Inom varje jaktform finns det hundar, som inte hittar viltet, utan som ”gör” viltet. De har fler viltkontakter, de bringar mer vilt framför bössan och mer kött i grytan. För dem som har förmånen att jaga med en sådan hund skänker det glädje, hos andra kan de väcka avund.
En sådan hund är Vinsent. Över 250 grisar har fällts för den femårige hannen. Bara den gångna hösten har det blivit ett 30-tal. Rekordet ligger på elva grisar på en dag.
De som har jagat med Vinsent berömmer hans fenomenala viltfinnarförmåga. Jägare lovordar även hans goda kontakt i söket, hans lagom stora skärpa och hans effektiva sätt att driva ut en gris i taget, vilket ger många skottchanser.
Skapar efterfrågan
Egenskaper som dessa skapar förstås efterfrågan. Flera dagar per vecka under säsongen går Mats Nyberg som hundförare på olika jakter, bland annat på gods i Sörmland och Östergötland. och Han och Vinsent har även jagat med kungen. Därtill kommer åtskilliga jakter med vänner och bekanta, bland annat på Mats egen mark i Råby utanför Nyköping.
Jakt & Jägare följde med Vinsent och Mats Nyberg på vild-svinsjakt utanför Nykvarn, en dag när blöta, tunga snöflingor vräkte ner från himlen.
– Får han inte upp något inom fem minuter finns det ingen gris här, säger Mats sakligt.
Han drar halsbandet över huvudet på Vinsent och skickar ut honom i sök.
Det låter lovande. Spänt står vi och väntar uppe på en kulle med god överblick över skogen nedanför. Mycket riktigt. Efter bara två-tre minuter hör vi ett kraftigt skall någon kilometer bort. Mats lyssnar uppmärksamt.
– Javisst är det gris. Det hörs på det djupa skallet, säger han.
Det smäller
En liten stund senare smäller det och Mats radio brusar till. En stor gylta har fällts för Vinsent. Det dröjer inte lång stund förrän det är dags igen. Voff! Voff!
Vinsents röst ekar över kullarna. Men nu är skallet ljusare än förra gången.
Mats skakar på huvudet.
– Rådjur, troligen.
Han blåser i sitt horn och skallet tystnar. Rådjur är förbjuden frukt för en hund med Vinsents viltskärpa och snart är hunden hos oss igen. Vi går in i gammelskog med trolska mossbelupna stenar och kala hyggepartier om vartannat. Färska spår och bökad jord skvallrar om att grisen varit här.
Vinsent går stort men håller god kontakt. Och han lyder på i stort sett varje inkallning. Pejlen är på, men den är onödig. Förutom Vinsent har vi fem-sex andra hundar ute av raserna laika, vorsteh, wachtel och kopov. Alla hundar arbetar intensivt, men grisen håller sig undan.
Byter såt
Vi byter såt och nu är det tätt. Marken är blöt och svårgången. Vi nästan kryper fram mellan träden. De täta granarna borde vara perfekta gristillhåll. Så plötsligt: det grova skallet igen. Hjort? Vildsvin? Nu sjunger två hundar och Mats gör sig beredd med bössan. Ska drevet komma hitåt? Men grisen har andra planer. I full fart passerar han ett av passen med Vinsent tätt i hasorna.
– Jäklar, vad det gick. Han bara svischade förbi. Det blev aldrig något skottläge, konstaterar pass-skytten när vi samlas vid Snebro jaktlags mysiga jaktstuga en stund senare.
Vi summerar dagens resultat: tre sedda vildsvin, ett skjutet.
Knappast en jaktdag där Vinsent kunde göra sitt rykte rättvisa, men så är det ju med jakt ibland. Inte ens duktiga hundar kan trolla.
Lång historia
Historien om Vinsent börjar redan i slutet av 1970-talet. Vildsvinen hade börjat etablera sig i Sörmland. Mats började fundera på vilka hundar som kunde vara lämpliga för den nya jaktformen. Ingen av de inhemska raserna trodde han skulle fungera rakt av.
Att ta in någon ny ras från utlandet var han inte intresserad av.
Dessutom tycker Mats att korsningar är trevliga mentalt sett. Låt vara att han bara ägt två renrasiga hundar att jämföra med.
Hans första planerat rasblandade hundar var tre borderterrier-taxkorsningar. För en av dem, Kalle, sköt Mats sin första gris i början av 1990-talet. Men hundarna var fortfarande för små för att vara riktigt bra vildsvinshundar.
Mats började leta efter en gråhund-tyskjaktterrierblandning.
– Jag jagade en del med jägarlegenden Karl-Henry Lundin på den tiden och gråhunden hade blivit något av min favoritras. Kanonbra storlek, lugna, kloka och trevliga.
En kombination med jaktterrierns ”ettriga kläm” och motor skulle kunna ge den optimala grishunden, trodde han.
Född på julafton
På julafton år 2000 föddes Vinsent. Båda föräldrarna är jaktchampions och parningen genomfördes med mycket hysch-hysch. Registrerade hunduppfödare som medvetet genomför blandrasparningar kan bli uteslutna ur både rasklubb och Svenska Kennelklubben och bli belagda med avels- och tävlingsförbud.
Lyckad korsning
Vad är det då som gör Vinsent så bra? Ja, en förklaring är säkert en ovanligt lyckosam kombination av gener. Korsar man djur av olika raser blir ofta resultatet påfallande bra. Avkomman kan till och med bli bättre än sina föräldrar. Fenomenet är känt som heterosiseffekten och används flitigt inom husdjursavel och växtodling. Heterosiseffekten gäller första generationen, i viss mån även andra, men sedan är det vanligen stopp.
Vinsent är tydligen en produkt av denna effekt. Han har begåvats med goda egenskaper från både gråhund och jaktterrier. Han har en smidig kropp med långa ben (45 centimeter/17 kilo) som lätt dansar undan för grisens snabba utfall och han har en bra näsa.
Inte minst viktigt tycks han lagom skarp. Vinsent har tillräcklig skärpa för att utan att tveka ge sig in bland grisarna. Men han är tillräckligt försiktig för att undvika skador.
Viktigt med injagning
Mats Nyberg betonar också vikten av en bra injagning.
– Jag har turen att ha marker med gott om vilt. För att träna upp ståndsegenskaperna började jag med grävling. Första året sköt jag nog tolv stycken för honom!
Injagningen på gris inledde han med spårning av smågrisar han hade hemma.
Mats såg till att uppmuntra Vinsent vid varje kontakt och att berömma rikligt med klappar och torkad lever.
– Med en bra inkallning kan man hålla nere formatet på söket tills hunden har blivit mer rutinerad. Då kan man vara i närheten och gå med och stötta när det händer något. Det är viktigt att hunden inte får stryk vid sina första griskontakter utan lär sig att både jobba mot grisen och att hoppa undan.
Gris och älg
Idag är vildsvin och älg Vinsents favoritvilt, men han jagar även kron- och dovhjort. Fast finns det grisar i marken går han på dessa först.
Snart blir det en ny hund för Mats. För ett år sedan skaffade han en färdigdresserad tysk jaktterrier, Zack, som ska paras med en högt meriterad gråhundstik under våren. Att använda Vinsent själv är Mats inte intresserad av.
– Jag vill ha just den här blandningen – parar jag Vinsent med en renrasig hund blir det ju 75 procent gråhund, alternativt jakt-terrier, konstaterar Mats.
Korsningar av Vinsents typ bygger på att det finns renrasiga hundar. Riskerar man inte på sikt den renrasiga aveln, och de egenskaper som det tagit generationer att avla fram, om blandraserna sprider sig allt mer?
– Risken finns. Vi får hoppas att det inte händer, säger Mats. Jag vill ha en hund som passar mina behov och de sörmländska markerna. Då är en hund som Vinsent idealisk. Blir det ”skit” med avkomman måste man vara stenhård och ta bort dem.
– Folk brukar säga att en sån hund som Vinsent får jag aldrig mer, säger Mats Nyberg. Men det hoppas jag ändå. Jakt för mig, det är hundjobb. Samarbetet med Vinsent betyder mycket mer än att skjuta.
Sagt om Vinsent…
”Vinsent hoppade över galtens rygg”
”Jag har skjutit en gris för Vinsent. Det var en märklig upplevelse! Grisen dök upp ett 30-tal meter från mig med Vinsent hoppandes från sida till sida över grisens rygg i försök att få stopp på den. I det läget fanns ingen möjlighet att skjuta. Först när Mats blåste av Vinsent blev det en glipa mellan dem så att skottet kunde gå. Galten vägde 110 kilo och hade 14 centimeter långa betar.”
Sivert Borup, ungdomskonsulent vid Jägarnas Riksförbund
”Den bästa grishund jag jagat med”
”Förmodligen den bästa grishund jag jagat med. Finner ibland vilt i redan genomgångna såtar. Han tillhör de få hundar som tveklöst ger sig in i granplanteringar där det står stora vildsvin. Likt Muhammad Ali drar han på sig uppmärksamheten men lyckas alltid dansa undan. När vildsvinen vänder rumpan till förföljer han oftast lagom långt för att grisen ska lämna såten och passera passlinjen.”
Mikael Grennard, uppfödare av vorsteh och wachtel, Björnfotens kennel
”Han är sällan skadad”
”Vinsent är snabb, liten, erfaren och tålig, vilket visar sig genom att han drabbats av få skador. Han är en väldigt följsam och effektiv jakthund som sällan missar vilt och som alltid återvänder in i såten inom fem till sju minuter. På en timme kan Vinsent ha haft uppåt tio upptag och tömt en liten men vilttät såt.”
Bengt Ole Röken, chefveterinär vid Kolmårdens djurpark