Nu kämpar jägarna sig uppför berget till bilarna.
Givetvis får Martin, som var den som fick skjuta räven, bära bytet själv uppför den branta bergssidan till bilarna.
– De har skjutit på en räv i Erikslund här utanför Ånge, fortsätter Håkan.
– Räven har troligen gått ner i något av gryten som ligger i en bäckravin. Nu undrar de om vi kan åka dit och hjälpa dem. De själva har inga egna grythundar, berättar Håkan.
– Jo, det är klart vi måste åka dit och hjälpa dem, svarar jag.
Sophie Eneqvist har Ella, en duktig parson-terrier, som hjälpte mig och Bo Svedin hemma i Orsa med att apportera ut en död räv ur ett gryt.
– Vi kan väl ta Ella och låta henne försöka? frågar jag Sophie
– Ja visst, svarar hon. Ella är säkert sugen på ett nappatag med räv i ett gryt.
Stort jägargäng
Framme i Erikslund möts vi av ett stort gäng rävjägare.
De berättar att en av dem har skjutit på en räv som en finsk stövare hade drivit.
Eftersom hållet var långt hade räven fortsatt ner i bäckravinen, där gryten ligger.
– Dit har de spårat räven, förklarar en av jägarna.
Nu undrar de hur vi skall göra för att få död på räven.
– Vet ni i vilket gryt som räven kröp ner i? frågar Sophie.
– Nä, men det är tre gryt och räven måste ligga i ett av dem, svarar en av jägarna.
– Jo, men vi bör nog ta reda på i vilket gryt som den är i innan vi postar ut och släpper ner terriern. Håkan kan du gå och spåra i vilket gryt som räven ligger i, uppmanar Sophie.
Förbereder sig
Håkan och en till av jägarna går ner i ravinen för att lokalisera i vilket gryt räven krupit ner.
Sophie gör i ordning Ella och sätter igång grytpejlen, så att allt är redo för en insats.
Efter ett tag är Håkan tillbaka.
– Räven ligger i ett av gryten uppe i slänten. Det är ett gryt med flera ingångar så vi bör posta runt om grytet i en stor cirkel, förklarar han.
Håkan postar ut skyttar och drar en snabbgenomgång om vad
som gäller för säkerhet och skjutriktningar.
– Vi ställer oss i en stor cirkel. Ingen skjuter in mot grytet. Då blir det farligt för de övriga postarna, instruerar Håkan de församlade jägarna.
– Sophie och Rävper släpper terriern när alla är på plats. Sedan är det bara att vänta och hoppas att räven kommer ut. Ingen, och jag menar absolut ingen, går nu över grytet. Vi går runt om, så stäng nu av alla telefoner och var tysta. Räven får inte blir varse oss på något vis. Då kan den vägra komma ut och vi får gräva fram den, varnar Håkan.
Snabbt och effektivt ställs postarna ut runt grytet. När alla är på plats släpper Sophie lös sin terrier.
Ella tar ett varv runt grytet. Parson-terriern vill se hur många ingångar det finns runt grytet innan hon bestämmer sig för vilken ingång som det luktar bäst i efter räven.
Slinker efter räven
När Ella hittar rätt ingång slinker hon fort ner efter räven.
Nästan omgående hör vi hur hon får kontakt med räven. Det dunkar och det hörs enstaka skall nere i grytet.
Vi hör hur Ella jagar runt räven i grytet. Rätt var det är bryter Ella och kommer ur grytet.
Hon tar ett varv uppe i dagsljuset och slinker sedan ner i ett annat hål för att på nytt leta reda på räven. Nu hördes det att jakten blir ännu mer intensiv och hur terriern har god kontakt med räven.
En röd strimma kommer ur grytgången framför Håkan. Två skott smäller, men räven far ner i ravinen i full fart.
Där står två passkyttar och den ena försöker få till ett dödande skott på en lågt flygande räv. Skytten avlossar två skott, men räven springer runt en stor sten. Där står två förvånade rävjägare.
– Jäklar, så snabbt den kom, utbrister skytten.
– Fick ni till någon träff på räven? ropar Håkan.
Följer spåren
– Kanske, svarar skytten.
– Vi måste spåra räven och se vart den drog iväg, gastar Håkan.
Håkan och de övriga jägarna sätter iväg i spåren efter räven. Uppe på kanten av den andra sidan av ravinen syns tydligt blodspår efter räven i snön.
Räven har sprungit uppe på ravinkanten cirka 100 meter och sedan har den krupit ner i ett nytt gryt, en enkelpipa. Där slutar spåren.
En enkelpipa är ett gryt med bara en ingång.
När Håkan kommer tillbaka till oss och berättar vad som skett blir det en snabb omplacering runt det nya grytet. Passkyttarna skall täcka åt alla möjliga håll.
Ner i hålet som en blixt
Nu släpper Sophie sin terriertik igen. Som en blixt sticker Ella ner i hålet, som luktar fränt av rävdoft. Nu måste hon ha känt att räven åter har blivit träffad. Ella ligger nämligen på räven.
Det hörs ut till passkyttarna hur terriern attackerar räven där nere i grytet.
Ella, som är rutinerad efter åtskilliga grytjobb på räv, bryter efter en stund. Matte Sophie tar tiken och sätter Ella mellan sina kängor.
Nu dröjer det inte länge innan räven åter kommer farande från underjorden som en champagnekork ur en flaska.
Det smäller från passkyttarna vid grytet. Men inte heller den här gången är det någon av hagelsalvorna som tar död på räven. Skotten träffar bakom räven.
Äntligen träff
Men Håkan, som ställt sig en bit ner i ravinen, får se räven när den kommer i full fart.
Han får iväg två välriktade skott som tar där det skall göra.
Äntligen ligger den skadskjutna räven död.
Det här visar att rävjägare måste ha tillgång till bra grythundar, som verkligen kan få en skadad räv att lämna grytet.
Annars kan en skadad räv i värsta fall bli liggande i underjorden i flera dagar.
Ella, parson russell-terriern, som används heter egentligen Miss Sofie Arriel och är en godkänd eftersökshund för grytjakt. Det innebär att hon är SVCH och har godkänt grytapporteringsprov och är SJCH(gs).