Ribban höjs för vit älghund
  • Granngården

Ribban höjs för vit älghund

HundarPublicerad: 2008-10-29 09:10

Lidens jaktlag i Norrberg tillhör dem som kan glädja sig åt att kunna släppa en vit älghund i markerna. Efterfrågan på de vita är betydligt större än tillgången på valpar i Sverige.

Inga sänkta krav
– På sikt krävs det ett större utbud av valpar men det får absolut inte betyda att man sänker kraven på föräldradjuren, säger Kurt Jonsson från Liden. Han är ordförande i avelskommittén för svensk vit älghund.
– Dagens parningar sker till mycket stor del genom avelsrådets rekommendationer, tillägger Kurt Jonsson.
Det positiva är att många som idag väljer en valp av de vita har haft andra älghundsraser tidigare. 
En annan positiv sak är att de vita klarar björnproven på ett oväntat bra sätt sätt med mycket stor andel godkända hundar. 
– Även om vi vill renodla rasen som älgställande hund finns det ett par verkligt duktiga hundar även på vildsvin, kommenterar Kurt Jonsson.
– En sak som förbryllar är att så få tikar startas på jaktprov. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om tikens jaktliga status, säger Kurt Jonsson.

Tveksam kvalitet
I dagsläget används ett fåtal tikar i aveln som är av tveksam kvalitet. Men i ett kortsiktigt perspektiv kan de trots allt bidra till att genbanken inom rasen bibehålls, hoppas Kurt Jonsson. 
En annan sak, som inte bara är positiv, är att vita älghundar liksom flera andra raser tycks ha blivit ett vanligt inslag i den blandrasavel som förekommer för att få fram vildsvinshundar. 
Ett dilemma som kommit i dagen är svårigheten att kunna genomföra ett jaktprov för ägare till vita älghundar. 
– På vissa håll tycks domarbristen vara akut. Då är det kanske inte så lätt att komma in i den etablerade jaktprovskarusellen om man dessutom har en ny ras, säger Kurt Jonsson.

Snäv avel
Ett problem inom svensk jakthundssport är att de verkligt jaktprovsintresserade flockar sig kring de mest framgångsrika härstamningslinjerna i de mest etablerade raserna. 
I de stora raserna leder det ofta till överetablering även avelsmässigt. De som till exempel köper en vit älghund eller en hälleforshund köper ofta en ren jakthund utan större tanke på fortsatt avel och jaktprov. 
Denna inställning till jaktprovsverksamheten gör att det blir svårt, till och med omöjligt, att bilda sig en uppfattning över rasens kvalitet jämfört med andra älghundsraser. 
– Det finns många dugliga men omeriterade hundar inom alla raser. Men när det gäller en liten ras som vit älghund anser vi oss inte ha råd med att en förhållandevis stor del av individerna egentligen har en helt okänd jaktstatus, säger avelsrådgivaren Kurt Jonsson.
Som vanligt när det är stor efterfrågan på valpar, i kombination med liten tillgång, finns det alltid mindre nogräknade personer som drar nytta av rasens popularitet. 
Det saluförs fortfarande oregistrerade valpar av vita älghundar, som i vissa fall dessutom har registrerade föräldrar. 
Idag fastslår rasklubben att rasens överlevnadschanser, sett i ett längre perspektiv, hänger på att man kan placera valparna hos avels-, utställnings- och jaktprovsintresserade jägare. 
Den oseriösa avel som idag förekommer bygger ofta på hög inavelsgrad genom återkommande så kallade linjeavel.

SUJCH Ina är en utmärkt representant för de vita. Hon ägdes av framlidne Allan Sandström i Sandträsk, Arvidsjaur, och är en fin och klok gårdshund. Med tre raka jaktprovsettor och tre raka utställningscertifikat var Ina såväl utställnings- som jaktchampion vid två års ålder. Dessutom har Ina ett godkänt särskilt spårprov på sitt första försök.

Äventyrar framtiden
Problemet är att folk inte kan skilja mellan den planerade seriösa aveln och det kortsiktiga avelsarbete som i vissa fall äventyrar stammens framtid.
– Det ryktas om olika sjukdomsbilder inom rasen men vi saknar statistik för att fastslå att det är så, säger Pia Lilleng, sekreterare i rasklubben för vit älghund. 
– Alla vita hundar dras nog under samma kam, oavsett det gäller registrerade eller oregistrerade hundar, tillägger hon. 
Pia Lilleng har jobbat med och följt rasen sedan 1992. Hon tycker det är positivt att rasen ökar i popularitet. 
– Det finns fler vita hundar idag och efterfrågan på valpar är betydligt större än tillgången, konstaterar hon.
– Samtidigt känns det som om de oregistrerade uppfödningarna delvis tycks tappa mark och det är positivt, kommenterar Pia Lilleng.
Hon är även nöjd med samarbetet med SÄK. 
– Nu kan vi vara med och påverka beslutsgångarna inom älghundsklubben. Det är klart bättre än att stå utanför och titta på, säger hon.
Rasklubben för vit älghund ser sig om efter möjligheter att stoppa oseriös avel eftersom den på ett negativt sätt påverkar hela rasen. Man får inte stirra sig blind på utställnings- och jaktegenskaper. 

Avelsarbete mot inavel
– Framtidens avelsarbete måste dessutom leda till att man bibehåller genbanken inom rasen för att undvika framtida inavelsdefekter, kommenterar Kurt Jonsson.  
År 2005 bedömdes det finnas sju obesläktade linjer av vit älghund om man räknar tre generationer bakåt. Ett genetiskt delmål är att inom en femårsperiod ska ingen valpkull ha en högre inavelsgrad än fem procent och snittet ska ligga under 2,5 procent. Dessutom ska endast fem kullar per hanhund tillåtas och man ska inte kunna ta två kullar med samma föräldrar.
– Inom rasklubben har ett resonemang förts om att korsa in andra raser för att kunna öka genbanken inom rasen men det är inte aktuellt i dagsläget, förklarar Kurt Jonsson.
Resonemanget om de vita som förstklassiga älghundar finns överallt där det funnits vita jämtar, som man tidigare kallade dem. 

Omtalad mentalitet
Som familje- och gårdshundar är de omtalade och beryktade för sin fina mentalitet. 
Men framför allt är det de vita hundarnas egenskap att få älgarna att stå i upptaget som är deras adelsmärke. Många jägare tror att det är den vita färgen som har den avgörande betydelsen.
Den uppfattningen grundas bland annat på att det finns och har funnits nästan helvita laikor som uppvisat likartade egenskaper, som gör att älgarna ofta är trygga på ståndet. 
Dessutom finns det även ett antal norrbottensspetsar i samma grundfärg som med framgång används i älgjakten just för deras förmåga att ställa älgarna direkt på upptagsplatsen.
En teori är att våra älgar aldrig har utsatts för vita rovdjur och därför saknar naturlig rädsla för dessa. 
Om det hela handlar om fabler eller fakta kommer vi knappast att få något svar på. 
Fram till år 1993 var de vita inte godkända som ras av SKK. Därmed var de utestängda från jaktprovsverksamheten. 
Under senare år har jaktproven visat att rasen har flera hundar som håller lika hög klass som de bästa hundarna ur de övriga raserna.
Rovviltsskärpan har visat sig vara stor hos de vita älghundarna. 
Många hävdar att rasen troligtvis är den ras som har mest rovviltsskärpa om man tolkar statistik från björnproven riktigt.
På rasklubbens hemsida, www.vitalghund.se finns mer information om bland annat valpar, uppfödare och avelsråd.

Ronald Nyström från Älvsbyn i Norrbotten anlitas ibland för eftersök på skadade björnar. Ronald har två vita älghundar som som är godkända för björneftersök. Dessutom har han en unghund som redan innan han fyllde ett år visat ett verkligt bra björnintresse. Åttaårige SJCH Nalle har värdiga efterträdare eftersom mellanhunden Athos-05, förutom godkända björnprov, även har ett första pris i löshundsprov på älg. 

Fakta om de vita

Vit älghund anses ha ett ursprung från såväl gråhund som jämtar. Den vita älghunden är medelstor och rektangulärt byggd. 
Den ska vara smidig och ge ett lugnt och vaket intryck.
Typmässigt är den mest lik en mindre jämthund. 
År 1993 blev rasen godkänd av SKK. Då antogs namnet svensk vit älghund. Tidigare var dessa hundar kända som vita jämthundar.
Det är en utpräglad jakthundsras för vilt som låter sig ställas. Tidigare handlade det ofta om älg, lo och grävling. På senare år har rasen även visat sig klara björnproven på ett mycket övertygande sätt. 
Under flera år sades just vit älghund vara den ras som hade störst andel godkända björnprov av samtliga raser. 
Dessutom finns det även duktiga vildsvinshundar inom rasen.
Idealhöjden för hanhund är 56 centimeter och för tik 53 centimeter.

Den svenska vita älghundens rasklubb har lagt in en högre växel och ämnar höja nivån inom rasen. Rasen ökar starkt i popularitet. 
Efterfrågan på valpar är i dagsläget klart större än tillgången. 
Nu höjs ribban bland de vita. Målsättningen är att hela 35 procent av antalet registrerade hundar ska starta på jaktprov.

Ett led i detta är ett öppet svenskt mästerskap för svensk vit älghund. Det ska avgöras i Korpilombolo den 10 oktober. Den tävlingen sker i samarbete med SÄK, Svenska älghundsklubben, och ska vara öppen även för norska och finska hundar. 
Kravet är att hundarna ska vara HD-godkända och utställda.  
Åtta hundar ska delta, varav fyra tikar. 
Vad som skiljer denna tävling från andra mästerskap är att det avser hundar som är max fyra år gamla. Dessutom gäller att fyra jaktmeriterade och fyra hundar utan jaktmeriter ska lottas in. 
Det hela är ett försök att höja intresset för jaktprovsverksamheten när även jaktligt omeriterade hundar ska kunna starta under förutsättning att ägaren är nöjd med sin hunds jaktegenskaper.
Det kan nog betraktas som ett nytt tankesätt att öka jaktprovsintresset hos den stora skara hundägare som aldrig tidigare kommit i kontakt med jaktproven.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsNettojakt höst 17
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB