Socialdemokrater som är beredda att samarbeta med miljöpartister, hur mycket älskar de jägare, egentligen?
Foto: Mikael Moilanen Socialdemokrater som är beredda att samarbeta med miljöpartister, hur mycket älskar de jägare, egentligen?

Absurd skylt påträffad i dike

Den står lite på svaj i ett dike i Värmland. Det är en vit pappersaffisch på en tunn plywoodskiva och med en träpinne, en absurd påminnelse om att det finns något som stavas demokrati i Sverige.Det är valtider och vi är på reportageresa i norra Värmland. Vi är där för att skildra hur enskilda människor […]

Den står lite på svaj i ett dike i Värmland. Det är en vit pappersaffisch på en tunn plywoodskiva och med en träpinne, en absurd påminnelse om att det finns något som stavas demokrati i Sverige.
Det är valtider och vi är på reportageresa i norra Värmland. Vi är där för att skildra hur enskilda människor drabbas av vargarna som Sveriges riksdag beslutat ska finnas i en isolerad vargodling söder om renskötselområdet, i den folktäta halvan av landet.
Vilt ser vi inte denna sena kvällsfärd, men väl den svajande och smått overkliga installationen i vägrenen: En hälsning där folkthemsbyggande partiet Socialdemokraterna meddelar att de älskar jägare.

Röppelgröbbo
Vi har besökt Anette Back Olsson i Lekvattnet nära norska gränsen i norra Värmland. Hon får stöd av samhället för att hon kämpar och försöker föda upp utrotningshotade värmländska skogsfår. Och då snackar vi utrotningshotade i hela världen, inte i Röppelgröbbo, något län eller något enskilt land, utan hela världen,
Sannolikt har Anette det sorgliga svenska rekordet i vargattacker, uppemot tio stycken. Hon står nu inför att tvingas skaffa åtta stora, italienska boskapshundar för att freda sina får, ankor och hästar på gården.

Staten gräver i fickorna
Hundarna är av rasen maremmano abruzzes, väger mellan 35 och 45 kilo och äter sannolikt kring 20 kilo hundmat vardera i månaden. Dessutom ska de vara försäkrade och köras till veterinär lite då och då under sina liv.
Det ska Anette Back Olsson själv stå för. Staten gräver ogenerat i familjens fickor för att få betalat effekterna av den heliga vargodlingen, som påstås skapas i den ekologiska mångfaldens tecken.
”Hur ska Sverige kunna kräva av andra länder att de skyddar tigrar om…”
Ingen tar ansvar för om familjen Back Olsson inte längre kan försörja sig på fåren eller nyttja sina egendomar genom att släppa hundarna på jakt. 

Mantran från vargfromma
Jag har träffat dem så många gånger, människorna som blir lidande av de dogmer som en grön-röd tänkandeelit styrd av Naturskyddsföreningens idéingenjörer, Rovdjursföreningens klick av fanatiska ickedrabbade och Miljöpartiets företrädare skickar in som målstyrda robotar i livsstilen på den svenska landsbygden.
En pöbelhop på de sociala medierna hejar ivrigt på. Det otäcka är att jag allt som oftast undrar var tjänstemännen i förvaltningen, till och med framstående företrädare för jägarkåren, egentligen står i frågan.

De vargtroendes mantran
”Se över stängslen och stängsla in mer, koppla hundarna, håll inne katterna, ha uppsikt över barnen”, rabblar vargens vänner som mantran.
Det verkligt skrämmande är dock att även en majoritet av politikerna blivit det jag skulle vilja kalla vargfrälsta.
Bilens motorljud känns kvävande och jag lider när jag tänker på familjen Back Olssons situation. När minnet av makarna Preiholt i Västmanland dyker upp i medvetandet gör det fysiskt ont i magen.

Indragna bidrag
På Rörbo gård fick Walter och Gunilla Preiholt ge upp fåren på grund av vargattacker. En stor del av deras hagmarker går inte att stängsla vid det fluktuerande vattenståndet vid Rörbosjön, som är klassat som ytterst skyddsvärt av världsomfattande vårmarkskonvetet Ramsar.
Fåren fick slaktas ut och länsstyrelsen drog in ersättning, eftersom den skyddsvärda marken nu betas för dåligt. Fullständigt absurt.
Den biologiska mångfalden kräver alltså mulbete, men nu är den stoppad på grund av ny och mer skyddsvärd, framförallt populäriserad, biologisk mångfald (läs: varg).

Landskap för stockholmstänkarna
Fotograf Ola Johansson och jag älskar att åka bil sena kvällar på våra reportageresor. Vi ser ofta massor med vilt. När vi ska åka 13 mil bil från Anette Back Olsson i norra Värmland, ned till Karlstad, hoppas vi få se en parad av vilda djur, den mångfald som brutet åkerlandskap skall bjuda på.
Men det blir en resa i viltsteril biotop. Ett, jag upprepar ett (1), vilt djur ser vi på vår färd utmed Frykensjöarna, trots att vi färdas i fantastiska marker och det är 13 mil mellan Lekvattnet och Karlstad.
En ensam råget strosar vilset längs med en åkerkant.
Det kallas i dag, med ett modeord, för biologisk mångfald, för där kan stockholmstänkarna åka ut på skogsvägarna, stanna sina bilar och lägga händerna i vargspår och uppfyllas av hallelujakänslor. 

Kan pilla sig i naveln
De kan skriva dikter eller kulturartiklar och tala i Kulturradion eller prata i vilket Sveriges radio-program som helst där programledarna knappast ställer en enda kritiskt fråga. De kan blogga, hålla föredrag, skriva vargsånger eller till och med spela flöjt för ofödda vargbarn i vargmammornas magar. De kan sitta i panelen i God morgon Världen och de kan pilla sig i naveln på alla möjliga sätt. Skulle de dessutom börja tala i tungor blir jag inte skit förvånad.
Från min och Olas utkikspunkt i bilen förefaller det dock som om rovdjurens hallelujautropare har bringat död över viltbestånden i norra Värmland.
Snabbt bör det naturligtvis påpekas att vi inte har några vetenskapliga belägg, vi vet exempelvis inte hur feta korpar, kråkor, rävar, grävlingar, råttor och andra asätare ätit sig, men det synliga intrycket är ett viltfattigt område.

Tyst från ”rovdjurshalleluja”
Det är brutna åkerlandskap och frodiga beten på vallarna, men de vilda, fyrbenta gräsätarna är till synes frånvarande. Där ska det ju i enlighet med alla vetenskapliga teorier finns en artrikedom och en biologisk mångfald som bara människan kan skapa genom att bruka marken. Det hör man så gott som aldrig en anhängare av rovdjurahalleluja tala om.
Ola och jag är i alla fall förbryllade över hur lite vilt vi ser.

Fullt allvarlig socialdemokrat
Men sedan dyker den upp, den svajande, absurda skylten i diket. Där i den sluttande gräskanten har det stått en lokal socialdemokrat och på fullt allvar drivit ned en skylt i den stenblandade jorden. Det är ett meddelande från ett parti vars ledare på lördagskvällen påstod i TV4:s partiledarduell att Sverige har 700 vargar.
Det kan visserligen vara sant, eftersom inventeringen inte funkar som den skall, men var har Stefan Löfven fått sin siffra ifrån? Inte från vargforskarna i alla fall. 

Ihåliga löften
Löfven sa också i TV4 att Sverige ska ha både skyddsjakt och licensjakt, men utan att precisera någonting.
Jaktansvariga socialdemokraten, Helén Pettersson, har visserligen deklarerat att licensjakten ska startas omedelbart, men alltihop klingar bara ihåligt och falskt när vi samtidigt vet att S vill regera ihop med Miljöpartiet – utan att lämna några som helst besked om vad som är viktigt för en S-regering.

Sålde ut paragraf 28
Vi minns vilket dribbel det var med införandet av paragraf 28. Sossarna sålde ut den i budgetförhandlingarna med Miljöpartiet.
Jag stannar i det branta diket i norra Värmland och står på skrå några sekunder när jag studerar valskylten. ”Vi älskar jägare”. Konstruktionen står så dåligt nedstoppad i myllan att den sannolikt hunnit tippa ikull när valet ska genomföras i dag.
Det är bra, för då syns den i alla fall inte med sitt kränkande budskap för människor som är drabbade.