Han ringde sina jaktkamrater när han kommit hem och de bestämde då att det skulle bli björnjakt så snart det ljusnat.
I gryningen dagen efter släppte de fem jägarna en jämthund och en finnstövare på stället där Bengt såg björnen. Hundarna tog an spåret och efter två kilometers spårarbete blev det upptag som snart övergick i ståndskall.
– Jag tog ett björnpass där det var riktigt tätt av contorta efter båda sidorna av vägen. Helt plötsligt kom jakten i gångstånd rakt emot mig, säger Bengt Nordström.
”Björnen tittade på mig”
Bengt höjde sin bössa för att vara beredd när björnen och de skällande hundarna skulle komma ut på vägen.
– Jag såg inte björnen inne i den täta planteringen. Jag tog ett par steg åt sidan och där på traktorstigen stod en björn, på cirka 60 meters avstånd, och tittade på mig. Direkt tog jag sikte och i smällen stupade björnen och hundarna kunde lugga sin björn, berättar Bengt.
Björnen var en hona på 97 kilo och blev en av de sista som fälldes i Västernorrland.