Bra flyt i älgjakten
  • Elmia Game Fair

Bra flyt i älgjakten

JaktPublicerad: 2006-01-30 11:57

Äntligen är det dags för den svenska älgpremiären. Stämningen är på topp när Veddarsbo jaktlag träffas tidigt på morgonen.
Jakt & Jägare är på plats i Dalarna med Veddarsbo jaktlag i två dagar.
Visst blir det en älgjakt med bra flyt. Ute på Kungsgårdholmar är de riktigt heta passen. Och mycket riktigt kommer det en båt, lastad med fällda älgar.
Men en ekorre spolierar nästan holmgången med älgarna.

Några morgontidiga gäss kommer inflygande på låg höjd. Gässen glider fint ner i ån, som bara ligger några meter från mötesplatsen där jaktlaget träffats för att gå igenom förhållningsreglerna för dagens älgjakt.
Jaktledaren Erik Leijonhufvud förklarar att det endast får skjutas en kalv per pass.

Chans klara livet
Då får tvåkalvskorna en liten större chans att klara livhanken. Passlottningen är redan gjord under sommaren. Varje jägare har haft god tid på sig att fixa till sitt torn och röja fina skjutgator.
Hundarna gnyr ivrigt i bilen. De vet vad som väntar.
Den första jaktdagen kommer endast stöt- eller bandhundar att användas för att få fart på älgarna. Den första dagens drev ligger intill en större väg. Då är det bättre med hundar som inte håller i så länge. En efter en ger sig jägarna iväg ut till sina pass. De första två timmarna ska ägnas åt vaktjakt. Visst är det en speciell känsla den första älgjaktsmorgonen. Förväntningarna är på topp och alla hoppas att den där stora skoveltjuren ska kliva ut framför passet.
Ingen älg fälls dock under morgonens vaktjakt.

Färska älgspår
Därefter blir det folkdrev i såten. Jaktledaren Erik ska flankeras av Sven Engdahl och Per Andersson. På radion meddelas att det är gott om färska älgspår i såten. Och mycket riktigt tar det inte många minuter innan Sven viskar på radion att en ko med två kalvar har setts bara några meter från honom.
Sven stannar till inne i såten. Sekunderna senare kliver kon och kalvarna fram bakom en gran en liten bit från Sven. Troligtvis blev kon orolig av tystnaden när Sven stannar till och ekipaget börjar röra på sig. Så tyst det bara går matar Sven in en kula i loppet och tar sikte mot den bakre kalven. Avståndet mellan Sven och älgarna är inte mer än ett 20-tal meter. Älgarna står nere i en svacka så kulfånget är perfekt.

Kalven vinglar till
Samtidigt som skottet ekar vinglar den sista kalven till och sekunderna senare viker sig benen under kalven.
Kon och den kvarvarande kalven gör det smarta draget att gå tillbaka in i såten och klarar därmed livhanken.
Ingen mer älg blir skjuten under det första drevet.
Efter att kalven har blivit urtagen och lagd i en pickup är det äntligen dags för korvgrillning.
Sven får berätta för de övriga i jaktlaget hur det gick till när kalven blev fälld.
Efter lunchen är det äntligen dags för Lundskogen. Här har åtskilliga älgar fällts under årens lopp. Så förhoppningarna är på topp när passkyttarna sätter kurs mot Lundskogen. Själv får jag sitta på pass nummer 37, ett av de hetaste passen.
I dagens andra drev ska Mats Olsson gå och banda med en inlånad gråhund. Jaktledaren Erik Leijonhufvud får klartecken av den sista passkytten att han är på plats och att Mats kan börja spåra med gråhunden.
Allt känns perfekt när jag efter en uppåtstigande vandring äntligen äntrar tornet. Hygget jag sitter på ser mycket lovande ut. Skjutavstånden blir inte allt för långa om någon älg skulle visa sig skjutbar. Det är gott om legor ute på hygget – att det finns älg i skogen är det ingen tvekan om.

Alla är på vakt
Det här är en perfekt jaktdag som bara bjuds någon gång om året. Solen skiner och det är helt vindstilla. Den dyra gore tex-jackan har för länge sedan åkt av och det är skjorta som gäller på det här heta passet. Mats meddelar på radion att han har gått på.
Nu får alla skyttar vara på sin vakt. Den första halvtimmen är lugn och det är bara några upptrissade rådjur som kommer förbi skyttarna.
När jag sitter som allra djupast i mina drömmar knakar det till bakom mitt pass. Hjärtat slår på högvarv när jag sakta vrider på huvudet för att se vad som låter bakom mig. Och vad får jag se? Jo, en stor mustasch som frågar om jag sett något.
– Nä, inte ett liv här, svarar jag med tillkämpat lugn till hundföraren Mats, som har kommit upp till mitt pass.

Gråhunden vädrar
– Nu får du vara beredd. Jag går in i grantätningen framför dig, förklarar Mats och knatar vidare upp mot skogen med raska steg.
Mats hinner bara in några meter i grantätningen när gråhunden lyfter upp nosen och vädrar.
Mats meddelar på radion att de närmaste skyttarna får vara på sin vakt. Sekunderna känns som minuter och spänningen dallrar i luften. Som alltid känns det lika overkligt när han står där – älgen.
Som uppvuxen från jorden står älgen där – mitt ute på hygget. Det är ett hundratal meter från mitt pass.
Sakta och så orörligt som möjligt smyger jag upp studsaren på tornets kant och tar sikte mot pinntjuren, som har glidit ut på hygget.

Vänder bredsidan till
Som på beställning går tjuren fram några steg och vänder sedan bredsidan till. I bröstet pumpar hjärtat på i full fart och det känns som om blodet ska pressas ut genom fingertopparna. Men med full koll på läget smeker jag avtryckaren när bästa tillfälle ges. Utan att visa minsta tecken på träff lunkar älgen vidare upp mot storskogen.
Samtidigt som jag avlossar det andra skottet stannar tjuren till och jag ser då att benen börjar vingla under älgens kropp. Sekunderna senare rasar han omkull.
Efter att jag har meddelat jaktledaren Erik att allt har gått bra och att tjuren ligger död avbryts jakten för dagen och det blir samling vid tjuren.
Glåporden haglar i luften när de övriga anländer till samlingsplatsen.
– Hur kan man skjuta älg så här långt från en väg? undrar en älgjägare skämtsamt.

Slit och släp i slyparti
Men visst blir det slit och släp.
Inte nog med att älgen ligger åt helsike. Vi måste dessutom släpa kroppen genom ett stort slyparti för att sedan komma åt älgen med en traktor.
Den andra jaktdagens väder är lika underbart. Nu ska Lars-Johan Björs komma och jaga med sin gråhund. Förhoppningarna är stora att få höra på fina ståndskall i skogarna.
Halva jaktlaget får äntra ett par båtar och ro ut till Kungsgårdholmar medan den andra halvan av laget jagar av nere på Näset.
Att få hamna ute på holmarna är god tur. Där ute brukar det jämt stå älg och passen där ute är glödheta.
Nere på Näset är det helt dött när Lars-Johan släpper sin gråhund.
– Det är bara några gamla spår. Förhoppningsvis står älgarna ute på holmarna, meddelar Lars-Johan över radion.
Efter en snabb fikapaus ger sig Lars-Johan och gråhunden Essy ut till holmarna. Spänningen är på topp hos skyttarna, som med stor förväntan välkomnar Lars-Johan ut till holmarna.
Mikael Anderäng är den skytt som sitter längst söderut. Mikael meddelar Lars-Johan att han sett färska älgspår när han smög ut till pass. Efter den kvartslånga båtfärden landstiger Lars-Johan äntligen och minuten senare meddelar han att Essy är släppt.

Pelle på spången
Nu kan vad som helst hända. Jämtlänningen Pelle Gunnarsson har fått ett guldpass. Han står på en spång över en roled, som korsar hela holmområdet. Där måste älgarna passera om de står på södra sidan om roleden.
Som väntat tar det inte många minuter innan Essys underbara skall ljuder i jaktmarkerna. Det är inget ståndskall. Troligtvis är det sakta gångstång som ekipaget håller på med.
Mikael Anderäng meddelar på radion att han tror att det är två älgar som Essy håller på med. Han skymtar åtta älgben inne i tätningen som han har bakom sig. Och det rör sig ner mot Pelles pass.
Efter en stund blir Essy tyst och allt blir helt lugnt. Pelle, som har stått på helspänn i en halvtimme, slappnar av och sätter sig tillrätta på passet. Lars-Johan meddelar att Essy inte är tillbaka. Troligtvis håller hon på med älgarna fortfarande.

En ekorre på språng
Det är inta bara älgarna som måste förbi spången för att komma över till den andra sidan av holmarna.
En ekorre kommer skuttande upp på spången och får syn på jägaren Pelle, som har tagit pass mitt på ekorrens genomfartsled. Ekorren stannar till och står och funderar i någon sekund. Pelle är helt inne i ekorrens uppvisning. Han ser inte att två fullvuxna älgar också tänker passera i närheten. Ekorren är tuff och chansar. Han springer mellan Pelles ben och över på andra sidan av spången. En road Pelle njuter av situationen. Men när resten av verkligheten kommer ikapp Pelle ser han plötsligt två älgar stå 35 meter från passet.
Fort som attan åker 9,3:an upp på axeln. Pelle skjuter mot den ena av älgarna, som är en ko. Det första skottet träffar bra, men kon står kvar på samma ställe. När det andra skottet träffar rasar älgkon omkull.

Femetta på älgtjuren
Den andra älgen är en pinntjur och han börjar nu bli lite orolig. Sakta börjar han röra på sig och hamnar då i fritt skottfält för Pelle som skjuter en femetta på pinntjuren. Med stapplande steg går tjuren ett 50-tal meter innan luften tar slut.
En nöjd Pelle meddelar att två älgar är skjutna och att allt gick bra. Men när det gäller transporten av kropparna är det här snäppet värre än den första pinntjuren. Först ska två älgar släpas några hundra meter till båtarna. Sedan ska de tunga älgkropparna bogseras över hela Kungsgårdssjön. Efter några timmars slit är älgarna äntligen i slakthuset och flåjobbet kan börja.
Klockan tio på kvällen är allt slaktjobb klart och vi kan bege oss hem till stugvärmen.

Älgrodd. Det blir ett styvt jobba att frakta kon och tjuren från holmarna.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma