Därför är det av största vikt att skapa förutsättningar för valpens utveckling i rätt riktning. För att lyckas helt gäller det att bli den ledare som ger hunden trygghet, trivsel och självsäkerhet. En ledare, som utan hårda tag, ger uppskattning för lydnad och samarbete.
För de som är riktiga hundvänner och psykologiskt sinnade är det roligt och vanligtvis lätt att ge en bra start i livet.
Social fostran
Hundvalpen behöver både social fostran och bli delaktig i upplevelser, som ger erfarenheter och värdefullt vetande.
Många blivande hundägare lägger ned stor möda på att undersöka att valpen de tänker köpa har bra, meriterade föräldrar och släktskap så långt stamtavlan räcker. Men det är ingen heltäckande garanti för att få en ”superhund”.
Blir bara medelmåtta
När det sedan gäller att ge hunden möjligheter och uppfylla de högt ställda förväntningarna kan det istället vara hundägaren som inte klarar kraven. Därför har många fina ämnen, i bästa fall, blivit endast medelmåttor.
Andra valpar med bra förutsättningar kan bli ”förstörda” av felaktig uppfostran och injagning.
En miss i hundens utveckling kan uppstå om valpen tar skada av en lång och ”brutal” resa i ensamhet, långt från mor och kullsyskon. Undvik detta, var med vid hämtning av en bra valp på rimligt avstånd.
Tänk även på att under hela hundens liv är den beroende av ägarens vård och omsorg. Allt från mat och vatten till kroppslig skötsel.
I motsats till en del ”hundexperter” ger jag rådet att ha tidig träning i skogsvana och försiktig jakt.
Tränat i 63 år
Det har gett goda resultat för min del. Jag har hittills tränat smålandsstövare i 63 år och började när jag var 14. Resultaten har även dokumenterats på många jaktprov.
Med försiktig träning har samtliga hundar med god jaktlust börjat göra korta drev vid fyra månaders ålder.
Utan att ta skada under uppväxten har de blivit bra jakthundar och levt ett långt och friskt liv.
Att det varit möjligt beror främst på att valparna i ett tidigt skede, från åtta veckors ålder, fått upptäcka världen och skogen. Det har skett vid korta skogspromenader under lekfulla former.
Då har även valparna fått börja med att finna och sortera informationen som kommer genom nosen. Cirka 220 miljoner luktsinnesceller registrerar dofter som går vidare till hjärnans komplicerade luktcentra.
Vid rätt tillfälle
Valpar har lätt att snabbt lära sig vad som är rätt eller fel och annat av vikt. Det gäller bara att valpen får veta vad som gäller på rätt sätt vid exakt rätt tillfälle. En tillrättavisning eller uppmuntran måste komma i stort samma sekund som valpen har gjort fel eller rätt.
Men endast få ord och variationer i tonfall och röstläge är det mesta möjligt.
Hundar lär även av mimik, kroppsspråk, vanor och upplevelser.
Viktigast av allt är att uttrycka glädje och i ord och handling visa uppskattning och beröm för allt som är bra.
Tillrättavisningar ska endast ske med hjälp av rösten i allvarlig ton. Aga eller andra kroppsliga bestraffningar ska aldrig förekomma.
Förstår hundsignaler
Lika viktigt är att hunden märker att ägaren/vårdaren förstår hundens signaler.
Till ”hundspråket” hör förstås även hundförarens olika kommandon och signaler för inkallning.
Som med all fostran och träning skall dessa övningar vara meningsfulla och inte överdrivas.
De första övningarna skall vara korta, lustbetonade och ske på nära håll. Locka inte på valpen när den nyss är släppt, eller som mest upptagen.
Användning av koppel skall inte uppfattas som straff, utan som tecken på att trivsamma utflykter väntar.
Om det är lämpligt och lovligt bör valpar få springa i skogen utan koppel. Sedan ska de kopplas, utan besvär, för fortsatt färd.
Om hundens fostran och träning är rätt utförd blir samarbetet mellan jägare och hund även bra under jakt.
Jägarens främsta uppgift är att ge unghunden trygghet och många jakttillfällen under olika förhållanden.
Självständigt jobb
Hunden skall själv lära sig söka upp vilt och jaga.
Att ropa, vissla och visa är inte bra. Men jägaren kan ”tillfälligtvis” vara på lämplig plats där tappt och andra svårigheter uppstått.
På den plats där hunden går ut på sök skall jägaren stanna.
Om hunden inte går på sök, och det är ont om hare, är en sakta vandring genom markerna bästa sättet att hunden ska finna nattslaget medan vittringen finns kvar.
Endast om det är gott om hare och hunden gått ut på sök kan jägaren ”parkera” sittande.
När det blir drev och jägaren förflyttar sig gäller det att senare återgå till platsen där hunden och föraren senast var tillsammans, eller till utgångsplatsen.
Ha tålamod, låt hunden göra misstag, det är den bästa inlärningen.
Om hunden får se drevdjuret/haren några gånger, så att den vet vad vittringen leder till, är det mycket bättre att inte skjuta från början.
Några drev med många svårigheter, som hunden lär sig klara, är bättre än en död hare. Det tycker även hunden, som har en inre drift att jaga och förfölja.
Skott mot haren bör endast ske när haren ”smärtfritt” leder loppet, inte när hunden är för duktig och skarpsprungen.
Dessutom gäller det att undvika harungar.
Under höstkvällar kan det vara bra att närma sig vuxna harar på betesplatser, exempelvis ängar.
Med vuxna harar som tar undan undviks att hunden lär sig ta harungar, och senare vuxna harar. I undantagsfall kan unghundarna släppas på kvällarna när hararna är uppe. Det gäller hundar som inte har intresse, och rätta anlagen, för sök på nattslag. Sedan måste de lära sig att själva spåra och ta upp harar på nattslag.
Doften dunstar bort
Om solen hinner värma marken kraftigt dunstar för mycket av doftpartiklarna bort. Och har det fryst under natten, så att marken eller snötäcket är kallare än luften strax ovanför, avdunstar för få doftämnen.
Olika väderleksförhållanden och växlande temperaturer kan alltså försämra vittringen. Döm därför inte hunden när det inte går bra.
Lita på hundnosen. När förutsättningarna är rätt är hundens nos jägarens bästa ”vapen”.
Varning för lång jakt när hunden inte har tillgång till vatten. Uttorkade och överhettade hundar riskerar livet.
Injagning av en hund bör inte ske tillsammans med andra hundar. Inte heller i närheten av andras drev, som intresserar och lockar iväg hunden. Hund och jägare skall vara ett samarbetande team, men hunden skall helt själv sköta sök, upptag, drev och tappt.
Undvik jakt nära vägar. Främst för att hunden inte skall bli överkörd, men även för att undvika vägdrev och svåra tappt.
Använd gärna pejl som en säkerhet, men inte som medel för att söka upp hunden under normala förhållanden. Det är hunden som skall söka upp jägaren. Hunden skall alltid kunna lita på att jägaren finns ”på plats” i skogen. Hund och jägare skall även alltid följas åt från skogen.
Allt detta, från tidig kärleksfull prägling och fostran, återgäldar hunden hundrafalt som jakthund och familjemedlem.
För den som vill uppnå bra resultat på jaktprov duger inga svårhanterliga ”drevmaskiner”.
Jaktprov värderar stövarens jaktegenskaper, vilket är till gagn för aveln. Målet är att anpassa jaktegenskaperna till moderna jakt- och viltvårdsförhållanden. Låt stövartalangerna blomma!