Bara ett stenkast från vackra Strömsholms slott, två mil från Västerås, har Göran Ottosson sin gård Sörhamra. Det är på Görans mark vi ska jaga på denna annandag.
– Det kryllar av rådjur i varenda backe och de brukar komma på rad. I fjol kom det tio stycken på rad när vi gick igenom backen bakom slakteriet, berättar jaktkompisen Stefan Zackrisson i bilen på väg ut till marken.
Fint folk kommer alltid sent och även så denna gång. Alla är redan på plats vid slakteriet för samlingen när vi kommer infarande med bilen.
Glatt gäng
Det är ett glatt gäng och stämningen är på topp. Mycket pikar och historier grasserar innan jaktledaren Göran Pejmo lyckas få ordning i klassen.
– Vi går igenom backen bakom slakteriet. Ingen hund i den såten. Stig Ålgars agerar drevkarl och vi övriga ställer oss på pass, säger Göran innan vi tyst smyger ut till pass.
Skogsholmen vi ska gå igenom är inte stor. Men det ska stå mycket rådjur i den så förväntningarna är på topp. Trots att det är i julhelgen finns inte en snögnutta någonstans. Vindarna är ljumna och det är riktigt behagligt att stå på pass.
Mitt pass är mitt inne i dungen och bredvid mig står Matthias Jansen och Mikael Ålgars.
Mikael står fint uppe på en kulle ut mot åkern. Troligtvis vill rådjuren ut den vägen, tänker jag för mig själv.
Stig Ålgars meddelar på radion att han börjar gå. Jag rättar till bössan och gör mig beredd.
Kommer mot oss
Någon passkytt meddelar på radion att ett flertal rådjur är synliga och i riktning upp mot oss.
Stig har inte gått mer än i tio minuter när jag ser tre rådjur komma skuttande i riktning mot Mikael. Det är en get med killing och en ensam get.
Rådjuren försöker smita ut bakom Mikael. Men han är med på noterna. Mikael som är duktig skytt gör inget misstag.
Pang! Den ensamma geten gör en frivolt när svärmen träffar och dagens första rådjur ligger på plats.
Minuten senare kommer ytterligare tre rådjur upp mot Mikael, men de kastar om och in i såten igen.
Stefan meddelar i radion att han fick ett rådjur på två meter, men hade inte mage att skjuta.
Allt blir lugnt i några minuter och på håll hör vi Stig komma hoandes i skogen. När allt känns som lugnast ser jag i ögonvrån ett ensamt rådjur komma smygande i skogen med riktning mot mig. Framför mig har jag en liten åsrygg. Jag står på pass på den ena sidan och rådjuret kommer på den andra.
Jag ser bara öronen på rådjuret ibland när den trippar på för att komma undan från den dryga drevkarlen. Framför mig har jag en öppning i åsen och i den lilla luckan kommer jag att få min chans.
Hagelbössan ligger redo mot axel och kind samma sekund som rådjuret kliver in i öppningen. Rent instinktivt kröker jag fingret och hundradelen senare tumlar rådjuret runt och såtens andra fällda vilt är ett faktum.
Fikapaus
Jaktledaren Göran Pejmo bryter jakten och vi hjälps åt att passa djuren innan det är fikapaus vid slakteriet.
Tolv rådjur var synliga i den första såten. Helt otrolig att det kan finnas så mycket rådjur på så liten yta.
Fikapausen blir som vanligt en händelserik upplevelse. Många historier och berättelser får man höra.
– Nä, det är lika bra att dra igång den andra såten så vi kommer hem någon gång, säger Janne Sköld med glimten i ögat.
I den andra såten ska Matthias släppa sin petit basset och vi övriga passar runt såten.
Vi tar plats
Stefan smyger över en åker och ställer sig i kraftledningsgatan. Vi övriga ställer ut oss uppe på en ås där rådjuren brukar komma smygande. Janne går med Matthias en bit och agerar sen bakskytt om det börjar buktar bakåt.
Matthias meddelar över radion att hunden är lös. Allt är lugnt och skönt i skogen. På håll hör jag en hund som driver med fint och taktfast skall. Troligtvis är det grannlaget som är ute och vädrar både bössor och hundar efter all julmat.
När allt känns som lugnast river basseten i och sekunderna senare är det fullt drev.
– Det är vita rådjursbakar överallt. Pass upp alla skyttar, viskar Stig Ålgars i radion.
Stig som står uppe på kanten till ett gammalt hygge har fin överblick över hela såten.
Drevet ångar på och det är full spänning i jaktskogen. Mest spännande har Stefan Zackrisson. Han sitter mitt i smeten och drevet är inte långt från hans pass.
Bassetskallen ekar
Typiska bassetskall får det att eka i hela skogen. Jag ryser där jag sitter på pass. Det är i sådana här ögonblick man förstår varför hundjakten är så otroligt spännande och tillfredsställande.
Två rådjur smiter över kraftledningsgatan ett 30-tal meter från Stefans pass. En get och en bock försöker hålla sig borta från hunden.
I samma sekund som Stefan står och spyr galla över sin missade chans kommer bocken tillbaka fast fem meter närmare. Stefan tar till vara på chansen. Ett skott räcker för att skicka bocken till de sälla jaktmarkerna.
Kollar läget
Basseten Milo är efter en stund framme vid bocken och kollar läget, men beger sig snart ut på nytt sök. Det finns mer rådjur, så det är lika bra att sätta efter dem innan husse kommer med kopplet, tänker nog Milo samtidigt som han plöjer genom den täta slyn ut på nya äventyr.
Upptag igen
Och mycket riktigt blir det upptag efter bara någon minuts sök. Nu går drevet mellan Stefan och oss på åsen.
Vi hör nere i skogen hur det dunkar och går. Det buktar trångt runt inne i slytätningarna.
Rätt som det är får jag se inne i skogen framför mig fyra rådjur komma på rad upp mot mig.
Den första är en hornlös bock och efter kommer en get med två killingar. Jag gör mig beredd och tänker vilken tur jag har att få uppleva jakt på sådana här marker.
Sakta kommer rådjuren smygande upp mot åsen. Precis när de blir synliga framför mitt pass kastar de om och springer upp mot Fredrik Pejmo som sitter beredd. Även där lyckas de lura jägaren och klarar livhanken.
Milo jobbar på
Det är inte drevdjuren som kom upp till oss. Milo jobbar på och drevet närmar sig oss. Mycket riktigt dröjer det inte många minuter innan ännu en bock kommer lunkande. Bocken har riktning upp mot Micke Ålgars.
Jag väntar bara på att ett skott ska eka och mycket riktigt kommer smällen sekunden senare.
– Jag har skjutit en bock och hunden är här, meddelar Micke i radion.
Jaktledaren Göran Pejmo bryter jakten och det är samling och avslutning.
Göran kommer efter
När vi övriga har varit samlade en stund kommer Stefan bärandes på sin bock.
– Tur att man är kommunalanställd så man är stark, säger han.
Skrattsalvorna och pikarna haglar i luften. Direkt kommer jag att tänka på den där gåtan om vad det blir om man parar ihop en pittbullterrier och en kommunalarbetare? Det blir en mördarsnigel.
Och det stämmer på Stefan, kan jag tillägga med glimten i ögat.
Vi fick uppleva en otrolig jakt. Över 20 olika rådjur var synliga under dagen och några av dessa fick byta jaktmarker.
Jag fick förmånen att medverka vid jakterna på Sörhamra fler gånger under vintern och det var lika varje gång, rådjur precis
överallt.