Längst ned på benet har vargen en oformlig klump och lite skinnslamsor. Men länsstyrelsens tjänstemän och polisen tvår sina händer och hänvisar till att det är upp till varje jägare att avliva vargen.
Juridiskt gungfly
Men för den enskilde jägaren kan det bli en jobbig historia. Extrema vargvänner hyser ett starkt jägarhat och väntar bara på nästa chans att kunna polisanmäla en jägare.
Juridiskt är det också gungfly. Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund, påpekar att paragraf 40 B i Jaktförordningen anger att den som ”påträffar” ett skadad djur får avliva det, om så krävs av djurskyddsskäl.
Parallellfall i Västmanland
Men just det där ”påträffar” kan sannolikt inte tolkas som att djuret får sökas upp.
I Västmanland fanns ett liknande fall för några år sedan. En jägare observerade en varg som inte kunde stödja alls på ett framben. Jägaren kontaktade polisen, som hänvisade till länsstyrelsen. Men där fanns ansvariga tjänstemän inte på plats, eftersom det var någon typ av klämdag.
Hur kan man göra, frågade polisen
Jägaren var upprörd över att polisen inte ingrep och efter en lång rad telefonsamtal ringde en polisman mig.
– Hur kan man göra i ett sådant här fall? frågade polisen.
– Ni har väl möjlighet att besluta om eftersök och avlivning, svarade jag.
Det ledde till att polismannen kontaktade en ansvarig chef, som i sin tur fick kontakt med en av länsstyrelens rovdjurshandläggare på semester.
– Polisen har nu tagit beslut om eftersök. Hon på länsstyrelsen sa också så, att naturligtvis ska man förkorta ett djurs lidande, återrapporterade polismannen till mig.
Frambenet av
Vargen spårades upp och sköts och det visade sig att ena frambenet var av på flera ställen.
Nu dyker det upp en allvarligt skadad varg i ett annat län och då blir situationen på nytt helt förvirrad. Myndigheterna hänvisar till andra myndigheter och rabblar paragrafer som ska visa varför den stympade vargen i trakterna av Gislaved ska linka vidare på rävåtlar i sin jakt på mat.
Jag hade en mycket klok chef en gång. Han kunde ta belut som var helt i strid med koncernledningens tidigre beslut. Han tog nämligen ansvar.
– Om reglerna är korkade så kan man ju inte inrätta verkligheten efter dem. Det är istället reglerna som måste inrättas efter verkligheten, konstaterade chefen.
