I studien har 500 beaglar varit med i studien och DNA från 200 asociala beaglar granskats.
De 500 beaglarna som användes i studien hade växt upp vid samma kennel och skulle ha använts i hundforskning vid AstraZeneca, men hann aldrig göra det innan forskningen lades ned.
Men det faktum att de vuxit upp på samma ställe gjorde att de borde ha samma förutsättningar för socialt samspel.
En del sökte inte mänsklig hjälp
I studien skulle beaglarna komma åt mat ur en burk med lock, men locket var låst.
– Jag ställde dem inför ett olösligt problem. Vissa betedde sig som vargar skulle ha gjort och försökte lösa problemet själva. Andra sökte sig direkt till en människa för att få hjälp, säger Mia Persson, doktorand i etologi vid Linköpings universitet, till Land.
Hos de hundar som inte bad om hjälp togs prover för att granska deras genetik.
– Jag ville ta reda på var i dna:t de här generna satt. Sammanlagt 173 000 genom i 200 hundar undersöktes, säger Mia Persson till Land.
Hade samma genvarianter
I studien visade det sig att alla de hundar som inte bett om hjälp hade en gemensam nämnare.
– De hade samma genvarianter som hos människor är kopplade till autism, säger Mia Persson till Land.
Resultatet av studien gör att frågan om huruvida vargbeteendet hos hundar och autism hos människor egentligen har en bredare funktion för det sociala beteendet hos alla däggdjur, skriver Land.