Jocke får Jösse på benen i viltfattiga marker

Ibland är hararna snudd på omöjliga att hitta. Det kan vara kraftigt snöfall eller långa födosök som gör att hararna blir som uppslukade av marken.
Men med duktige schillerstövaren Jocke är det bara en tidsfråga innan Jösse är på benen.
Vi är ett gäng jägare som samlats en helg i viltfattiga Grangärde utanför Ludvika i Dalarna.
Här har både varg och lo gjort rent hus innan de vandrat vidare söderut. Till småviltjakten hör numera fågel- och harjakt.
Rådjuren är mycket få.

De sista nätterna mot helgen formligen vräker det ned ett par decimeter nysnö. Därför är förväntningarna inte

speciellt högt uppskruvade när vi ställer ut passkedjan och säterbon Lennart Eriksson släpper Jocke på lördagsmorgonen.

Rutinerad stövare

Jocke är tio år gammal och mycket rutinerad. Han hittar slag men haren har gjort ett så finurligt avhopp att den blir kvar i sin lega hela dagen utan att Jocke hittar den innan det är dags att koppla för kvällen.

Stackars Jocke väcker frustrerat hela jaktdagen.

– Håller det bara upp under natten, så ska nog hararna röra sig. Vi kan inte göra mer i dag, säger Lennart Eriksson.

Falubon Roland Sjöholm har bullat upp värsta frukosten i jaktstugan på söndagsmorgonen, stekta ägg, bacon och allt som hör en riktig brakfrukost till.

– Vi tror att vi hittade ett harspår efter vägen. Jag åker ut och släpper, så kommer jag upp och hämtar er när det börjar bli dags för upptag, meddelar Lennart Eriksson som hastigast när han sticker in huvudet i stugan.

Timmarna går och Jocke väcker och väcker. Han söker ihärdigt i harens spårlöpa, men upptaget dröjer även denna dag.

– Så här trögt är det sällan. Det måste hänga samman med att haren är i sin brunstperiod och vandrar i stort sett oavbrutet de nätter han är uppe och går, säger Lennart Eriksson.

Vrålar igång

Runt 12-tiden formligen vrålar Jocke igång drevet. Upptaget hörs vida omkring.

Nu snurrar haren först i mycket snäva svängar och spänningen får kinderna att blossa på passkyttarna.

Jockes stora erfarenhet gör att han lätt följer haren, trots att den springer i sina egna bakspår, gör avhopp och krånglar allt vad den kan.

Till slut rätar haren ut bukterna och drevet går snabbt söderut.

Bjursingen Bengt Jonsson och hedemorabon Per Torsell följer instruktionerna från dem som hörde drevet sist och knallar genom obanad terräng.

– Jag har varit ända ner till nya vägen, men där hörs inget drev. Men det är mycket snö på träden, så det är inte sagt att det hörs så långt i dag, meddelar Roland Sjöholm.

– Nej, det har aldrig varit fram till nya vägen. Vi har hittat drevet. Kör upp den andra vägen, ropar Bengt Jonsson.

Nu buktar haren snävt igen. Trots att Jocke drivit närmare två timmar låter han engagerad.

– Jag tror nästan att vi får ta fram bössorna, det verkar komma hitåt, säger Roland Sjöholm när han hittat Jocke och haren.

Det smäller

Då har Bengt Jonsson och Per Torsell lokaliserat rundan som haren springer för tillfället. Plötsligt smäller ena pipan på Bengts hagelgevär i kaliber 20.

– Den kom i en jäkla fart i sina egna spår, men jag fick den, ropar Bengt glatt över radion.

En riktigt stor och fin skogshare, alldeles kritvit, bärs ut ur skogen. Jocke och harjägarna kopplar av med smörgås vid bilarna.

Det tog två dagar för hund och en handfull jägare att få en hare. Men det spelar ingen roll när det inte är köttbaljejakt.