Rådjursjakt i lodjurens Skultuna
  • Sunne Jaktmässa

Rådjursjakt i lodjurens Skultuna

JaktPublicerad: 2009-01-12 11:35

Åttaårige Bamse var första svenska trippelchampionen av rasen basset fauve de bretagne. Han låter helt underbart i skogen och driver alltid ungefär en timme.

Trippelchampion
Han är åtta år och var den första hunden av rasen basset fauve de bretagne som blev trippelchampion i Sverige. Ägaren Kent Testoni är mycket nöjd med sin jaktkompis.
Wilma är den andra hunden och hon är av rasen petit basset griffon vendéen. 
Wilma, som egentligen heter Smålandsskogens Heaven, ägs av Johan Hasselberg och är under injagning. Hon har börjat komma upp i drevtider som ligger kring 20 minuter.
Ungtaxen Sigge, ägd av Sven Eriksson, ska också släppas samtidigt med någon av de andra hundarna.

Ser rådjur på håll
Vi har samlats vid en gammal ödegård som ligger på jaktmarken. Från farstubron ser vi två rådjur som sakta släntrar sig in i en dunge ett par hundra meter bort. Men det ligger en plöjd, ofrusen och geggig åker emellan och ingen hundförare är direkt sugen på att klafsa ut till holmen och släppa på.
Vi börjar istället med en liten dunge där Johan Hasselberg och Wilma ska gå in. Passarna ställs ut i en cirkel runt dungen. Man får skjuta allt småvilt, men också älgkalv som finns kvar på tilldelningen.
Wilma får upp djur inom ett par minuter och låter mycket tätskallig och bra när drevet böljar fram i dungen.
– De ropar på radion och säger att två djur setts gå ut ur dungen mot samhället. De kan mycket väl komma den här vägen. I dag blåser det så djävligt att drevet är svårt att höra. Lugna dagar är det helt underbart att sitta och höra hur drevet ekar inifrån dungarna, säger Kent Testoni.

Markus Köld med en räv som försökte smita ut ur såten men misslyckades.

En räv smiter
En av passkyttarna rapporterar att en räv smitit ut ur såten och är på väg utmed en grönåker. Inom fem minuter dundrar Mikael Kölds 9,3x62 och räven har slutat sina dagar.
Wilmas drevdjur har anat oråd och går söderut, mot en stor bondgård. Där bryter Wilma och går rakt tillbaka till Johan Hasselberg.
Det blir en kopp kaffe vid återsamlingen. Sedan är det dags för trippelchampionen Bamse och ungtaxen Sigge att släppas fria i lagets största skogssåte. Den är på ett par hundra hektar och bjuder omväxlande terräng. Det är en hel del lättgådd pelarskog men också rejäla slytätningar. Alltihop inramas av stora åkrar.

Sigge och Wilma bekantar sig med den skjutna räven.

Hittar grisspår
Det har börjat komma in vildsvin på markerna och Kent Testoni kan peka på tydliga grisspår när vi följer slytätningen i kanten. 
Både Sigge och Bamse söker ut i rejäla vändor och plötsligt hörs avlägsna skall från Bamse.
Det är fullt drev, rapporterar en av passarna.
Kent Testoni har mycket god koll på hur dreven brukar gå.
– Det kommer att komma den här vägen, säger han och visar en cirkelrörelse med högerarmen.
Mycket riktigt. Efter bara ett par minuter kommer drevet rakt mot mig och Kent. Bamse är mycket tätskallig och härlig att lyssna på i skogen. 
Skallet är bra mycket grövre än hos exempelvis taxar och bastonerna gör att det hörs extra bra. 
Vi hittar en plats i den täta slyn där det finns åtminstone ett par riktningar att skjuta i. 
Men minuterna senare står vi där med öppna munnar och ser ut som levande frågetecken. 
Bamse passerar 50 meter ifrån oss. Något drevdjur har vi inte sett.
– Rådjuret var nog här redan innan vi hörde hunden. Det är svårt när det blåser så här mycket, säger Kent.
Nu bär drevet av mot andra änden av såten och passkedjan får det hett om öronen. 
Det buktar trångt alldeles intill Sivert Schöld.

Drevet är på väg rakt mot Kent Testoni – för andra gången. Adrenalinet stiger.

Men det är inte slut på jaktupplevelser för mig och Kent Testoni. Plötsligt hör vi Bamse igen och nu kommer drevet återigen rakt på oss. 
Vi delar på oss lite. Då ökar ju chanserna att någon av oss får se drevdjuret.
Under någon minut är jag helt säker på att få se drevdjuret, men återigen är det bara Bamse jag ser skalla förbi. Rådjuret har ännu en gång smitit omärkt förbi oss.

Ett par stötar behövs det i hornet, sedan kommer Bamse som ett skott till husse Kent Testoni.

På efterkälken
Drevet har gått ganska exakt en timme och nu är Bamse på efterkälken. När rådjuret letar sig ned i det tätaste slyet, där det står decimeterhögt vatten, blir han alltmer gles i skallet och efter tio minuter ger han upp. Han sticker som ett jehu bakåt i drevlöpan för att hitta husse.
Kent blåser ett par stötar i sitt mässingshorn och inom ett par minuter är Bamse tillbaka hos honom.
Då smäller det från passkedjan.
– Jag har skjutit ett rådjur som ligger, meddelar Sivert Schöld.

Sivert Schöld vet hur viktigt det är att sitta tyst och stilla på passet. I dag gav det utdelning.

Tyst och stilla
Han måste ha suttit alldeles stilla och tyst, trots att det inte var något drev igång, konstaterar jag.
– Är det någon jägare som verkligen vet hur jakt går till så är det Sivert. Jag har varit med honom mitt i natten på eftersök. Då har han legat på alla fyra på marken och strukit med en vit trasa över mossan. Han hittar bloddroppar som är mikroskopiska. Han om någon kan sitta still på passet, säger Kent.

På vägen ned mot bilarna hittar vi språngspår efter älg i mossan. 
Minuterna senare rapporterar Mats Israelsson att ko och tjur kommer ut ur såten och flyr ut över plöjningarna.
– De passerade med hela bredsidan mot mig. Tjuren har anlag för att bli riktigt fin, säger Mats Israelsson och ler ett snett leende.
Leendet skvallrar om att sådana upplevelser är sällsynta när det verkligen är lovligt att skjuta alla älgar som passerar.
Givande dag
Vi samlas på grillplatsen och jaktdeltagarna kan summera en givande jaktdag.
– Det har setts sammanlagt nio rådjur, en räv och två älgar. Riktigt bra, säger Sven Eriksson.
Sivert Schölds rådjur är en killing. Vi räknar ut att geten måste ha ställt av killingen när drevet gick igång. Kanske var det därför som drevet buktade så fint under drygt en timmes tid.
Grabbarna i laget betalar omkring 6 000 kronor var för sina jakträtter. Med sådana priser, och en glesnande viltstam, gäller speciella regler för fällt vilt. Sivert Schöld får inte behålla sitt rådjur själv. 
Han får skjuta det och ta ur det. Men sedan ringer Sven Eriksson till medlemmar i laget som står i tur att få rådjurskött.

En gång i tiden hade Västmanland en förstklassig rådjursstam. 
Det vimlade av vårt minsta hjortdjur i det brutna landskapet, som är perfekt för växtätare. 
I dag har Västmanland Europas starkaste lodjursstam, räknat till ytan. Av rådjursstammen återstår bara en spillra. 
Jakt & Jägare hängde med på jakt i Skultuna utanför Västerås.

Att lon kom märktes först på storskogarna. Där blev det helt rent på rådjur. 

– Vi har mest åker med skogsholmar på, inte så mycket storskog, och här har vi faktiskt kvar lite rådjur. Vi skjuter mellan fem och sju rådjur årligen på 700 hektar jaktmark. Vi jagar dem mest och håller inne med skotten, säger Sven Eriksson när vi samlas en regnig och blåsig jaktdag i Skultuna.
Laget har sex medlemmar. Men idag har ett gäng med gäster kallats in för att reportaget ska ros i land. Två hundar ska användas. Den ene är en riktig kanon. Han heter SJCH, SVCH, SUCH, Dyfrgi’s Ferrari i stamboken men kallas kort och gott Bamse.  

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma