Perkele! – svenska grythundar möter finska mårdhundar
  • Granngården

Perkele! – svenska grythundar möter finska mårdhundar

JaktPublicerad: 2008-05-26 10:19

Eric Wiktorsson, Nils Lindblad och Henrik ”Henkan” Koskivirta, båda från Hangö, kollar hur Johan Olsson från Delsbo klarar sitt grävpass.

Gräver med fart
Ivrigt får Eric Wiktorsson tag på en spade och börjar hacka sig genom den sega grästorven. Med hjälp av den svenska jaktkamraten Johan Olsson från Delsbo passeras gräset.
Det kommer fram ren, fin sand. Nu går grävningen med en hiskelig fart. De svenska grabbarna är ivriga att visa att de inte står sina finska kollegor efter när det gäller att gräva gryt.
– Vänta lite nu. Jag ska pejla lite och se hur långt vi har kvar, säger Eric när de kommit ner på en och en halv meters djup.
– Det är ungefär mellan tre och fyra fot kvar, konstaterar han när han läser av pejlens livligt blinkande skala som visar att Taggen och djuret där nere i grytets mörka gångar.

Jägare med sisu
Nu hoppar Henrik ”Henkan” Koskivirta från Hangö ner i hålet. Han är en av de ivrigaste unga grytjägare jag jagat med.
Henkan sprutar av jaktlust och finsk sisu när han får tag på en specialspade som är gjort för att gräva finsk sand ur grythål med.
Sanden far upp ur grythålet som röken ur en fabriksskorsten.
Henkan ökar takten ju tydligare Taggens skall hörs nere från grytet.
– Nu har jag fått hål och har kommit ner till grytgången. Se till nu att pistolen är i ordning, manar Henkan på Hasse, som står på grytkanten och ivrigt spejar ner i hålet.
Alla undrar nu om den svenska hunden fått tag på sin första mårdhund, eller om det är en grävling som ligger där nere i grytgången framför hunden.
– Nyt on kyllä supikoira, perkele!
– Jo, nog är det en mårdhund, fortsätter Henkan på svenska när han inser att han kärnfullt har använt finska för att beskriva vad Taggen har hittat på två meters djup i grytet.
– Ge hit pistolen. Jag kan nog skjuta den nu, säger Henkan till Hasse.
Hasse får tag på pistolen och lämnar över den till Henkan nere i gropen. Henkan kryper längre in i hålet. Nu åker Taggen under vilda protester upp från hålet och får med milt våld hållas uppe från grytet av sin husse.

De finska grytjägarnas beväpning är en halvautomatisk Ruger-pistol med ljuddämpare och lasersikte.

Finska regler bättre
Ett dovt puffande är det enda som hörs när Henkan skjuter mårdhunden med den ljuddämparförsedda pistolen.
I Finland gäller andra, vettigare regler för vilka vapen som får användas vid grytjakt. Det konstaterar vi svenskar när vi ser de finska grytjägarnas beväpning, en halvautomatisk Ruger-pistol med ljuddämpare och lasersikte.
Inga enkelskottsvapen med single action här inte.
Ytterligare en dov smäll hörs nere från grythålet. Taggen sprattlar nu alldeles vild av jaktlust. Han vill ner i hålet och ge sin första mårdhund en ordentlig omruskning, som han var van vid när det smällt i grytet.
– Ta pistolen, ber Henkan och räcker över vapnet till Hasse, som omedelbart kollar att pistolen är säkrad innan han lägger den på Henkans ryggsäck.
– Ska du släppa ner Taggen nu? undrar Henkan.
– Mårdhunden ligger en bit in, så Taggen kanske kan dra ut den? Annars får du använda vår vajer och dra ut den med, fortsätter Henkan när han kliver ur grythålet, så Eric och Taggen får plats.

Eric Wiktorsson försöker få fast vajern i den döda mårdhunden.

Terriern far ner
Nu sticker det ner en liten ettrig terrier i grythålet. Nästan direkt hörs ett vildsint morrande nere i hålet när Taggen ger den döda mårdhunden en riktig omgång. Men att dra ut den det vill han inte. Eric får använda en lång vajer, som är uppslitsad i änden. Han snurrar fast vajern i mårdhunden för att kunna dra ut den.
När den döda mårdhunden kommer ut vill inte Taggen fortsätta att leta reda på den andra mårdhunden. Han tycker att han gjort sitt för dagen och vill bevaka sin döda mårdhund.
– Nå, säger Hasse. Ska vi inte prova den andra svenskhunden då? Ska inte din tik få prova också, Rävper.
– Jodå, vi släpper henne så får hon pröva om hon duger åt mårdhundar, svarar jag.

Taggen får beröm för sin första mårdhund av husse Eric.

Sissi får chansen
Radgast Siril, eller Sissi som hon kallas, släpps av Sophie Eneqvist in i en grytgång. Sissi går ner direkt och vi väntar ett bra tag innan pejlarna sätts på för att leta efter henne i det stora grytet, som har en yta på över 30 gånger 50 meter i längd.
Till slut har Hasse och Nisse lyckats pejla in var Sissi ligger och skäller på sin mårdhund i grytet.
Nu blir det grävjobb igen. Efter att ha grävt upp ett nytt hål på knappt en meter kommer grabbarna ner genom gryttaket och där ligger Sissi och håller i mårdhunden, som spelar död i en blindgång.

Sissi har tagit grepp på sin första mårdhund som spelar död.

Ett snabbt skott och Henkan har avlivat ytterligare en mårdhund i grytet. Den här gången var det honan som fått ge sig för Sissi, som förutom 65 rävar nu kan sätta upp en mårdhund på sin byteslista.
Finländarna gör i ordning grytet efter alla konstens regler. Här är det inte någon fusklagning, som man kan se i Sverige på en del gryt. Här lagas grytgången med rejäla stockbitar, som sedan täcks med granris innan sanden blir nedöst i grythålet igen. En sådan lagning gör att grytdjuren snabbt använder gryten igen och grytjägarna vet var blindgången slutar tills nästa nedslag görs.

Så här lagar proffsen ett utgrävt gryt för att djuren snabbt ska ta det i besittning igen.

Den gamla ladan
– Nu åker vi till en gammal lada en bit bort, säger Hasse.
– Där vet vi att det finns mårdhundar. Vi såg att det var spår där när det var snö för ett tag sedan, tillägger han.
Framme vid ladan släpper Hasse sin tyska jaktterrier Dorry. Det är en nioårig rutinerad grythund som Hasse har skjutit både räv, mårdhund och en hel del grävling för.
Den gamla tiken behöver ingen uppmaning för att gå in i grytet. Rutinerat tar hon sig in i det största hålet under ladan.

Johan Olsson från Delsbo på pass utanför mårdhundsladan i finska Hangö.

Johan blir utställd att stå på pass med Henkans Beretta om det mot förmodan skulle komma någon mårdhund ut från grytet vid det stora hålet.
– Ibland skjuter vi mårdhund när de kommer fram och kikar ut i grythålen, men det är sällan som en mårdhund försöker sticka från grytet som en räv gör, förklarar Hasse för oss svenskar.

Hans Sundström från Hangö på pass inne i mårdhundsladan.

Sedan tar han sin Ruger-pistol och passar inne i ladan där flera hål mynnar ut.
Dorry har varit inne i det stora grytet, som även har flera hål utanför själva ladan, när Johan vid sin gavel får höra hur hon börjar skälla framför honom nere i underjorden.
– Här är hon! Det är alldeles framför mig nu, säger Johan och pekar.
Direkt kommer Henkan dit med pejlen. Men han konstaterar att både hund och grytdjur sticker iväg runt i det omfattande grytet.
”Pang, pang!”, låter det plötsligt från ladan där Hasse postar.
– Perkele! svär Hasse.
– Här kom en mårdhund under golvet, men jag sköt bom. Den kom så fort under golvet att jag han inte med mellan golvstockarna, förklarar han.

Deben-pejlen visar tio fot, det är alltså cirka tre meter att gräva.

Står fast i grytet
Men nu hör Sophie och Henkan hur Dorry tydligen hade fått fast mårdhunden.
Nu ligger det stilla på ett och samma ställe nere i grytet på cirka fem-sex fot, enligt Deben-pejlens skala.
Vi andra hör hur pejlen blippar och piper när Sophie hittar den exakta platsen där hunden ligger.
Direkt kastar sig tre ivriga grabbar över grävverktygen och
börjar gräva sig ner i den finska myllan för att hjälpa sin fyrbenta jaktkamrat, som åter igen lyckats ställa en mårdhund i grytet.

Går fort i sanden
Att få till ett nedslag på en och halv meters djup går fort när marken består av mjuk sand och det finns har tillgång till flera unga, jaktsugna grabbar.
Snart har de kommit ner till hunden.

Mårdhunden tittar fram i grythålet.

När Henkan fiskar upp Dorry kikar en mårdhund försiktigt fram nere i hålet.
– Håll i Dorry, för nu ska jag skjuta, säger Henkan och sätter lasersiktets lysande punkt mitt i dödfläcken på mårdhunden, det vill säga mitt mellan öronen och ögonen. En dov smäll från pistolen och ”supikoiran” är död.

Lasersiktets röda punkt syns tydligt på mårdhunden.

– Men det är en till här, utbrister Henkan.
Han får brått att få ur den döda mårdhunden ur grytet innan han kan skjuta den andra nere i hålet.
– Hur många mårdhundar har ni skjutit i år?

Hundra i år
– Jag tror det är över hundra hittills i år. Men jag måste kolla exakt i jaktdagboken. Vi brukar skjuta mellan 100 och 150 grytdjur under en säsong. Men nog ska vi skjuta bra många nu under er jakthelg här, svarar Henkan.
Sammanlagt under vår jaktresa till Finland skjuter vi tio mårdhundar och två grävlingar för våra grythundar på två och en halv jaktdag.
Vi använde våra två parson-terrier och de finska grabbarnas tyska jaktterrier och en tax.

Henkan med Dorry och de två mårdhundarna som fanns under ladan.

Fakta om mårdhund

Mårdhund är ett invandrat vilt till Finland och har nu börjat sprida sig till Sverige. Ett litet bestånd verkar finnas uppe i norra Sverige där ett antal mårdhundar skjuts varje år. När mårdhunden kommer längre söderut kommer det svenska beståndet att öka explosionsartat, eftersom spridningen endast hejdas av det bistra klimatet som än så länge råder i norra Sverige.
Mårdhunden är en allätare som går genom markerna i par och inte lämnar mycket efter sig. Födan består av grodor, gnagare, ägg, fågelungar, vegetabilier, maskar, insekter, bär av alla slag, frukt och kadaver från döda djur. Enligt sovjetiska undersökningar består födan under försommaren till 50 procent av ägg och fågelungar. Tillgången på föda styr mårdhundstätheten.
Mårdhunden kommer ursprungligen från östra Asien. Den är ett nattaktivt allätande hunddjur – Nyctereutes procyonoides Gray – och är ensam i sitt släkte.
Färg: svart-grå.
Storlek: Kroppslängd: 45-80 centimeter. Svans: 15-20 centimeter.
Vikt: sommar: fyra-sex kilo. Höst: sex-tio kilo. (25 procent av kroppsvikten försvinner under vintersömnen.)
Dräktighetstid: 59-64 dygn. Ungarna föds vanligtvis i mitten av maj.
Parningstid: februari-mars. Parningstiden börjar senare vid sen vår. Sex-tio ungar föds. Största kända kullen är 22 ungar.
Mårdhundar kan leva i cirka sex år. De bor i gryt och till exempel under lador. Den kan gräva sin håla själv men använder hellre gamla räv- och grävlinggryt.
Vintersömn: november-februari. Sömnen kan vara längre beroende på snötäcket.
Läten: fräsande, morrande.
Liksom räven drabbas mårdhunden av skabb, men verkar vara motståndskraftigare mot sjukdomen än räven. Valpsjuka, tuberkulos, inälvsparasiter och rabies förekommer och kan spridas av mårdhunden.
Mårdhunden är lovlig för jakt hela året eftersom den bedöms som ett icke önskvärt inslag i den svenska faunan. Det går också att springa ifatt en mårdhund då dess taktik ofta är att lägga sig ned och spela död i stället för att fly.
På grund av mårdhundens fina skinn utplanterades arten i Sovjet. Sedan den inplanterats i ett område cirka 20 mil norr om Ladoga spred den sig snart över finska östgränsen. De första observationerna från Finland gjordes år 1935. Tio år senare kom de första rapporterna om mårdhunden i Sverige.
I Finland fälldes/fångades under jaktsäsongen 1986/87 50 000 mårdhundar.
Den första mårdhunden som skjutits i Sverige var i december 1976 i byn Parkajoki, sju mil norr om Pajala. År 1988 finns det belägg för att vilda kullar av mårdhund lever så långt söderut som i Örebro län och rapporter om iakttagelser av mårdhundar har kommit från Småland.
Källa: www.jagarnasriksforbund.se/page22197.php
samt Jägarens Uppslagsbok, av Karl Henning, Rabén Prisma.

Vi är fyra svenskar som får vara med de finska grytjägarna på en mårdhundsjakt. Här förs en hård kamp mot mårdhundarna. Hangöborna skjuter över hundra mårdhundar i gryt varje år för sina tyska jaktterrier och taxar. Ändå ökar beståndet för varje år.

Två parson russell-terrier från Sverige är med för att möta mårdhundar i Hangö i södra Finland. Eric Wiktorsson, med sin parson-terrier Taggen, får första chansen att ta sig an finsk mårdhund.
Efter att ha kollat grytpejlen med Hans Sundström från Hangö, som är en av de mest erfarna mårdhundsjägarna i gryt i den här delen av Finland, släpps Taggen ner i ett gammalt grävlinggryt.
De finska jägarna tror att mårdhundarna har tagit över grytet från grävlingarna. Nästan direkt efter att Taggen gått ner i grytet hörs ur han började skälla på något nere i underjorden.
– Nå nuuu ska vi se, hörs det på sjungande finlandssvenska, när Hans Sundström tar sin Debe-pejl och börjar undersöka var hunden befinner sig i det stora och djupa gamla grävlinggrytet.
Efter att Hasse gått runt grytet i stora cirklar med sin nya digitala pejl blir det gälla pip och blinkanden från pejlen. Han har lokaliserat hunden en bra bit upp i slänten ungefär 20 meter från ingångshålet.
Taggen ligger nu på cirka 10-13 fot, det vill säga ungefär på 2,5 meters djup. Han skäller antingen på en mårdhund eller en grävling där nere i underjorden.
– Här ska vi börja gräva. Kom hit med spadarna så sätter vi igång, fastslår Hasse.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsNettojakt höst 17
  • AnnonsChevalier
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB