
Det kan vara klokt att tänka på när en norrbottenspets plötsligt börjar skälla ståndskall.
Det är ofta en fågel. Men jägaren bör ha i bakhuvudet att det även kan vara betydligt större villebråd som fångat dessa trädskällande fågelhundars intresse.
1985 köpte Egon Andersson från Sorsele-byn Bergnäs sin första norrbottenspets.
Egon visste mycket väl att det var en utpräglad trädskällande fågelhund som han köpte.
Egon hade tidigt fattat tycke för rasens mångsidighet och hade gott hopp om att hunden med rätt träning skulle gå att styra mot älg. Egon köpte av den anledningen den första norrbottenspetsen med förhoppning om att få en älghund.
– Sedan dess har jag haft fyra norrbottenspetsar. Samtliga har blivit bra älghundar, säger Egon.
– Min uppfattning är att norrbottenspetsen är mycket lik en verkligt klok jämthund i psyket. Lugn, trygg och stabil. De fyra hundar jag har erfarenhet av har dessutom varit mycket tillgivna och de absolut bästa sällskaps-hundar som man kan tänka sig, fortsätter Egon.
– En annan viktig sak är att mina hundar alltid varit friska och nått hög ålder. Som vuxna kan de vistas ute på gården lösa så länge som man inte släpper två hundar tillsammans, tillägger han.

Norrbottenspetsar är de trognaste och absolut bästa sällskapshundar som man kan tänka sig, tycker husse.

Gillar jaktsättet
Framför allt är det norrbottenspetsens sätt att jaga älg som Egon värdesätter.
Egon jagar ofta tillsammans med sin bror Kuno. När det bara finns två jägare i en vidsträckt skog, med glest utbyggt vägnät, är det viktigt med en hund som kan ställa älgarna på upptagsplatsen.
– Norrbottenspetsen är inte vass under ståndarbetet och älgarna står ofta mycket säkert för de hundar som jag har haft, förklarar Egon.
Den kanske viktigaste egenskapen är att dessa hundar haft vett att släppa skenälg i tid.
– Man blir inte hundlös hela dagen även om det blir en sken-älg, kommenterar Egon.
Det är nog den största anledningen till att Egon inte jagar älg med någon av de traditionella älghundsraserna.
– Det var årets andra älgjaktsdag och jag jagade tillsammans med min bror Kuno. Norrbottenspetsen Adam började skälla på rätt långt avstånd och jag hade nog drygt 300 meter att gå innan det blev dags att börja vara riktigt försiktig, berättar Egon.
Snart förstod han att hunden befann sig i en sänka med mycket tätt enris och vide.

För två år sedan fällde Egon Andersson en stor björnhane på 165 kilo för sin norrbottenspets Adam. Han är duktig på älg men inte hade jag trott att han skulle våga sig på denna stora björnhane, säger Egon.

Inställd på älg
– Jag var hela tiden inställd på att att det handlade om älg. Även när jag var tämligen nära hunden utan att ha fått en skymt av villebrådet fanns det inga andra tankar än att det var älg som Adam hittat.
Egon smög försiktigt närmare.
– Jag kom väldigt nära men såg ingenting. Kom närmare och närmare och plötsligt har jag en stor björn på 15 meters avstånd, berättar Egon.
Skottet föll och Egon Andersson hade fällt en stor hanbjörn på 165 kilo för sin lilla norrbottenspets.
– Tänk att han vågade gå på denna stora hanbjörn! Det sitter tydligen inte i storleken när det handlar om hundar som vågar ställa björn, kommenterar husse.
Efter den händelsen har Adam ställt björn vid ytterligare några tillfällen. Dessvärre har det varit under sådana omständigheter att Egon inte kunnat fälla någon av dessa björnar.

Inte unikt
Nu är denna händelse i sig inte någon unik företeelse. De små jaktspetsarna som norrbottenspets, och i viss mån även finsk spets, svarar för åtskilliga björnskall varje säsong. Även under jaktprov efter fågel finns det uppgifter om att även de små, trädskällande fågelhundarna haft modet att ställa björn.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att norrbottenspetsen är en ras i en mycket positiv utvecklingsfas som trädskällande fågelhund.
Men generna är från den tidsperiod när hundens jaktuppgifter handlade om alla villebråd, från älg och björn till ekorre och skogsfågel.
Det sitter djupt rotat i norrbottenspetsen och även i dess nära släkting, den finska spetsen.

Den lilla norrbottenspetsen är en jakthundsras i en mycket positiv utvecklingsfas som trädskällande fågelhund. Den är känd som en mycket vänlig och tillgiven hemmahund.
Mentalitet och samarbetsviljan är i klass med de absolut bästa sällskapshundarna.
Men rasen kan jaktligt vara en tuffing och norrbottenspetsarna svarar för många björnskall varje jaktsäsong trots att det idag handlar om en utpräglad trädskällande fågelhund.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma