All mat försvinner direkt från åtelplatsen. Troligtvis är det ett flertal vildsvin som har hittat platsen där vi matar med både säd och bröd när tillfälle ges. Vi har tjärat in ordentligt runt åtelplatsen och en saltsten är uppsatt.
När allt detta var gjort tog det inte mer än två dagar innan vildsvinen hittade åtelplatsen.
Foderspridaren skickar ut säd klockan 19 och 02 och allt är borta dagen efter. Under dagen har Arto Pesonen varit och slängt ute lite bröd vid åtelplatsen där vi ikväll ska vaka efter vildsvin.
Vi håller oss tysta
Sakta och tyst kör vi upp på grusvägen som leder till åtelplatsen. Bilen backas in i en ficka och tyst stänger vi dörrarna.
Jag laddar min halvautomat redan vid bilen. Det låter mycket när man laddar BAR-bössan och jag vill inte förstöra jakten innan den ens har börjat.
Vi tar oss fram tyst till den fina vakkojan som Arto har byggt.
Inga vildsvin är framme. Det är lätt hänt nu på sommaren att vildsvinen redan är framme när vakjägaren anländer. Då är det kört för den dagen.
Bössan och kameran är laddade, nu är det bara vildsvin som fattas.
Mitt i sommaren
Vi är i slutet på juni och det är det här som är fördelen med vildsvinet. Vi har jakt året om. På dessa marker skjuter vi bara årsgrisar och eventuellt någon galt. Produktiva hondjur och hondjur som börjar komma upp i en ålder på nio-tolv månader är fredade. Vi måste värna om stammen som vi har. Rätt som det är får jag en armbåge i sidan.
– Nu är det djur på gång. Det prasslar i gräset, viskar Arto och pekar snett åt höger.
Räven tar en brödbit
Och mycket riktigt kommer det en rävunge minuten senare. Den tar en brödbit i munnen och beger sig sen till skogs.
– Vilket läge! Synd att vi inte är i augusti, säger Arto som är en hängiven rävjägare.
Allt blir lugnt och stilla. Bara några skogsduvor kommer och förser sig av den goda säden som ligger utspridd. 200 meter bakom oss går järnvägen och jag kan lova att det låter ordentligt när tåget kommer när bullret tas in i de digitala hörselkåporna.
Rofyllt
Annars är det rofyllt att sitta i skogen. Fåglarna kvittrar och på håll hör vi någon bonde åka med sin traktor. När allting känns som lugnast hör vi att det brakar till ett hundratal meter framför oss. Spänningen och förhoppningen stiger direkt.
Vi har suttit i en timma nu och det börjar äntligen hända något. Det knakar till ibland och vi tycks även höra några grymtningar.
Men sedan blir allting lugnt och efter en stund tittar vi besvikna på varandra.
– Trodde faktiskt det var gris på gång, säger Arto.
Det är faktiskt därför det heter vakjakt. Man sitter och vakar och då kan det ta tid, tänker jag för mig själv.
Det är mycket mer spännande att sitta i vakkojan och vänta i några timmar innan viltet kommer istället för att det kommer vilt efter fem minuter och sedan ”pang” och jakten är över. Vid horisonten börjar solen sakta vika ner och även fåglarna börjar bli trötta. Det är bara några korpar som för ett fruktansvärt liv i skogen.
Ena sekunden är det nästan tyst och nästa händer det som vi väntat på. Det knakar till ordentligt och vi ser en svart rygg i det höga gräset som finns framför oss, sedan en till och en till.
Åtta vildsvin på plats
Till slut är det åtta vildsvin framme vid åtelplatsen. Troligtvis är det en stor fjolårskull som nu lever utan suggan. Alla är ungefär i samma storlek.
Efter en stunds spaning står det klart att det är fem gyltor och tre smågaltar. Efter lite överläggning kommer vi fram till att en galt ska försöka skjutas.
Vildsvinen jobbar på och det är i första hand brödet som står på menyn.
Jag har ett handjur i siktet, men det är omöjligt att komma till skott. Han står inte still en sekund och skulle han råka göra det kommer det omedelbart ett annat djur framför eller bakom.
Nu är det läge
Jag följer den lilla galten hela tiden i kikarsiktet och rätt som det är står han ensam bredvid saltstenen. Sakta kröker jag högerhandens pekfinger och Alaska-kulan har fått fart.
Galten hoppar till och sprätter med bakbenen innan han i full fart brakar in i den täta björkslyn som angränsar till åtelplatsen.
Skottet kändes bra och det får vi bekräftat vid skottplatsen. Ljust lungblod ligger spritt över marken.
Arto ringer hem till sambon Annelie som kommer med gråterrierblandningen Ludde.
– Ludde behöver träna spårning och detta är ett ypperligt tillfälle, säger Arto samtidigt som han lägger på luren.
Ludde får spåra
Tio minuter senare kommer Annelie med Ludde. Arto visar Ludde skottplatsen och de tar sig an spåret. Det är blod lite var stans, men inga mängder.
Rätt som det är tar blodet slut, men Ludde jobbar på. Efter 50 meters spårning ligger galten död över en rutten stubbe.
Det var en bra lungträff, men som vanligt gick vildsvinet en bit innan luften tog slut.
Ofta när kulan, som i detta fall, träffar bakom bogen går djuren en bit innan orken tar slut. Om du skjuter ett skott i bogen brukar de lägga sig på plats.
Vi hjälps åt att dra galten till bilen. Timmen senare hänger galten flådd och klar i slakteriet.
Vi har tur som har vårt nya högvilt vildsvinet på våra marker.
Det ger jakt året om, till och med under sommarkvällar som denna.
Tips och råd för vildsvinsåtel
· Tänk på månens gång. Se till att månljuset kommer åt åtelplatsen.
· Bra skjutavstånd. Jag tycker att ett skjutavstånd på 40 meter är lagom. Det blir trygga och etiskt bra skott.
· Bygg en isolerad vakkoja. Det är många fördelar att ha en vakkoja. Vildsvinen får inte vind av jägaren. Under de kalla månaderna sitter du skönt i den isolerade kojan. Det är
alltid torrt och skönt i kojan.
· All slags spannmål går bra. Majs och ärtor står högst upp på listan. Har du tillgång till bröd så föredrar vildsvinen gärna en bulle ibland.
· Använd foderspridare. En stor tunna med spannmål räcker i cirka två-tre veckor. Foderspridarkostnaden spars snabbt in, eftersom du slipper åka varje dag och mata. Låt spridaren jobba en gång på kvällen och en gång på natten. Då får vildsvinen sin naturliga dygnsrytm.
· Använd tjära. Vildsvinen är tokiga i tjära och de föredrar ofta tjäran före maten. Tjärlukten sträcker sig långt och vildsvinen hittar fort åtel- eller foder-platsen om du tjärar ett par träd.
· Vapenvalet kräver lite eftertanke. En regel är att du måste trivas med ditt vapen. Hellre en klenare klass 1-kaliber och att du skjuter bra än att du sitter med en grov kaliber och är livrädd att skjuta. En grövre kaliber är att föredra vid vildsvinsjakt. Du får större sårkanal och mer blod att följa vid eventuellt eftersök.
· Ett bra kikarsikte är A och O vid vakjakt. Sikte med bra ljusinsläpp och belyst riktmedel är nästan ett måste om du ska sitta och vaka på vildsvin nattetid. Själv använder jag mig av
Trijicon 3-9 x 40 med en gul belyst triangel.
· Eftersökshund. En hund som är speciellt tränad på vildsvin är ett måste om du ska ut och vaka. Det räcker inte med att en duktig spårhund finns tillgänglig efter två timmar vid skadskjutning på vildsvin. Det behövs även en hund som är duktig att ställa vildsvin.