Jaktlycka i tjurarnas land
  • Sunne Jaktmässa

Jaktlycka i tjurarnas land

JaktPublicerad: 2006-09-04 14:03

Äntligen är det dags för den årliga älgjakten i tjurarnas land – Jämtland.
Det är perfekt septemberväder och det blir en spännande jakt med både stortjurar och björnkontakter. Ännu en gång får ett par fina tjurar bita i det sura äpplet när älghundarna gör sitt jobb.

De är 50 mil upp till Ånge. Jakten ska ske i gränstrakterna till Jämtland. Det går lätt att köra när man vet vad som väntar. Äntligen är det dags för septemberjakten på älg i goda vänners lag. En efter en anländer till campen under dagen och kvällen. Det blir mycket kramande och ryggdunkningar innan alla jägare är samlade.
Spänningen är topp när jaktledaren Tommy Gunnarsson går igenom vad som gäller inför de kommande dagarnas jakt.
Tillgången på älg verkar god, men det gäller att hitta dem i de stora jämtländska skogarna.
Det är rutinerade hundar som används, så vi får lita på dem under jaktens gång.
Klockan fem är det en stadig frukost som gäller innan det bär ut i jaktskogen. Hundarna står och ylar i hundgårdarna. De vet precis vad som väntar och de gör vad som helst få följa med husse ut i skogen.
Passlottningen ägde rum dagen före och samtliga vet om vilka pass som de har.
Själv har jag fått ett fint pass på en stor sten på en myr.
I radion meddelas att hundarna är lösa och att jakten har startat.
Under den första timmen är allt lugnt och fridfullt. På långt håll hörs ett skott eka. Något av grannlagen har haft tur under morgonens jakt.

Lugnet bryts
När allt känns som lugnast river en av hundarna i. Äntligen är det älgkontakt. Det är hundföraren Per Dahls ena gråhund som har hittat älg. Spänningen blir nästan olidlig för oss passkyttar. Det är gångstånd för tillfället. När som helst kan älgen eller älgarna komma i pass.
Mest spännande är det för Per Dahl. Han står mitt i smeten och hoppas på älgkontakt. Per går upp i kanten på ett stort hygge och det är ett vinnande drag.
Efter en stund kommer en ståtlig oxe smygande i kanten upp mot Pers håll. Per Dahl, som är en rutinerad älgjägare, gör inget misstag. Oxen markerar träff, men sätter fart ut på det gigantiska hygget. Efter ett par hundra meter orkar inte älgen mer och faller ihop intill en liten björk. Det är en fin och jämn åttataggare som fått gå till de sälla jaktmarkerna.

Slit och släp
Efter en mycket mödosam utfraktning av älgen är det äntligen dags för lunch uppe på campen. Eeva, som driver campen med sin man Tommy, står för matlagningen under jaktdagarna.
Det är förstklassig mat som bjuds. Det är nog flera av oss jägare som åker upp till jämtlandsjakten lika mycket på grund av maten som för jakten.
Dagarna är ganska långa i september så vi har ingen brådska ut i skogen efter lunch. Vissa passar på att vila en stund och andra går igenom utrustningen inför eftermiddagssåten.
Under eftermiddagen är det Lokberget som ska jagas av och nu är förväntningarna stora. Det är många älgar som har blivit fällda runt Lokberget.
Jag och mina passgrannar har fått passen intill en skogsväg. Den som ska lyckas fälla älg vid dessa pass måste vara snabb med studsaren.

Gott om spår
Runt mitt pass är det gott om älgspår och jag får den där sköna känslan att det kommer att hända saker även i denna såt.
Två hundförare sätts i denna såt och de går in från varsitt håll.
Under den första halvtimmen sitter jag beredd om eventuellt någon älg skulle komma. Men allt är lugnt som i graven. En timme går. Även timme nummer två håller på att gå till ända när en av hundförarna meddelar över radion att gigantiska älgspår finns i såten och de verkar väldigt färska.
Äntligen är det något på gång! Spåren finns innanför oss som sitter efter skogsvägen. Nu gäller det att vara beredd.
Hundföraren gör allt för att reda ut åt vilket håll som älgen gått. Gråhunden är ute på sök och förhoppningsvis får hunden fatt på älgen som är i rörelse. Eftermiddagen börjar gå mot kväll och det är inte lång stund kvar av dagens jakt.

Två snabba skott
I samma stund som jag misströstar som en grinig tonåring ekar två snabba skott från min passgranne, Håkan Edh.
– Jag har skjutit på en stor jävla oxe. Skotten kändes bra, men han fortsatte över vägen, meddelar Håkan med lite spänd röst.
Jaktledaren Tommy påminner alla skyttar att sitta kvar på pass och vara beredda. Det kan komma en påskjuten tjur.
Efter en stund anländer Tommy till Håkan och de går gemensamt fram för att göra en skottplatsundersökning. Det finns stora och tydliga spår i skogsvägens grus.
Det dröjer inte många minuter innan Tommy blåser av det hela och han säger att vi kan samlas vid Håkans 12-taggare. Den låg bara ett tiotal meter in i skogen från grusvägen.
Alla är glada för Håkans skull och det blir många handskakningar och ryggdunkningar innan vi åker till campen för en välbehövlig middag.
Gång på gång får dagens skyttar Per Dahl och Håkan Edh gå
igenom händelseförloppet då de fällde varsin oxe.

Blåsigt men fint
Den andra dagen bjuder på fint väder, förutom att det blåser full storm. Dagens första såt jagas av runt Snödskallegrottan och ger ingen utdelning alls.
Efter ännu en måltid från Eevas kök bär det av ut i jaktskogen igen.
Jag går nu som hundförare med Tommys gråhund Youto. Vi hinner bara komma en bit in i såten då en passkytt meddelar
att en ko med kalv har gått in i såten. Förväntningarna ökar avsevärt och nu väntar vi bara på ett fint upptag.
Per Dahl har gått in från andra hållet med sin gråhund Elmer. Per berättar med hjälp av radion att Elmer har varit borta en bra stund och det brukar resultera i älgkontakt.

Skallen ekar
Efter en stund får vi svar på Pers aningar. Elmer har ställt älg och det ekar hundskall i vildmarken.
Jag får klartecken av Per att jag kan gå in på ståndet. Per är för långt borta och jag har älgarna och hunden några hundra meter framför mig. Vinden är perfekt och nu ligger allting i mina händer. Sakta smyger jag i kanten på en mosse. Närmare och närmare kommer jag ståndet.
Pulsen går upp en hel del när man smyger in på ett älgstånd.
Efter en halvtimmes smygning börjar jag få närkontakt.
Elmers taktfasta skall ekar vackert och han gör ett utomordentligt jobb, som vanligt. Ingen älg i sikte, men jag ser Elmers knorrsvans inne bland granarna.
Nu är jag bara cirka 30 meter från ståndplatsen och det är fruktansvärt spännande.
Flera vita ben syns inne i tätningen. Det är fler än en älg som Elmer jobbar med. Efter en stunds spaning står det klart att det är en ko med två kalvar som Elmer har fått stopp på.
Nu är det bara att vänta in ett eventuellt skottillfälle. Älgkon är väldigt irriterad på gråhunden och hon gör utfall mot hunden med jämna mellanrum.
Rätt som det är rör ekipaget på sig lite grann och en av kalvarna blir fri. Nu får jag min chans, tänker jag och lägger studsaren mot axeln. Precis när kalven blottar bredsidan och jag gör mig redo för skott kommer kalv nummer två och ställer sig bakom. Kon har upptäckt mig och nu finns det ingen återvändo. I buller och bång skenar älgarna iväg och jag kan bara lyfta på hatten för älgekipaget.
Nu vill inte älgarna stanna och de skenar ut ur marken. Under tjurrusningen förbi passkyttarna klarar de livhanken.
Ingen älg fälls under den andra dagens jakt, men det var väldigt nära.

Björnkontakt
Även den tredje och sista jaktdagen ger noll i utdelning. Men det blir spännande ändå.
Tommys jämthund Tyson får fart på en björn som springer förbi ett par passkyttar.
Två fina oxar fällda på tre dagars jakt är inte så illa. Med lite flyt hade ett par älgar till kunnat hängas in i slakteriet.
Med ett par extra kilon runt buken på grund av Eevas underbara mat tackar vi för oss och lovar att återkomma året efter. Med lite vemod lämnar vi stortjurarnas land Jämtland bakom oss.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma