Pertti Siirtola och taxen Ada med ungräven som bjöd på mycket spännande drevjakt.
Pertti Siirtola och taxen Ada med ungräven som bjöd på mycket spännande drevjakt.

Ungrävar buktar tätt framför taxen

Unga rävar kan bjuda på mycket spännande jakt. Till skillnad från sina äldre artfränder buktar de ofta tätt och går ut på ställen där de går att komma åt med bössan. Pertti Siirtola vet – han har skjutit ett 20-tal rävar för taxen Ada.

Den här dagen har Pertti ont i knät och han ber mig gå med Ada. Hon har suttit i bilen när unghunden drivit under de första morgontimmarna. Därför är hon jaktsugen, på gränsen till sur.

Jag hinner 50 meter ut på åkerkanten när Adas svans börjar vifta frenetiskt och hon försvinner med små skutt ut i terrängen. En minut senare är drevet i full gång.

Jag är säker på att det är rådjurskontakt och knallar försiktigt vidare mot bortre åkerkanten för att kunna ta pass i skogen.

Då hoppar plötsligt en räv rakt ut på åkern. Den stirrar förskräckt mot drevskallen bakom sig.

Rusar mot räven

Ada kommer som skjuten ur en kanon och driver med sådan frenesi att hon mer låter som en siren än en tax.

Hon rusar rakt emot räven, som bara står kvar och väntar.

– Hon tar räven, hon tar räven, skriker jag över radion till Pertti.

– Vad säger du? svarar Pertti.

– Jo, räven…nej, vi tar det sedan. Hon driver räv – ska jag försöka ta henne och gå till ett annat ställe? frågar jag.

Pertti och jag jagar mest i den delen av landet där lo och andra rovdjur tagit det mesta av bytesdjur. När vi väl är i rådjursmarker vill vi bara jaga rådjur.

Några minuter senare kopplas en förskräckt Ada i drevlöpan. Vi knallar uppåt i skogen, mot gläntan i det täta där det är så mycket rådjurstramp och legor.

Ada försvinner in i gläntan och snart låter hon som en siren igen. Det snurrar alldeles tätt inpå mig och jag lyfter bössan så länge att krampen inte är långt borta i armarna. Sedan går det rakt norrut mot Pertti. Jag misstänker långkut och frågar över radion om Pertti hört hunden. Svaret kommer efter två minuter.

– Jag kunde inte prata, det gick två varv alldeles bredvid mig. Nu går det tillbaka till dig.

I samma ögonblick som Pertti bitit av det sista ordet hör jag Adas vrålande drevskall igen. Det kommer absolut rakt emot mig och jag spejar intensivt i olika riktningar för att upptäcka drevdjuren. Men det här djuret väljer inte att gå i spännena mellan två tätningar. Det går istället rakt ut i grovskogen, 50 meter vid sidan om mig. Och så vänder det mot Pertti igen.

Där buktar det sedan så tätt att jag sakta flyttar efter. Både Pertti och jag har tagit sikte på att passa utanför det gamla och kända rävgryt som ligger uppe på en liten höjd.

– Oj, vad det buktade – det har gått åtta varv runt mig, säger Pertti.

– Vad är det för djur? undrar jag.

– Det måste vara räv, annars hade jag sett den, svarar Pertti.

Väntar spänt

Nu är drevet på andra sidan berget och Ada hörs inte. Men så kommer hon ylande rakt emot oss igen. Pertti och jag delar på oss och väntar spänt på att drevdjuret ska komma.

Drevet har gått närmare två timmar men Ada ligger ändå nära och låter riktigt engagerad.

Då smäller hagelpipan på Perttis kombi. En ung rävtik har kommit mitt i grövsta viltstigen.

– Gamla rävar får man aldrig att bukta på det här sättet. Vad spännande det var, säger Pertti och skiner som en sol.