Förra året blev jag och min man bjudna till vår norska vän Kåre på bockjaktspremiär. Jag såg resan till norska östlandet mest som en semestertripp, där vi skulle besöka vår vän och uppleva ”hans” Norge när det är som bäst.
Efter ett par dagar med utflyker längs kusten och gästvänlighet i Kåres hem var det dags att resa till jakthytten för bockjakt. Fler vänner från Norge och Danmark anslöt sig till sällskapet, sammantaget var vi tio förväntansfulla jägare.
Hörde bockar skälla
Första jaktdagen var vi uppe före tuppen och passades ut på öppna partier i karg skogsmark. Tidigt hörde jag råbockar skälla, de närmade sig Kåres pass, han satt brevid mitt. Det dröjde inte länge förrän skottet gick. Kåre hade skjutit jaktens första bock, och det var bara början.
Det fälldes ingen fler bock i vårt lag första dagen.
Förväntansfulla
Dag två var alla ännu mer förväntansfulla, alla ville ju vara minst lika lyckosamma som Kåre.
Under eftermiddagen åkte vi till frodiga fältmarker omgivna med skyddande blandskog. Efter bara tio minuter på passet smög det stillsamt ut en välvuxen hind med sitt kid. De två betade tryggt i omgivningen i flera timmar. Under tiden väntade jag spänt på bocken.
Solen börjar dala något medan hinden och kidet fortsätter sitt bete.
Plötsligt får jag höra bocken skälla en bit bort. Hoppet tänds samtidigt som skallen kommer allt närmare.
Pulsen höjs en stund, men så avtar skallen och jag ger nästan upp.
Ser bocken i kikarsiktet
Snart ser jag att det rör sig på andra sidan fältet. Först tror jag det är hinden och kidet igen. När jag kollar i kikarsiktet ser jag bocken.
Han gör sig ingen brådska utan betar i lugn och ro cirka 150 meter bort. Han närmar sig i långsam takt. Men så står han 80 meter ifrån, med framsidan mot mig.
TIll slut vänder han bredsidan till. Jag tar stöd och siktar för det perfekta skottet. Jag håller inne och väntar, väntar, andas och nu avlossar jag skottet.
Det blir ett perfekt lungskott och min första bock var skjuten.
Tagen av stundens allvar och med adrenalin i kroppen meddelar jag på radion att en bock är skjuten.
Ståtlig bock
Det börjar bli mörkt och jakten är slut för dagen, jaktlaget samlas och jag visar stolt upp bocken. Jag har visst inte alls förstått hur ståtlig bocken är. En sådan fin bock har man inte skådat i området på 50 år! Efter bara tre timmar på min första bockjakt har jag den här turen.
Hornen lämnar jag i Norge för bedöming. Vi trodde på bronsmedalj.
Hösten innebar en lång väntan och mitt i vintern kom sms från vår vän Kåre. Det blev en guldmedalj!