Nu är det spännande. Elias står alldeles stilla när haren (se röd ring) i full fart kommer över fältet, inte det minsta bekymrad över att två jägare skjutit bom.
Nu är det spännande. Elias står alldeles stilla när haren (se röd ring) i full fart kommer över fältet, inte det minsta bekymrad över att två jägare skjutit bom.

Ungdomar på jakt efter lurig Jösse

Ett helt gäng ungdomar får möjlighet att prova på harjakt tack vare ett samarbete mellan Jägarnas Riksförbund och Östergötlands stövarklubb.

Jakten arrangeras en fin vinterdag tillsammans med Karlsro jaktsällskap på deras jaktmark vid Hornsberg, strax söder om Valdemarsvik i Östergötland.

Initiativtagare till det hela är Jörgen Rolf och Lasse Lundqvist, båda ungdomsansvariga inom Valdemarsviks jaktskytteklubb. Kontakt togs med Peder Grankvist, ungdomsansvarig på östgötadistriktet, och med det aktuella jaktlaget.

– Jag tände direkt på idén och fick med mig de andra i jaktlaget. Eftersom jag har flera ungdomar med i min grupp, som håller på att ta jägarexamen, fick dessa bli stommen bland de jagande ungdomarna, säger Peder.

Jakten bedrivs som så kallad uppsiktsjakt. Det innebär att ungdomarna som deltar följs av en vuxen, som hela tiden är ansvarig.

Detta är ett utmärkt sätt att få lära sig hur jakten går till och dessutom få ta ett stort mått av ansvar. Det handlar ju om riktig jakt med skarpladdade vapen.

De båda hundförarna, Jörgen Rolf och Steve Johansson, följer med var sin grupp för att jaga en bit ifrån varandra på den cirka 600 hektar stora jaktmarken.

Jakt & Jägares utsände väljer att följa med Peder, som i sin tur tar med sig Elias Eriksson från Norsholm. Jörgen Rolf är ”vår” hundförare.

– Jag är 14 år gammal men fyller 15 nu i mars, berättar Elias medan vi går över ett större fält med vall.

Jörgen har redan släppt den ena av sina båda finnstövare och följer den upp mot jaktlagets gamla stuga.

– Nu har hunden fått upp, konstaterar Peder.

Vi fortsätter därför över fältet bort mot trevägskorsningen vid Vargbacken. Det sägs att det skjutits en varg där. Men det var länge sedan. Elias fattar posto på sin ryggsäck och har full uppsikt över vägen. Nu har det börjat snöa lite lätt.

Drevet drar sig emellertid åt det andra hållet och han får senare instruktioner att ställa sig ute på fältet, intill den gödselhög som finns där.

På helspänn

– Där kommer haren!

Lugnt kommer Jösse närmare och det syns hur Elias är på helspänn där han står alldeles stilla.

Haren går emellertid lite längre ut på fältet och upp jämsides med en åkerholme. Sedan stannar haren och utför sedan mitt framför våra ögon ett skolexempel på hur han lurar en hund. Den går nämligen tillbaka i sitt eget spår och tar ett jättehopp in i åkerholmen.

Sedan ser vi hur den gör ytterligare några klurigheter inne på holmen, innan den går ur den samma och ut på en liten rugge med gräs alldeles intill. Där lägger den sig och trycker.

– Nu ska det bli intressant att se hur hunden ska klara av detta, säger Peder.

Men det kommer ingen hund. Jörgens stövartik Hully fortsätter att jaga med avbrott för en eller annan tappt. Antingen var det en stänkhare, som kommit ut över fältet, eller annars har hunden helt enkelt rest två harar samtidigt. Något som inte alls är ovanligt vid den här tiden på året, enligt Jörgen Rolf. Därför anropar Peder honom på radion och Jörgen föreslår att någon tar med sig den andra hunden han har med sig i bilen och går ut mot åkerholmen, för att släppa den där.

Sagt och gjort. Vi avvaktar emellertid på samma pass, medan Elias instrueras att dra sig ner och passa av nere vid bäcken.

Då hunden släpps något hundratal meter från åkerholmen tar den genast an spåret av haren. Väl framme går den direkt in i holmen och haren finner för gott att ge sig av.

Bomskott igen

Jösse tar en sväng ner mot Elias, som avlossar ett skott, utan något som helst resultat. Haren kommer upp mot den plats där Peder och jag står. Nu är det Peders hagelbössa som ljuder. Resultatet blir emellertid exakt det samma som för Elias. Haren passerar trevägskorsningen vid Vargbacken och som vanligt hade det varit betydligt bättre att stå kvar på det ursprungliga passet än att flytta på sig.

Jag konstaterar när vi sammanstrålar igen att Elias i varje fall är lika bra skytt som Peder. För haren var det helt ofarligt, förutom att det small alldeles väldigt. Det har nu blivit dags för att grilla korv tillsammans och vi beger oss därför till den gamla jaktstugan. Där sammanstrålar samtliga jägare och nu diskuteras jakten ingående. Peder och hans gäng kan konstatera att de fått del av stereojakt, eftersom Jörgens båda hundar jagat på båda sidor om dem. Flera passkyttar har sett haren vid flera tillfällen.

Den andra gruppen berättar att i varje fall en vit skogshare varit på benen, vilket är en syn som gör varje harjägare lyrisk.

– Det är viktigt att morgondagens jägare får prova på hur riktig harjakt bedrivs, framhåller Jörgen. Detta är en jaktform som varit på tillbakagång, men som verkar gå mot en viss renässans. Det är inte fråga om snabba ryck som till exempel stöthundsjakt i små såtar där det är gott om rådjur.

Efter korvgrillningen fortsätter jakten och haren som Jörgens stövare driver fortsätter att gäcka såväl passkyttar som hunden, tills det hela avbryts vid mörkrets inbrott. En trivsam jaktdag är därmed till ända.