Referensgruppens möte i Stockholm den 21 juni var enligt uppgift rätt rörig. Det har lättats lite på förlåten från den pågående konsekvensutredningen. Den som tagit del av den dokumentation som skickades ut blir inte mycket klokare när det gäller åt vilket håll det lutar. Det här stärker övertygelsen att blyfrågan bara kan avgöras av väljarna i höstens riksdagsval. Utredningens resultat går inte att hoppas på.
Det borde vara ganska enkelt att påvisa att bly i fast form från kulor och hagel är ett obetydligt miljöhot jämfört med de problemen som alternativ ammunition ger. Men tyvärr tycks det inte spela någon roll för den sittande regeringen och de två stödpartierna.
Konsekvenserna av ett förbud mot blyammunition blir stora och svårtolkade. Ingen initierad person, jägare eller skytt tvekar på den punkten efter alla år av debatt.
Prestigefråga för politiker och tjänstemän
Bly i ammunition är tveklöst bara en prestigefråga för de politiker och tjänstemän som en gång trumfade igenom förbudet.
Nu har det dykt upp material i utredningen som kan rädda ansiktet på beslutsfattarna. Bo Bergbäck är verksam vid högskolan i Kalmar. I hans utredning finns en krystad jämförelse att korrosionsprodukterna från den blyammunition som använts de senaste 100 åren skulle motsvara, och på sikt bli större än, nuvarande atmosfäriska nedfall. Visserligen är också skytteammunition medräknad i kalkylen, men frågan är hur man kan göra en sådan jämförelse.
Finns det ett direkt uppdrag att driva ett sådant resonemang för att komma fram till ett användbart politiskt argument när beslutet ska tas nästa år?
En direkt indikation på det finns i regeringsdirektivets strecksatser. Där ingår i utredningens uppdrag att jämföra blykontaminering från ammunition med ”liknande spridningskällor, exempelvis luftburet nedfall”.
Hur som helst är blyammunition, hur man än räknar, bara en bråkdel av allt det bly i metallisk form som finns i landet.
Det går inte att någonstans i utredningsmaterialet hitta några uppgifter att det förekommer någon påvisbar miljöpåverkan eller hälsorisk för människor eller djur på grund av bly från jakt eller målskjutning.
Frisk och sund miljö
Jägare har ett mycket större intresse än de flesta andra medborgare att ha en frisk och sund miljö. Jägare har ingen anledning att motsätta sig vettiga beslut. Förbud mot bly i våtmarksområden har ingen jägar- eller branschorganisation motsatt sig även om påverkan är marginell.
Blyföreningar är giftiga, det vet alla. Men att något är giftigt innebär inte att det behöver utgöra någon direkt risk. De flesta vuxna personer i det här landet har munnen full av kvicksilver i form av amalgamfyllningar. Sådant betraktas inte som något folkhälsoproblem. Skälet är att en allmän utfasning och sanering, som borde gå på skattemedel, skulle ruinera landet.
Socialdemokraterna publicerade den 16 juni i år sitt ”jakt- och viltvårdsprogram”. Där står under punkt 10 att socialdemokraterna vill ”att det ska satsas på utveckling av alternativa material i hagel som är likvärdiga blyets” samt att de vill ”skjuta upp planerade förbud mot blyammunition tills dess att likvärdiga alternativ finns”.
En rimlig reaktion är varför socialdemokraterna som regeringsparti inte tänkt på den saken tidigare, innan de drev igenom ett tidsbestämt förbud?
Valfläsk utan trovärdighet
Socialdemokraternas jakt- och viltvårdsprogram är uppenbart bara rent och skärt valfläsk utan någon som helst trovärdighet. Bara det faktum att det infördes förbud mot blyammunition vid jakt över öppet vatten innan konsekvensutredningen ens börjat visar att socialdemokraterna inte har för avsikt att ändra sin tidigare inställning.
Om inte annat så kan man utläsa den saken i svaret från socialdemokraterna på den enkät fackklubbarna på Norma skicka ut till samtliga riksdagspartier. Har du missat den finns frågorna och svaren i den här webbtidning. Läs gärna och bilda dig din egen uppfattning!
Anders Ljung, chefredaktör Jakt & Jägare
