Här har mården gått över vägen! Bo pekar på mårdspåret där det kommer över vägen. Platsen är några kilometer uppströms Unnån på Hansjö viltvårdsområde i Orsa.
– Nu släpper vi Tassen här på spåret och så får han spåra och leta reda på vart mården gått i daglega, säger Bo Svedin.
Tassen känner att mården har gått här på morgonen. Laikan drar i kopplet och vill iväg efter de vindlande tassavtrycken och hitta den lille bruna skogsluffaren.
Tassen släpps och försvinner. Spåret går rätt in i en gammal granskog.
– Här har en ekorre fått sätta livet till, säger Bo och pekar på en blodfläck i snön.
Ekorrspåren slutar vid fläcken. Det är mården som tagit ekorren efter en kort jakt i granskogen. Nedrasade barr och kvistar på snön vittnar om ekorrjakten.
– Ekorren är chanslös. Mården tar den förr eller senare, konstaterar Bo.
Djupare snö
Nu ringlar spåret upp i berget. Här är snön djupare och mer lös, så spåret ser ut som ett dike efter hund och mård. Tassen har fått lite problem vid en bäck, där björkslyet växer tätt som en vägg.
Det syns på spåren hur laikan har ringat och letat efter mården. Men ett par hundra meter längre uppströms har Tassen fått klart för sig var mården har gått upp i berget.
Uppe på en tallhöjd har mården klättrat upp i ett par grova tallar.
– Undrar om det är tjäderstek han är ute efter nu, säger Bo och visar att här har ett par tjädrar haft sitt nattkvarter.
Det var fullt av tjäderdynga nedanför träden.
Förstod snabbt
Nu stannar vi och låter Tassen fortsätta spårningen.
Laikans mårdintresse präglades redan under första året i skogen. Han var med och följde mårdspår till mårdarnas daglega.
– Jag började gräva och elda för att röka ut dem. Då begrep han rätt snabbt vad det handlade om. Han kopplade snabbt att mårdarna hade sin lega där jag började gräva och rota i backen, berättar husse.
– Han brukar alla sina sinnen när vi jagar mård. Att se honom stå och lyssna som en stående fågelhund efter mården när den rör sig i håligheterna är förbaskat roligt, tillägger Bo.
I bland måste Bo hjälpa Tassen när mården tagit lega under jorden i något hål.
– Men som regel är det bara att stå och passa. Han gräver och biter av rötter och härjar, så mårdarna brukar fly fältet när han håller på.
– Förr var det ett jädra spårande och ringande efter mårdar. Man kunde få åka skidor och hålla på i ett par dagar för att få mården. Så nog har man en stor glädje av en duktig hund till den här jakten, fortsätter Bo.
Förra året tog Bo 18 mårdar med hjälp av Tassen.
Även annat vilt
Det är även älg och annat vilt fällt för laikan.
– Jag jagar allt med min laika. Jag fick skjuta en björn på 181 kilo för honom när han var åtta månader. Sedan skäller han fågel också. Det har skjutits mycket fågel för honom. Grävling tycker han också är roligt att hålla på med. Han är den roligaste hund jag ägt och jagat med, sammanfattar Bo.
Han tar fram pejlen och ser att Tassen är längre upp i berget. Det är bara att pulsa på i snön upp efter hunden. Här och var ser vi att Tassen har reda på mården.
Spår överallt
Efter en timmes spårning av hunden är vi i en granskog på bergssidan, där de skjutits mård tidigare. Hunden ringar och letar. Här är mårdspår och hundspår överallt i granskogen.
– Här har mården tagit upp i en gran. Få se om vi inte har den här nu.
Tassen snor runt och sedan hörs hans grova skall vid en tät och yvig gran. Bo springer dit och kikar upp i grenverket.
– Där är den! Se där uppe i ekorrboet, där sitter den.
Mården ser oss och tar ett språng till en annan gran. Tassen är med direkt och rusar efter till nästa gran. Nu är det jakt och hunden är på helspänn. Mården vedar (hoppar) mellan granarna, men Tassen har full koll på honom.
Till slut stannar mården. Han känner att han inte kommer undan längre. Ner på backen vågar sig inte mården. Den är fast i grandungen.
Smäller på ett skott
Mården sitter intill stammen och vet inte vart den ska sno iväg för att gömma sig för hunden. Nu är Bo framme och ser mården där den sitter i trädet. Snabbt höjer han hagelbössan och skottet smäller. Mården rasar stendöd ner för granen. Som en blixt är hunden framme och slår käftarna rund kroppen på mården.
För säkerhets skull ruskar han den ett par gånger, men den är död och Bo får ta den ur munnen på hunden.
– Du är en duktig kille, säger Bo och stryker sin hund över huvudet.
Sammanlagt under säsongen 2006-2007 fick Bo och Tassen 18 mårdar. Under 2007 fram till november har de två tagit fem mårdar, trots dåliga förhållanden.