Det var under en helt vanlig jaktdag i slutet av oktober förra året som olyckan var framme.
Willy Ström från Arvidsjaur jagade hare tillsammans med två jaktkamrater.
Willys snart fem år gamla beagletik Frida hade drivit en hare i drygt en halv timme när drevet snabbt närmade sig den skogsbilväg där såväl Willy som Göte Renberg stod på pass.
Haren passerde vägen men utom räckhåll för någon av jägarna. Men bara kvarten senare var haren nere på vägen igen.
Ingen hund dök upp
Den kom i bra håll för Göte som fällde haren just som jösse passerat vägen. Göte kollade att haren var död men lät den ligga kvar för att tiken skulle få driva ända fram. Men ingen hund dök upp. Däremot förändrades skalltonen efter några minuters tystnad. Därefter började Frida skalla på ett helt annorlunda sätt.
Plötsligt hörde Göte hur Willy, hundens ägare, ropade något. Göte anade direkt vad som hänt och sprang längre bort efter vägen varifrån ropen kommit.
Frida hade gått genom isen vid ett bäckmynne i en skogstjärn och befann sig säkert 15 meter från stranden. Det var inte speciellt djupt vatten men tillräckligt djupt för att Frida inte nådde botten trots att hon stod upprätt med framtassarna på iskanten.
Vadade ut i isvattnet
Göte slängde direkt ifrån sig jackan. Han tvekade inte en sekund utan trampade sönder det tunna istäcket och vadade trots sju minusgrader ut i det nollgradiga vattnet. Snart var han ute vid Frida.
Issörjan nådde praktiskt taget till midjan varefter Göte med ett bastant grepp tog Frida under armen och bar henne in mot stranden. Denna snabba åtgärd räddade Frida från en säker drunkningsdöd.
Nu handlade det bara om några minuter som Frida varit nere i vaken men hon hade knappast lyckats ta sig till stranden utan hjälp.
Nu blev det klädbytesparty ute på skogsbilvägen. Göte var naturligtvis genomblöt upp till midjan men de våta kläderna kom av och lånekläderna skulle just på när Göte plötsligt kom att tänka på haren. Den hade ju inte Frida kunnat se ännu.
I kortkalsonger vid bytet
Synen var märklig. Nära tio minusgrader utomhus och på vägen stod en grupp jägare varav den ene i kortkalsongerna. I handen hade Göte den skjutna haren som Frida naturligtvis skulle få lukta på. Därefter var det dags att börja dra på sig lånekläderna. Dagen var inte speciellt långt kommen och lite våta kläder var ju inget hållbart skäl för att avbryta jakten jakten ansåg Göte.
Frida blev torkad och fick vila en stund i en varm bil och därefter var även hon klar att fortsättta jakten.
– Det kändes friskt att vada ut i issörjan, säger Göte efteråt.
– Dessa minuter är bland de värsta som jag upplevt, berättar
Fridas husse Willy efter Götes snabba och resoluta ingripande.
Willy hade genomgått en hjärtoperation och kunde definitivt inte ägna sig åt denna typ av räddningsaktioner. Nu löste Göte situationen utan en sekunds betänketid.
– Den tacksamhet jag känner efter detta ingripande går helt enkelt inte att förklara, säger Willy.
Svag, snötäckt is på sjöar och vattendrag blir snabbt dödsfällor för vilt och åtskilliga älgar drunknar. Även jakthundarna lever farligt och antalet drunknade hundar är stort varje år.